Detta är ett absolut bottennapp. Det är bland det lägsta jag har hört. Jag tycker att han borde skämmas. Så kommenterar medierådgivaren Paul Ronge kommun- och finansmarknadsminister Mats Odells (KD) formuleringar om de rödgröna partiernas förslag om att tillföra tolv miljarder kronor till skola, vård och omsorg. -Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket, sade Mats Odell.
Med sin vulgära formulering antyder Mats Odell att Toblerone-affären 1995 sedan skulle ha handlat om förskingring. Så var det ju som bekant inte. Det som inträffade var att Mona Sahlin använt sitt regeringskortet privat, bland annat för att köpa Toblerone, men också noterat på notorna att det rört som om privata inköp. Åklagarens förundersökning om brott lades ner.
Det är trist att en etablerad och rutinerad politiker som Mats väljer att sänka debattnivån på det här sättet. Om det inte bara rör sig om en illa vald formulering (det kan hända oss alla - och då klaras saken enkelt ut genom att Mats Odell ber om ursäkt) så har jag svårt att se annat än att det är början på en målmedveten strategi att nyttja Mona Sahlins svaga ställning i opinionen och gräva upp så mycket som möjligt om Toblerone-affären. Då finns också risken att ribban sänks och att andra politiker svarar med samma mynt. Thomas Östros reaktion att jämföra Odells uttalanden med den kristna högern (!) var väl heller inte av bästa märke.
Jag kommenterar Odell-affären till TT bl a här.
18 kommentarer:
Vad belägger att Odell försöker antyda att Toblerone-affären skulle varit ett fall av förskingring?
Är det inte mer logiskt att påstå att Odell försöker likställa vad han hävdar vara en okontrollerad politik vid Sahlins då okontrollerade privatekonomiska situation.
Ulf Bjereld skriver:
har jag svårt att se annat än att det är början på en målmedveten strategi att nyttja Mona Sahlins svaga ställning i opinionen och gräva upp så mycket som möjligt om Toblerone-affären.
Och det kunde vem som hest räkna ut med lillfingret redan när Mona Sahlin valdes till partiledare.
Jag förstår fortfarande inte varför S inte insåg vilken blotta man lämnade åt Alliansen med sitt val av partiledare.
Själv är jag mest förvånad att inte alliansen utnyttjat Mona Sahlins tillkortakommanden mer i debatten. Finns det någon förutom Björn Rosengren som rest sig efter lika många trassligheter?
Om jag inte missminner mig så hävde Mona Sahlin ur sig ett "stridstuppen björklund" till Jan Björklund vid en debatt nyligen? Var det mer hedervärt eller kanske lika illa? Jag minns ingen stark reaktion..
PS: Odell definierar Toblerone-politik som att "man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket", det vill säga man gör egna inköp och låter sedan någon annan betala. Ett sådant agerande är oärligt och brottsligt, och inte bara ett uttryck för en okontrollerad ekonomisk situation. Därför tycker jag jämförelsen är låg och trakasserande.
Anonym 8:26: Stridstupp? Jag vet inte, jag skulle själv hellre ta emot anklagelser om att jag är en stridstupp än att jag är ohederlig.
Jim Wallis Chefredaktör för Sojourner är gästkrönikör i tidningen Dagen, idag skriver han citat "Polariseringen av politiken i USA har nått en ny riskfull nivå. Hedervärda åsiktsskillnader i sakfrågor har övergått till ett allt våldsammare raseri mot politiska motståndare." han skriver vidare "Som kristna behöver vi uppträda annorlunda, dels för vår andliga integritets skull, dels för demokratins hälsa. Vi har glömt några av nyckelvärdena i tron: respekt, sanning, ärlighet, ödmjukhet, tålamod, vänlighet, bekännelse, förlåtelse, bön och enheten i Kristi kropp". Kyrkoledare agerar för mer respektfull ton i politiken
Odell har väl aldrig varit skarpaste kniven i lådan – jag menar, han är varken mer eller mindre än borgerlighetens svar på Lars-Erik Lövdén. Men just därför så fantastiskt stilfullt att få alla att i dag lydigt debattera Toblerone och Mona Sahlins tillkortakommanden istället för de rödgrönas kommunpolitik!
Som hämtat ur ett avsnitt av Vita huset -- ni vet, där Bartlett 'råkar' kalla sin motståndare "a .22-caliber mind in a .457-magnum world" i direktsändning: http://en.wikipedia.org/wiki/The_U.S._Poet_Laureate
Att så många gick på den lätte! Den sortens avledande manövrer var ju trots allt en av Göran Perssons starkaste grenar:
http://www.mothugg.se/2005/04/20/vad-persson-morkade/
Nu är jag osäker på var original artikeln återfinns men vad jag kan utläsa av GP artikeln är citatet i ett sammanhang: "Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket." "De förslår nya miljardsatsningar varje dag. Det kommer att öka statsskulden och skatterna för företag och människor vilket i sin tur försämrar skatteunderlaget för kommunerna och på sikt ger det sämre möjligheter för bibehållen välfärd."
