2013-07-26

Störtandet av Mursi i Egypten - var det en militärkupp eller ej?

We will not say it was a coup, we will not say it was not a coup, we will just not say. (Ungefär "Vi kommer inte att säga att det var en kupp, vi kommer inte att säga att det inte var en kupp, vi kommer inte att säga något överhuvudtaget".) Exakt så uttalade sig på torsdagen en officiell representant för president Barack Obama, angående militärens störtande av den folkvalde president Muhammad Mursi i Egypten.

Det snudd på komiska uttalandet från Obama-administrationen ovan visar på känsligheten i frågan om störtandet av Mursi var en militärkupp eller ej. Många i Egypten - och i väst - välkomnar störtandet. Samtidigt är det nästan ingen som vill uttala stöd för en militärkupp. Det blir så mycket enklare om störtandet av Mursi kan ses som ett uttryck för en folklig resning. Särskilt för USA, där det omfattande biståndet till Egypten är villkorat till att militären inte tar makten igen genom en kupp.

Jag har svårt att beskriva störtandet av Mursi som något annat än en militärkupp. Med "kupp" menas ungefär ett givet rådande författning olagligt maktövertagande, utfört av en mindre grupp personer. Det går inte att komma runt att Mursi var Egyptens lagligt folkvalde president, och att valen som förde honom till makten var de överlägset mest demokratiska i Egyptens historia.

Militärkuppen genomfördes i en situation där den egyptiska revolutionen fortfarande pågick - valet av Mursi hade inte skapat stabilitet i landet. Visst riktades det skarp kritik mot Mursi för hans sätt att utföra sitt uppdrag och det fanns en oro för att han skulle använda sitt maktinnehav till att försämra situationen för de mänskliga fri- och rättigheterna.. Men det var inte den oron som låg till grund för militärens agerande. Militären ingrep främst för att Mursi misslyckades att upprätthålla ordningen i landet, ett misslyckande som i sin tur berodde på Egyptens allt mer katastrofala ekonomiska och sociala situation.

Utvecklingen i Egypten påminner om spänningsfälte i en demokrati mellan å ena sidan folkviljans förverkligande och å andra sidan respekten för mänskliga fri- och rättigheter. En spänning som alltför ofta underskattas i det offentliga samtalet om demokrati och demokratisering. 

Jag är orolig för att många av dem som med glädje hälsar störtandet av Mursi underskattar värdet av respekt för den demokratiska processen. Militärens maktövertagande omöjliggör det politiska ansvarsutkrävande som är en nödvändig del av en politisk demokrati. Det är viktigt att militären i Egypten nu pressas till att agera på ett sätt så att revolutionen i Egypten leds in i en institutionaliserad form och att fri- och rättigheter respekteras. I dag är det många i väst som säger att de var naiva som inte såg förtrycket i Egypten under Mubarak. Hoppas att samma personer inte är lika naiva en andra gång.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Glöm inte bort att deltagabdet i det val som gjorde Morsi till president enbart var 33%.
Knappast en stabil demokratisk grund för en president.
Samtidigt förstår jag våndan inom "Socialdemokrater för tro och solidaritet"!!!

andreasborjesson sa...

Kan inte Egyptens demokratisering ses som ett exempel på hur en demokrati i sig kan vara destruktiv om den inte demokratin underordnas av andra värden, så som mänskliga rättigheter. Om en regering tillsätts i demokratisk anda som i sin tur aktivt motverkar MR, blir inte demokratin i sig en legitim maktapparat som förtrycker sitt folk demokratiskt? Det kanske låter löjligt, näst intill hur platon raljera kring demokratin. Men genom att dra det till sin spets kan det vara lättare att synliggöra problemet.

Min övertygelse är att en demokrati kan vara minst lika destruktiv om den inte underordnar sig vissa värden, så som mänskliga rättigheter, humanism och miljön. but thats just me. Men åter igen så vill jag se Egypten som en bekräftelse på min övertygelse.

A-K Roth sa...

Här en syn att fundera över:

"...Indeed, a strong argument can be made that what happened this week in Egypt was not strictly speaking a military coup, because the military did not take control. Rather, it backed a popular uprising against Morsi. After facilitating his ouster, the military then created a civilian council to govern the country headed by the head of the Supreme Constitutional Court..."

http://www.jpost.com/Opinion/Editorials/Morsis-fall-318803

Se också vad som skrivs om ramifikationerna i andra länder, som t.ex. Muslimska Brödraskapet i Tunisien.

Hur bekymnrad borde man inte vara över anklagelsen att Morsi skulle ha samarbetat med palestinska terrororganisationen Hamas!? Det skulle ju ha varit det som ledde till arresteringen.

Faran finns ju och har redan visat sig under Morsi på många sätt, att det blir i Egypten som under Hamas i Gaza: vinner i demokratiskt val och sedan drar åt snaran och formar diktatur och krigshets?

Många såg med oro över störtandet av Mubarak också, trots att de inte stödde hans styre. Och vad som kommer med nästa styre är också ovisst.

Jag tror ju astt USA beter sig medvetet dunkelt just för att kunna fortsätta ge Egypten stöd. Är det bara av ondo?

Orion77 sa...

Alltsedan Kung Farouk störtades har Egypten styrts av det militära etablissemanget -- Nasser, Sadat, Mubarak. Kan det presidentval som ledde till att Muhamad Morsi blev president sägas ha varit ett "riktigt" val, bl a var deltagandet lågt?

Militären såg nu en möjlighet att konsolidera sin maktställning och samtidigt sänka Det Muslimska Brödraskapet tills vidare.

Framtiden för Egypten ser mörk ut, och osäker. Den fortsatta maktkampen kan få en illavarslande fortsättning. Kan en demokrat som El Baradei göra sig gällande i den kampen?