I dagens väljarbarometer från SKOP stannar Vänsterpartiet på ytterst blygsamma 4.3 procent. Självklart går det inte att dra några långtgående slutsatser från en enskild mätning, men även ur ett längre tidsperspektiv har Vänsterpartiet skäl att hysa oro över partiets sviktande stöd i opinionen. Det rödgröna samarbetet ställer Vänsterpartiet och Lars Ohly inför svåra strategiska utmaningar. Visserligen vinner partiet erkännande som ett rumsrent och regeringsfähigt parti, och ges därmed i förlängningen möjlighet att som regeringsparti kunna förverkliga delar av sin politik. Men risken finns att dessa vinster sker till priset av att partiet förlorar sin själ och sin identitet. Dessutom börjar doften av fyraprocentsspärren bli obehagligt påtaglig.
Vänsterpartiets strategiska dilemma kan formuleras enligt följande:
1.) Som ett litet flankparti på vänster-högerskalan är det Vänsterpartiet som har den längsta resan att göra i det rödgröna samarbetet. När politiken nu vrids mot mitten finns det en risk att Vänsterpartiet tvingas förflytta sig så långt att vänsterflanken på den politiska spelplanen lämnas öde. Därigenom riskerar Vänsterpartiet att inte längre uppfattas som ett oppositionellt parti, utan som en del av etablissemanget. Ett sådant scenario öppnar möjligheten för att delar av Vänsterpartiets tidigare väljarkår nu istället väljer att stanna hemma på valdagen, eller proteströstar på populistiska partier. Piratpartiet kan också tjäna på en sådan utveckling.
2.) Om Vänsterpartiet å andra sidan väljer att hålla sig lite på sin kant i det rödgröna samarbetet så riskerar partiet att uppfattas som splittrare, och möjligheten minskar att partiet kommer i regeringsställning överhuvudtaget.
Svensk politik präglas i dag av förekomsten av två distinkta block - de rödgröna och den borgerliga alliansen - som slåss om regeringsmakten. Men det är också av betydelse att väljarna verkligen uppfattar att det finns politiskt relevanta skillnader mellan dessa båda block. Annars är det risk att Vänsterpartiet tvingas förlita sig på kamrat fyra procent för att klara sig kvar i riksdagen.
Jag kommenterar Vänsterpartiets strategiska dilemma i Dagens Eko.
14 kommentarer:
Jag har oxo tagit upp detta ett antal gånger. Dessutom vet jag vänsterväljare som redan beslutat sig för Piratpartiet i riksdagsvalet. I EU-valet såg man också den tendensen. Fast, och det är en mycket viktig aspekt, när den 19 september närmar sig så har man ett viktigt beslut framför sig:
Ska man medverka till att Reinfeldt får fortsätta sin nedmontering av välfärdssamhället?
Jag tror att många med mig gör samma sak. Vi röstar på V och gnisslar med tänderna över partiets samarbete med S och MP, men Reinfeldt ska bort.
Ja, det är ett dilemma. V försatt en chans när man uteslöts av Mona. Chansen att utforma en egen oppositionell politik - utan att behöva snegla på ev ministerposter.
Alltså slå vakt om sin själ. Den chansen missade man.
En ny chans kommer väl inte åter. Men varför inte skapa den själv. Gå till kamp mot SD. Försvara religionsfriheten (islam), yttrandefriheten (FRA-lagen mm), avslöja SD:s metod att göra muslimerna till syndabockar, men också de andra partiernas misskötsel av invandringspolitiken.
Om V ändå inte kommer över 4% på grund av den rådande vinden har själen räddats och man kan komma igen!
En viktig aspekt i sammanhanget är att Vänsterpartiet inte är något demokratiskt parti. De stödde Sovjetunionen till det bittra slutet och uttalade bl.a. sitt stöd för invasionen i Ungern år 1956. Partiets kongresser präglas också av ett evigt tes-tuggande om "klasslösa samhället", "klassanalys" etc.
När det gäller perspektivet etablisseamnag eller ej är det väl så att (V) sedan länge är en del av etablissemanget. Under åren 1998-2006 samarbetade man intimt med regeringen Persson och (MP) om flera budgetar etc.
