I går hade jag nöjet att i samband med förbundsstyrelsemöte med Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen samtala med Aaron David Miller, Mellanösternrådgivare åt sex amerikanska utrikesministrar under åren 1988-2003. I dag är Miller verksam vid Woodrow Wilson International Center for Scholars, Washington DC samt aktuell med boken The Much Too Promised Land: America's Elusive Search for Arab-Israeli Peace (Random House).Miller är en utpräglad realpolitiker. Folkrätten är nog bra, tycktes han mena, så länge den inte står i vägen för vad som är politiskt lämpligt. Han uppskattade därför att den s k Goldstone-rapporten om främst Israels men även Hamas folkrättsbrott under kriget i Gaza i vintras inte sänds vidare till Säkerhetsrådet, utan åtminstone tillfälligt läggs i malpåse. Om en granskning av brott mot folkrätten står i vägen för ansträngningarna att blåsa liv i fredsprocessen så är det bättre att prioritera fredsprocessen, menade Miller. Jag har respekt för resonemanget, men ser också farorna i att påstådda folkrättsbrott inte prövas av domstol. En urholkad folkrätt öppnar dörren för barbariet. Dit vill jag inte.
I sin bok har Miller lagt stor kraft på att studera den judisk-israeliska lobbyns inflytande över amerikansk Mellanösternpolitik. Miller delar inte de amerikanska statsvetarna John Mearsheimers och Stephen Walts uppfattning - vilken de bl a formulerat i boken The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy (Farrar, Straus & Giroux) - att lobbyn hindrar USA från att föra en politik som bättre ligger i linje med den amerikanska nationen intresse. Lobbyn har inflytande i kongressen, menar Miller, men presidenten rår de inte på. Det är "bara" en fråga om att presidenten har kraft och förmåga att utöva ledarskap.
Miller är däremot mycket tydlig i sin kritik áv hur tidigare amerikanska administrationer ständigt i förväg förankrat sina förhandlingsutspel med Israel, men inte med palestinierna.
Angående Hamas menar Miller att de tre kriterier som den s k Kvartetten (USA, FN, EU, Ryssland) menar att organisationen måste uppfylla för att släppas in i den diplomatiska värmen (erkänna Israel, avsäga sig våldsanvändning, respektera tidigare ingångna överenskommelser) medvetet formulerats på ett sätt som gjorde det politiskt omöjligt för Hamas att acceptera dem. Miller menar i stället att Hamas borde integreras i PLO för att därefter politiskt (och kanske militärt?) "oskadliggöras". En befrielserörelse som PLO har inte råd med splittring - FNL i Vietnam eller FLN i Algeriet skulle aldrig accepterar något sådant, menade Miller.
Sammantaget var Miller pessimist om förutsättningarna för snabba framsteg i fredsprocessen. Så länge palestinierna är splittrade kan inga substantiella framsteg göras. Alla krafter måste därför sättas in på att återskapa den palestinska enigheten. Många aktörer i arabvärlden har redan försökt, utan att lyckas.
Men förtvivlan är förtryckets bästa vän. Hämta gärna mod ur boken 22 sömnlösa nätter. En bok om kriget i Gaza, vilken syftar till att synliggöra krigets vidrighet och samtidigt formulera konstruktiva lösningar på konflikten.
16 kommentarer:
Tack för rapporten. Utmärkt att Miller inte delar John Mearsheimers och Stephen Walts uppfattning,en uppfattning som marginaliseras av seriösa statsvetare. Deras "verk" förtjänar att ignoreras såvida man inte vill medverka till att blåsa upp konspirationsteorier om "judisk makt". Den "lobby" du syftar på har inte mer makt än andra mellanösterländers olika lobbygrupper, somliga med stort inflytande pga av oljemonopol.
Goldstone-rapporten förtjänar förvisso att läggas i malpåse eller skrotas tills en mindre "tainted" undersökning görs. Den framstår sedan detaljer kommit fram som ett beställningsarbete av individer och länder som har resultatet klart för sig i förväg. Ingen jämförelsevis energi läggs i rapporten f.ö. på att uppmärksamma palestinska gruppers krigsbrott som föregick kriget. Rapporten följde vidare inte Lund-London föreskrifterna.
