I dag skriver jag på Ajour om fenomenet med twittrande poliser. Vad innebär det ur ett demokratiperspektiv att myndighetesföreträdare nu möter medborgarna i sociala medier? Ett utdrag ur artikeln kan läsas nedan. Hela artikeln kan läsas här.
Aftonbladet berättade i måndags om en 40-årig polisman som på polismyndigheten i Växjö/Alvestas Facebooksida i hånfulla ordalag återgav en incident med en 16-årig berusad pojke: Ett litet tips till ungdomar. Om du är 16 år gammal, berusad och håller i en petflaska full med sprit är det inte särskilt smart att skrika ”F&#K THE POLIS” när vi går förbi. Om du tänker göra det ändå se då till att du åtminstone kan springa hyfsat fort!! Jag vet inte vad som var mest pinsamt för killen som gjorde det inatt – att han blev fångad av en 40år gammal polis i full utrustning eller att hans mamma kom till polishuset för att hämta honom kl. 03.00.
Inlägget fick på ett dygn 50 000 likes och 2 500 kommentarer. Därefter stängdes sidan.
Jag kan förstå att många tyckte att detta var en sedelärande historia och det var roligt att en uppnosig tonårspojke fick sig en läxa. Men vi vet ju ingenting om bakgrunden till det inträffade. Handlade det om en bortskämd spoling med kotlettkamning och med stabila sociala förhållanden kan jag kanske också skratta. Handlade det om en pojke med missbruksproblem och trasiga sociala förhållanden är det definitivt inget att skratta åt. Statistiskt är sannolikheten stor att sanningen snarare ligger åt det senare hållet.
Det är bra att polisen – och andra myndigheter – tar plats i sociala medier. Men myndigheten är en del av statsmakten och skall tjäna folket – inte vara en del av folket. Statens våldsapparat kan aldrig bli en del av civilsamhället. Därför måste all populistisk ”Hö hö-mentalitet” bannlysas från myndigheternas agerande i sociala medier. Tilltalet kan självklart vara personligt. Men aldrig inställsamt.
6 kommentarer:
När polismannen inte är i tjänst har han samma rätt som alla andra att uttala sig fritt i media, så länge han inte offentliggör sekretessbelagd information.
Sextonåringen är straffmyndig, och har att följa lagen liksom alla andra medborgare. Tråkiga sociala förhållanden får aldrig vara en ursäkt att begå brott. Alla är lika inför lagen. Polisen skall agera lika vare sig pojken är bortskämd eller har missbruksproblem.
För mig är det inträffade lika dumt som att du försöker frångå en viktig princip, den om likabehandling, med någon form av syndtyckande/påklistrat klassperspektiv.
Om någon uppfattar min text som att jag skulle tycka det var OK med polishån om killen varit ”en bortskämd spoling med kotlettkamning" så har jag uttryckt mig otydligt. Polisens agerande är lika principiellt fel oavsett vem personen var. Däremot har jag lättare att se/förstå komiken i texten om det inte är en socialt utsatt person som drabbas.
Underligt sinne för humor du har, Ulf. Komiken i texten är helt klar om pojken har missbruksproblem. Det hånfulla skulle vara om det var en skötsam pojke från ett stabilt hem. Uppenbarligen är din bloggpost helt baserad på en feltolkning.
Beträffande humor kan vi konsultera en expert, Charlie Chaplin. Han slog fast i en kommentar en gång att medan det är ett skämt att tappa en glass i urringningen på en bortskämd direktörsfru så är det aldrig mer än en råhet att göra samma sak mot en utarbetad städerska.
Humor kan bara slå uppåt. Inte av moraliska skäl. Utan av psykologiska.
Polismannen har helt rätt. Ungdomsfyllerister med sprit i PET-flaskor skall givetvis inte kunna missfirma polismän ostraffat.
Det har inget med klassbakgrund hos huliganen att göra.
Man får intrycket att Ulf Bjereld vill ha en mer släpphänt hållning mot missgärningsmän från underklassen än dito från överklassen och i praktiken att likheten inför lagen skall relativiseras socioekonomiskt
Skicka en kommentar