I lördags firade Expressen-journalisten Niklas Svensson sin 40-årsdag. Firandet har föranlett en debatt om hur hälsosamt det egentligen är med nära band mellan granskande journalister och de ledande politiker som journalisterna förväntas granska.
Många ur Sveriges politiska och mediala elit var bjudna på Niklas Svenssons födelsedagsfest, vilken under flera dygn hade marknadsförts på twitter under hashtagen #niklas40. På ett uppmärksammat youtube-klipp från festen syns bl a Lars Ohly, Per Schlingmann och Anna Maria Corazza Bildt under lössläppta former och med pappersmasker föreställande Niklas Svensson för ansiktet dansa Gagnam Style.
Mycket klokt är redan sagt i frågan (se t ex Brit Stakstons text Befriad zon: Den twittrande journalisten @niklasvensson). Det granskande programmet Medierna kommer på lördag i P1 att diskutera händelsen. Men jag vill ändå lyfta fram lyfta fram ett par saker i diskussionen.
1.) Kom ihåg att det är inte säkert att det var bättre förr. Det som skiljer gårdag från nutid är bland annat den öppenhet och transparens som den kommunikationsteknologiska revolutionen och framväxten av sociala medier inneburit. För 30 år sedan kunde Lars Ohly ha dansat Gagnam Style med Niklas Svensson och Per Schlingmann utan att händelsen fått samma genomslag som i dag.
2.) Det är knappast möjligt att i vår personifierade tid upprätthålla strikta umgängesregler mellan journalister och politiker. Den "opartiska" journalistiken är konkurrensutsatt på ett helt annat sätt än tidigare. Journalistikens roll är under förändring, och med det också journalistens roll. Men att gränserna är svåra att upprätthålla betyder inte att "everything goes". Mitt råd till journalister och politiker är enkelt: Använd omdömet och skapa ett medvetet förhållningssätt i din relation till motparten.
3.) Undvik intimitet. Intimitet skapar lojaliteter och beroenden. Intimitet urholkar trovärdighet - se t ex "affären" som uppstod då TV4:s politiske reporter Anders Pihlblad och Moderaternas Ulrika Schenström fotograferades i samband med en puss på krogen. Youtube-klippet som refererades ovan bidrar till att förstärka bilden av ett politiskt-medialt kompisgäng som håller varandra om ryggen.
4). Undvik alkohol. Av den enkla anledningen att alkohol trubbar av omdömet och främjar den intimitet som bör undvikas.
5.) Glöm inte att du som politiker och makthavere är offentlig även när du vill vara privat. Själv skriver jag aldrig något på sociala medier som jag inte också är beredd att säga eller skriva offentligt. Går jag på en fest är jag medveten om att det jag gör syns och hörs och ibland också förevigas. Makt innebär ansvar, offentlighet förpliktigar.
6.) Givet punkterna 1-5 ovan: Att delta i #niklas40 är inte bara att uppvakta individen Niklas Svensson eller den politiske reportern Niklas Svensson - det är också att uppvakta varumärket Niklas Svensson. Det kan man mycket väl göra om man vill. Men då skall man också vara medveten om att det förhåller sig på just det sättet. Jag skulle mycket väl ha kunnat tänka mig att gå på #niklas40 (om jag varit bjuden och haft tillfälle...). Men jag skulle inte ha berusat mig och jag skulle inte tagit på mig en Niklas Svensson-mask och dansat Gagnam Style. Där någonstans går även min gräns.
Diskussionen kring #niklas40 sätter ljuset på skärningspunkterna mellan journalistik och politik och mellan privat och offentligt - distinktioner som kullkastas av den kommunikationsteknologiska revolutionen. Vi har ännu inga tillräckliga teoretiska eller begreppsliga verktyg för att förstå den händelseutveckling vi befinner oss mitt i. Därför blir diskussionen om #niklas40 spännande - #niklas40 är som fenomen en del av den yta varunder det pågår maktförskjutningar och samhällsförändringar som vi ännu inte riktigt kan tolka och förstå.
8 kommentarer:
De bor på samma ställen ,de läser samma böcker, lyssnar på samma musik, har liknande uppväxt, går på samma fester, tycker i stort sett samma sak, går på samma fester, umgås och är polare. Båda grupper är makthavare och höginkomsttagare . Grattis SD och all alternativ media för att era fördomar tycks bekräftade . Tragiskt
Som så ofta ett genomtänkt inlägg. Som jag ser det hade du både kunnat gå på festen OCH ha en Niklas Svensson-mask på dig utan att det nämnvärt påverkat synen på dig då du inte tillhör den krets Niklas Svensson är satt att bevaka. (Att du sedan har det goda omdömet att inte tycka det är kul hedrar dig dock.)