Varför dessa krav - erkänna Israel, avsäga sig våldsanvändning, respektera tidigare ingångna överenskommelser - skulle vara medvetet antagna för att göra det omöjligt för palestinierna vet jag inte. Att inte ställa reella krav som dessa, när de riktas precis till Hamas agenda och agerande som står i vägen för fred vore kanske att blidka? Israel ska alltså väntas förhandla fred med en sida som inte erkänner landet, som öppet och stolt och med Irans och Syriens hälp brukar våld mot dess invånare och som inte kan visa att de kan hålla ingångna fördrag. Att inte ställa dessa klara krav vore kanske att behandla palestinier som mindre vetande.
A-K Roth
Mycket välskrivet A-K!
Visst är Goldstones utredning ett beställningsjobb från det arabstyrda FN:s MR-råd där Libyen sitter som ordförandeland.
Genom att vägra acceptera att alla krig, liksom detta Israels försvarskrig mot terrorism, alltid kräver oskyldiga offer, fastslår rapporten att demokratiska nationer inte får försvara sig mot terrorism.
I själva verket skulle Goldstones utredning, om den nu inte lagts i sin välförtjänta malpåse, kunnat åstadkomma att Israels nästa retaliering mot Hezbollah eller Hamas, skulla kunnat bli ännu mer total eftersom landet skulle stämplas som en paria, oavsett militärt uppträdande.
Goldstones rapport är fylld av Israelfientlig bias såsom att alla kommissionens intervjuer med Gazabor genomförts med Hamas´säkerhetstjänst närvarande att Gazabornas uppgifter rakt upp och ned accepterats som sanna och att Hamas´uppgift om identiteter och funktioner hos de döda i Gaza tagits som korrekta.
Nedan några uppgifter som motsäger Goldstones beskrivning av dödade i Gaza som oskyldiga civila.
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1253198167357&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull
Att sedan fullständigt självklara krav på Hamas som avståndstagande från terrorism, skulle ha gjort det politiskt omöjligt för rörelsen att acceptera dessa krav är säkert sant men säger givetvis sanningen om vad Hamas är för en kriminell organisation. Sedan må Hamas ha segrat i hur många val som helst.
Den judiska lobbyn i USA är inte mer suspekt än den lobby som den muslimska CAIR med kopplingar till terroriströrelser bedriver med hjälp av arabiska oljepengar.
Att CAIR inte är mer framgångsrik än vad den är, beror givetvis på organisationens dubiösa kopplingar till islamsk fundamentalism.
/BR
"Truth never damages a cause that is just."
"Truth stands, even if there be no public support. It is self-sustained."
M.K. Ghandi
Att tiga om våldet är att delta i det. Det är en sanning lika gammal som våldet självt. Att koppla våldet till islam eller till judendomen är också förtryck. Men kommentatorn innan mig skulle kanske läsa på holocaust monumentet i NY.
"Thou shalt not be a victim. Thou shalt not be a perpetrator. Above all, thou shalt not be a bystander."
Samvetets väg är kort, hatets väg är lång.
Politik utan sanning är förtryck.
Sedan något annat, jag läste i en debattartikel igår där en statsvetare som doktorerat uttalade sig. Då du är professor i statsvetenskap vill jag gärna dela min syn på uttryckssättet med dig så att du kan dela den med dina doktorander. Stringens i språket i all ära, men vill statsvetare att folk skall lyssna på de kunskaper man har så skadar det nog inte att vara lite medveten om mottagarna av budskapet.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12237166
I sanning, Veritas, välkomnar även jag sanning. Finner du fel i att jag kritiserar Goldstonerapportens metodik? Läs gärna all(!) kritik från många håll om rapporten; att gå in på detaljer här vore meningslöst. Tror du att jag inte skulle välkomna en rapport med större okränkbarhet? Det vore i så fall inte sanningssökande av dig. :)
Bra att du tog upp de viktiga orden om förbrytare, offer och (tysta) åskådare (perpetrator, victim, bystander), begrepp som dragits upp i debatt, behandlats i artiklar och diskuterats på djupet i böcker sedan Förintelsen. Jag har själv ibland dragit upp begreppen i debatt, när jag sett hur många aktiva skribenter tappar ord och skrivförmåga inför somliga dåd. Jag tänker på dessa ord när svenska aktivister ignorerar åtta års förödande raketattack mot bebyggelse. Ibland drar filosofer vidare och lägger till ännu ett begrepp, medlöpare, det du själv nuddade vid när du skrev, "Att tiga om våldet är att delta i det".