Vill tillägga att V bör aktivt driva att de svenska soldaterna ska tas hem. Opinionen håller på att öka för det. På S-kongressen räddade sig ledningen genom fyra lögner enl Stefan Lindgren (se hans blogg).
Afghanistanveckan 5-10 okt var en stor framgång, anordnad av Kvinnor för fred, Afghanistansolidaritet, FiB och ABF.
Arangemang också på många andra platser i landet.
V har här en chans att ligga före S. Men får skynda sig. Det rör sig inom S.
Lars M Hermansson:
Tänk, jag kan inte minnas att V stödde Sovjet ända till slutet. Var finns beläggen för detta påstående? Och Ungernkrisen 1956! Det är mer än 50 år sedan dess.
Under dessa 50 år har somliga av de borgerliga partierna stött Franco, Salazar och apartheid i Sydafrika, åtminstone i handling. Dessa system var fascistiska. Jag har lite svårt att betrakta fascism som något avsevärt bättre än Sovjetsystemet. För att inte tala om att NATO idag samverkar med Uzbekistan som är en ruskig diktatur, för att bara nämna några exempel på borgerlighetens lik i lasten.
Men Lars, kom igen nu... Visst kan man hävda att Vänsterpartiet en gång i tiden sympatiserade med diktaturer, men vilka partier är det idag som stödjer krig, våld och förtryck?
Vänsterpartiet är trots sina många brister det riksdagsparti som mest konsekvent står upp för demokratin och våra medborgerliga friheter. Av det skälet kan jag inte bry jag mig nämnvärt om vilka stater de stödde långt innan jag ens var född. Desto värre är det förstås att de stödde sossarnas nedskärningspolitik under 90-talet, något jag o otaliga andra personligt farit illa av.
För övrigt så menar jag bestämt att man inte kan begripa sig på samhället om man saknar en klassanalys. Då är man oundvikligen en politisk dumstrut.
Svar till Kerstin:
Beläggen för att (V) stödde Sovjetunionen fram till slutet är otaliga. Bl.a.Jan Josefssons reportage i "Uppdrag: granskning" år 2004. Lars Ohly har sagt att han grät när Berlinmuren föll och kallar sig kommunist. Kan bevisen bli mera övertydliga?!!
Att Ungern invaderades för mera än femtio år sedan minskar inte den katastrof den innebar. Skall man använda samma måttstock kan man ju även sluta bry sig om förintelsen av sex miljoner judar som ju inträffade ännu längre tillbaka i tiden.
Att borgerliga partier stött Franco m.fl. vet jag inte så mycket om men det är möjligt och det är iså fall något som är mycket allvarligt och lik i lasten för dessa borgerliga partier. Själv tar jag även avstånd från fascism.
Svar till Alex:
Du påstår att (V) konsekvent står upp för fri- och rättigheter. Det är en uppenbar felaktighet. (V) är den ett av de partier som mest motsatt sig inrättandet av en författningsdomstol.Utan en sådan blir inte fri- och rättigheterna något värda eftersom riksdagen kan lagstifta som den vill.
För att förstå sin samtid måste man kunna sin historia och att (V) har stött diktaturer säger en hel del om karaktären på partiet. Ännu i dag uppvisar partiet demokratiska brister då det ger sitt stöd åt Venezuelas antisemitiske självhärskare och desssutom sprider ett oförsonligt Israelhat.
Lars M Hermansson: V:s historia är en blandad kompott. CH Hermansson krävde -68 som ENDA svenska partiledare att de diplomatiska förbindelserna med Sovjetunionen skulle brytas pga intåget i Tjeckoslovakien. Partiet har stått för politiska och mänskliga fri- och rättigheter både på hemmaplan och internationellt SAMTIDIGT som man begått historiska misstag i relation till bl.a. sovjetmakten. Vad bestämmer partiets anda idag? Ja, knappast uppslutning bakom en stat som inte längre existerar. Det är väl därför du och antiintellektuella hetsporrar som Niklas Wykman finner ett starkt behov av att prata om den.