Påståendet om Toblerone-politik åtföljs alltså av en förklaring av vad Odell åsyftar, inget om varken kriminalitet eller förskingring.
Odell använder sig av bildspråk och en liknelse som haltar är knappast unikt i politiken. Det är inte heller i min mening så att han passerat anständighetens gräns.
Letar man efter övertramp är LO:s Kalla Sverige kampanj ett bättre exempel eller vad sägs om att rapportera "...centerpartiet med partiledaren Maud Olofsson bedöms som Sveriges minst hjärtliga och empatiska parti...".(http://www.kallasverige.se/Kalla-Sverige-tipsar-1)
Arbetsmarknadsministern sa "Toblerone-politik" i dagens (27/4) interpellationsdebatt. Anf.29
Han använder det vad jag kan förstå i betydelsen ofinansierade investeringar snarare än förskingring.
Såna mundana produkter som om och om igen figurerar i politikträsket. Är det inte Toblerone man drar upp är det en platt-teve. Over and over and over again...eller hur Ulf? :)
A-K Roth
Johan: (S) ställdes inför ett strategiskt dilemma. Antingen sprang man på bollen, och därmed fick borgerligheten debatten dit man ville. Eller så lät man bli att springa - och då gav man sitt tysta godkännande av att uttrycket Tobleronepolitik var legitimt att använda i den fortsatta debatten. Damned if you do, and damned if you don't...
PS: Om jag kallar en person för förskingrare, så spelar det inte så stor roll om jag därefter förklarar att jag med förskingring egentligen menar något helt annat än vad alla andra menar med förksingring.
Säga vad man vill, men att den minister som är ansvarig för utförsäljning av lönsamma statliga bolag mitt under iskall lågkonjunktur talar om att "Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket" i samband med satsningar på välfärden och höghastighetståg är lätt absurt. Vad är problemet med att skicka notan för infrastruktursatsningar till det svenska folk som får förmånen att nyttja det? Att däremot slumpa bort bolag som varit i statens ägo av goda anledningar på den internationella marknaden av rent ideologiska skäl - ska det föreställa god politik?
Hur som helst, ska det kastas skit så är det dumt att skicka fram jäv-myglaren Odell. Hur många tiotals miljoner var det han snodde ihop genom sitt tvivelaktiga kombinerande av roller? Smäller högre än ett stressat inköp av blöjor och choklad i min bok. Men om någon undrar över vad man menar med "borgerlig dominans över nyhetsmedia" så har vi ju nu fått ett gott exempel att hänvisa till.
En socialdemokrat (Bjered) och en person med bakgrund i A-pressen gillar inte när socialdemokraternas partiledare kritiseras. Starka, opartiska och trovärdiga argument. Not.
Vi ser systemet med dubbla standarder i aktion. När socialdemokratiska ministerar hävdar att borgerliga partiledare "har felprogramerade hjärnor" sågs det som fullt normalt.
Alla partier är jämlika, men socialdemokraterna är mer jämlika än andra.
Fler exempel på socialdemokratiska uttalanden som varken Ulf Bjereld eller Ronge fördömt finns på http://www.fytne.nu/
Ulf skrev: "Om jag kallar en person för förskingrare, så spelar det inte så stor roll om jag därefter förklarar att jag med förskingring egentligen menar något helt annat än vad alla andra menar med förksingring."
Med den logiken bör rimligtvis Sahlin & Co ägna den närmsta tiden åt att be om ursäkt för att man systematiskt beskyllt regeringen för att att ha infört och utdelat kroppsstraff.
Ur NE: stupstock, ursprungligen den spöstock eller skampåle där bl.a. spö- och risstraff verkställdes; senare den träställning på vilken den som skulle avrättas med bila lade huvudet.
Ovärdigt? Nej. Den typen av haltande liknelser är i min mening en del av politiken och knappast något som påkallar bot och bättring.
Vad anser du?
Angående "stridstupp". Jag menade endast att jag har svårt att se skillnad på dessa lågvattenmärke, oavsett om jag hellre blir kallad för "stridstupp" eller om någon med illvilja hänvisar till de facto begågna ohederligheter. Mona Sahlin hade väl 90-talet felparkeringsböter, varav vissa när bilen hade körförbud, svart betalning av dagmamma och just toblerone-affären. Blir lite besviken när man gör en så enorm sak av detta men gärna missar andra oförskämdheter som lockar människor FRÅN politiken. Såväl praktiskt arbete som valstugan.
I så fall är det väl även ett utslag av "tobleronepolitik" när politikerna köper in krigsleksaker och skickar soldater till nykoloniala krig i Afghanista på skattebetalarnas bekostnad.
Uttrycket ”Tobleronepolitik” är faktiskt rätt fyndigt. Lägger man fram slarviga och ansvarslösa förslag (som Mona nu gjorde) så får man väl finna sig i att bli påmind om sin egen slarvighet och ansvarslöshet. I stället för att gå i spinn så borde sossarna ha ryckt på axlarna och försökt komma på nåt eget kul.
Håller delvis med Bulten i Bo.
Hade varit bättre att hyra in privata paramilitära företag och låta den afghanska regeringen betala.
/BR
Skicka en kommentar