Däremot tycker jag fortfarande hanteringen av Pihlblad/Schenström-affären lämnar en bitter eftersmak. Jag kan förstå hur TV4 resonerade; De visste med all säkerhet om Pihlblads sexuella läggning som inte var känd för allmänheten vid tillfället och ansåg att de kunde ha kvar honom medan Reinfeldt ansåg att Schenström var rökt, vilket hon också var.
Tyvärr för Pihlblads del tror jag att även han är det. Inte bara du och jag (samt säkert en stor del av dina följare) som är extremt intresserade och insatta i den svenska politiken tänker på "affären" varje gång man ser honom, utan även de som nöjer sig med att se TV4:s Nyheterna.
Niklas Svensson har även tidigare gett uttryck för ett förhållningssätt till politiker som t ex inte Fichtelius tilläts ha, och kommer att ha stora förtroendeproblem om han även under kommande valrörelser skall vara den Expressenmedarbetare som skall ställa "hårda frågor" i deras valstuga till de politiker han tidigare bjudit på födelsedagsfest.
Jag har kontaktat Niklas Svensson, Lars Ohly m fl som var där och ingen tycker i sina svar att det är nåt problem. Man kan sammanfattningsvis säga att man tror sig kunna skilja på arbete och privatliv i kontakterna.
Om jag i min bransch, ej politik, media, eller i närheten av detta, så skulle jag sättas av utanför Arbetsförmedlingen om jag tex umgicks privat med de chefer som jag upphandlar varor och tjänster av.
Lars Ohly bojkottade Nobelfesterna, men ser inga problem med att gå på Svenssons kalas. Är det inte ganska inkonsekvent!?
Att journalister och politiker umågs intimt behöver inte vara ett problem i praktiken vad gäller deras verksamheter. Men på samma sätt som polisen helst inte ska utreda sig själv pga risken för kollegiala lojaliteter bör de inte vara för intima kompisar så att kollegiala lojaliteter riskerar att skapas.
Det intressanta tycker jag är hur journalister och mediepersoner överlag är varumärken i sig, och som Niklas Svensson är ett exempel på. Men det är väl heller inget nytt!? Enda skillnaden från förr är väl att mediemarknaden är översvämmad av varumärkesbyggande mediepersoner. Frågan är vad varumärkesbyggandet gör med journalistrollen och vad det betyder för synen och förväntningarna på medierna och för förtroendet för medierna? Ser mediepubliken dem som journalister eller som underhållare och artister?
/Niclas Kuoppa
bra skrivet, bra kommentarer.
Man bidrager också till den syn på "politik" som förmedlas av Niklas svensson, lena mellin et consortes. Det är en syn på politik som en förtroendesport, en match mellan retorikkonsulter och PR-coacher. Förvisso nån slags sanning i det, men på djupet ett hot mot 1789 års landvinningar vad gäller demokrati som aktiva medborgare.
Att borgarna delar den synen är självklart eftersom det är deras ideologi i teori och praktik. Men det är skam om "oppositionen" bidrar såsom vissa gjorde.
Minglande politiker och journalister talar sig samman om att förhindra SD's invandrarpolitik får genomslag i opinionen. Någon som tvivlar?
Frågan är om seriös journalistik existerar idag...?
Journalistik borde vara att förhålla sig kritiskt till olika skeenden, till politik och att inte ta ställning för aktörer i konflikter. Journalistik borde bl.a. baseras på strävan efter saklig rapportering och sanningskritiskt minimum. Så är det tyvärr inte. Istället tycks dagens journalistik handla om att just ta ställning, att öppet jobba med en tydlig politisk agenda och att föra egna åsikter i bevis. Och att umgås med makthavare. Detta är inte bra.
Minns Björn Rosengren hur förvånad han blev över att pressen hängde ut hans besök på nattklubben Tabu och vidlyftiga /privata/ kontokortsbruk..."Jag ansåg ju att jag hade så goda relationer med folk i pressen... så inte kunde jag tro att man skulle behandla mig på det här sättet..." sa styrelseordföranden i SR, f d TCO-ordföranden BR. Det är inte säkert att vänskapskorruption fungerar, när en reporter får syn på en bra story. Å andra sidan: hur skulle politiska reportrar få del av några del av några s k makthavarläckor, om man höll sig på sin kant? Samtidigt: hur mycket av inside-information skulle reportrar få, om man stängde hängde ut politiker vars informationer man är beroende av. Hunden behöver benet, men benet kan inte bita hunden utan att det får konsekvenser...
Skicka en kommentar