Att du själv "tar avstånd från fascism" är ju bra, det är dock inte något som är utmärkande för antikommunister genom historien. Jag skulle till och med säga att antikommunister har ett minst lika dåligt track record när det gäller demokrati som kommunister. Men okej, din analys av Chavez säger väl en del om din känsla för nyanser.
Så en fråga till Ulf: visst är det så att socialdemokratin i retoriken lyckas utmåla sig till ett alternativ till det regerande blocket, men finns det inte möjlighet till ett intresse för den mot mitten rusande sahlinklicken att ge vänsterpartiet någon sorts profilfråga som kan förtydliga de rödgröna som reellt alternativ?
Svar till Hjalmar:
(V)krävde ett avbrytande av förbindelserna med Sovjetunionen pga invasionen i Tjeckoslovakien år 1968, framhåller du. Men det var ju så att detta endast var ett dubbelspel eftersom partiet fortsatte med intima kontakter med östblocket ända tills Sovjetunionen kollapsade.
Att (V) har försvarat mänskliga rättigheter måste betecknas som ren lögn. Partiet har motsatt sig alla skydd av fri- och rättigheter. T.ex. författningsdomstol. Internationellt stödjer man palestinska terrorrörelser som vill förinta Israel. När det gäller Venezuelas president måste man framhålla hans brott mot mänskliga rättigheter bl.a. stängningen av en oppositionell TV-station och hans stöd till diktaturerna i Iran och Libyen.
Jag skulle roesta paa vaensterpartiet om:
1. De endast samarbetar med partier som vill gaa ur EU eftersom EU aer ett borgerligt projekt som goer socialism omoejlig.
2. De gaar i opposition mot S MP och Alliansen och betraktar dem som hoegerpartier och tvingar S och MP att sammarbeta med de andra borgerliga partierna daer de hoer hemma numera.
3. Valsammarbetar med andra smaapartier foer att undvika 4%-spaerren och garanterar att min roest raeknas i valet 2010.
4. Skapar en interndemokrati daer medlemmarna kan styra direktdemokratiskt rakt in i riksdagen.
Om dessa krav inte uppfylls roestar jag paa mig sjaelv genom www.aktivdemokrati.se
/Socialisten
Hjalmar: Jodå, ett köttben till Vänsterpartiet vore inte fel... Men frågan är vad det skulle vara? Tillräckligt ideologiskt viktigt men ändå sakpolitiskt inte särskilt betydelsefullt. Tips mottages gärna! :-)
Lars: Spännande att höra från någon som har haft djupt insikt i vänsterpartiets inre cirklar och känner dess hemliga planer sedan 60 år tillbaka.
Ulf: Nu har du ju redan annonserat att S bör försöka knycka integritetsfrågorna från PP, men annars skulle det ju vara snyggt att låta V få "cred" för en mer liberal politik för internet. Inte minst skulle det kunna reta en person som ovan tilltalade Lars vars borgerliga hjältar svikit rejält i den frågan...
Att (V) eller personer i (V) hade kontakter med Sovjetunionen och oestblocket ter sig lika sjaelvklart som att Calle Bildt i dag har kontakter med USA och andra stater som ocksaa motverkar demokrati runtom i vaerlden.
Vare sig Bolsjeviker eller Kapitalister verkar gilla ordet demokrati.
Att (V) internationellt stödjer palestinska motstaandet mot Israel ter sig inte lustigt alls, det goer en stor del av den svenska befolkningen.
Terrorbombningar av Gaza och kontinuerlig invasion och uppraettande av bosaettningar paa Palestinskt territorie aer ju tom. vedervaerdigt enligt FN. (trots att den organisationens demokrati aer handikappad genom USAs veto.)
Tro fan att Palestinerna vill radera Israel fraan kartan. Det aer inte lustigare aen att du gaerna skulle doeda den som foersoeker strypa dig.
Endast www.aktivdemokrati.se och liknande organisationer kommer leda till verklig fred och till folkstyre i framtiden.
Skicka en kommentar