Jag har tyvärr sett alltför många exempel på att i somliga politiska kretsar förblir man bystanders när det gäller somligt medan man kvickt och utan granskning accepterar en hel del osanning eller overifierad information vad gäller annat. Det är något alla borde vakta emot inom sig själva. När politisk övertygelse blandas in kan det gå mycket fel.
Mvh,
A-K Roth
Undrar om inte en gräns nu passerats. Tänker på Gazamassekern och dess efterverkningar: nu också att Goldstone läggs i malpåse.
Det är ju som Miller i övrigt säger att USA favoriserar Israel, de tre villkoren ställda till Hamas tar han som exempel. Men så är det ju hela tiden. När det ska förhandlas hör USA först efter vad Israel kan gå med på. Och då blir det sen bara leken lura, luras.
Ärligt sagt vad har palestinierna fåt i utbyte för allt detta?
Nu går det nog inte längre. Tvåststslösningen har Israel saboterat till döds.
Tänker också på Al-Quds- demonstrationen i Stockholm (som har motsvarigheter i andra västländer). Palestinier här och annorstädes kommer att driva sin sak själva (med vänner, mest muslmer) inte fortsätta att vara "snälla", dvs ta mot stöd av svenskar och andra som ställer som villkor just att de ska vara snälla.
Nazisternas judeutrotningar spökar, men det har palestinierna inte någon skuld i. Hur länge ska WWII ursäkta palestiniernas dagliga undertryckande och lidanden?
I vietnamrörelsen kom vi fram till att vietnamesiska folket skulle stödjas på dess egna villkor. På samma vis bör palestinierna stödjas, dvs det folkvalda Hamas i första hand.
Vietnams regering visade sig inte vara några änglar efteråt - båtflyktingarna drevs iväg och Kambodja ockuperades. Men vi gjorde ändå rätt.
Det gör vi också med att stödja det förtryckta folket i Palestina.
De flesta är religiösa - muslimer och har inte samma uppfattningar i många frågor som vi men det bör inte hindra oss att ta klar ställning.
Du visar en uppriktig men störande sida här, Sixten. Det låter lite som ändamålet helgar medlen, extremistiskt. Trots båtfolket och Kambodja gjorde man ändå rätt? Alrig, aldrig erkänna fel? Noterar att du själv uppskattade Muhamed Omars uppmaning att krossa Israel nyligen, på hans blogg, när han framträdde tillsammans med nazister och fascister. Ska man då tro att du är ute i fredligt syfte? I dagarna rapporteras också om DDRs utbildningsresor för svenska lärare. Stod du på DDRs sida också?
Du vill inte att palestinierna ska "fortsätta vara snälla"; de har inte fått någonting för det. Snälla som i bombardera civila med raketer?
Mycket riktigt har palestinierna inte fått mycket i utbyte av att agera med våld. De fick iofs fram ett lämnande av Gaza men det dög inte. Våldet fortsatte och eskalerade. Efter förödande självmordsbombningar kom en barriär. Efter ett förödande åtta år långt raketkrig kom ett motkrig. Läs gärna Sanna Raymans nya inlägg på SvD om Sderot.
P.S. Försök hålla personangrepp borta från eventuellt svar. :)
A-K Roth
Får jag bara fråga vad de "konstruktiva lösningsförslagen" i den nämnda boken syftar till? Handlar det om att ha inflytande på svensk utrikespolitik, att positionera sig politiskt i Sverige eller vad? Har författarna några som helst samarbetsrelationer med israeliska/palestinska politiker eller andra aktiva inom fredsrörelsen, eller handlar det om fristående svenska idéer?
Apropå Sixten A och hans åsikter om en tvåstatslösning - anser man att Mohammed Omar höll ett "verkligen bra tal" på Sergels Torg nyligen ("Död åt Israel" - talet går att läsa på Omars blogg inklusive Sixgtens kommentar), då har åtminstone jag lite svårt att se hur han eller likasinnade skulle kunna bidra till en fredlig lösning på konflikten.
Ulf, några anmärkningar:
1. Först får vi höra att Miller är en "utpräglad realpolitiker", men sedan tillskriver du honom åsikten att "Hamas bör integreras i PLO för att därefter politiskt (och kanske militärt?)´oskadliggöras´."
Lite oklart, kan jag nog tycka, och knappast "realpolitiskt", snarare önsketänkande. Att oskadliggöra Hamas politiskt är dessutom en konstig idé. En odemokratisk och verklighetsfrånvänd idé. Oklara resonemang, kort sagt - kan du utveckla detta?
2. Kraven på Hamas ställdes inte för att, som du antyder, sabotera fredsarbetet, utan för att markera en tydlig gräns mellan Hamas metoder och det som utgör grundvalarna för det israelisk-palestinska fredsarbetet. Det faktum att Hamasledarna vägrar att ge efter säger ingenting om USA:s och EU:s försåtliga kravlista, utan desto mer om hur Hamas, med Iran i ryggen, har "jihadiserat" konflikten.
3. Den palestinska ledningen begick ett fatalt misstag när man gick till val utan att Hamas hade gjort bot och bättring. Därav låsningen. Idag är Hamas och Fatah bittra fiender. En dag kanske de blir bittra partipolitiska fiender, men idag står vapen mot vapen. Det handlar om vem som ska få bestämma den palestinska dagordningen.
Två palestinska partier med olika hållning till Israel och fredsarbetet - helt i sin ordning. Detta skulle spegla israelernas olika hållningar till situationen. Men om det ena palestinska partiet förespråkar terror med syfte att "befria" Tel Aviv och Akko, då är detta oacceptabelt. Vi kan inte förhandla om vår undergång.
4. Kritiken mot att "amerikanska administrationer ständigt i förväg förankrat sina förhandlingsutspel med Israel, men inte med palestinierna", skulle mått bra av konkreta exempel. Vid avgörande skeden, som i Camp David, har den palestinska ledningen varit informerad och uppdaterad. Det är å andra sidan inte konstigt om man gör vad man kan för att skaffa sig ett "info-övertag". Så funkar spelet.
5. Till Millers vettiga invändning mot att Goldstone sänds vidare till säkerhetsrådet får vi addera insikten om att rapporten legitimiserar och stärker de islamistiska terrormetoderna.
6. Ulf, du gör ånyo reklam för boken "22 sömnlösa nätter". Då vill jag passa på och lufta lite kritik:
Med mindre av propaganda och mer av uppriktig önskan att belysa en komplicerad konflikt, t ex genom att bjuda in andra författare än de som är kända för att vara djupt kritiska, och i vissa fall rentav fientliga, mot Israel, hade boken fått ökad trovärdighet. Framtida historiker kommer nog att betrakta boken som en illvillig partsinlaga, och inte som ett hederligt försök att analysera ett svårlöst problem.
Nu är ju bara problemet att de Israeliska folkrättsbrotten inte är engångshändelser - utan fortlöpande, det handlar enbart om graden.
Därför blir Miller resonemang lätt märkligt – särskilt som riskerna för något större genombrott i fredssamtal mm är minimala.
Vänd på det istället – gör som i ex Jugoslavien, ställ beslutsfattare inför rätta, och låt detta bli början på processen. Inte ska väl demokratin Israel bli en skyddad hamn för krigsförbrytare?
Med A-K Roth och Anna Veeder har jag debatterat tillräckligt bl a på Al-Hamatzav.
Nej jag riktade mig till dem, som likt mig, dels oroas för vad konflikten i Palestina kan få för följder om den bara ska fortsätta. Katastrofala följder. Dels upprörs av det förtryck, lidanden, dödande och förstörelse som palestinierna hela tiden utsätts för och på vilket inget slut skönjes.
Som jag skrev blir slutsatsen att vi liksom när det gällde Vietnam bör stödja den svagare parten - palestinierna. Och då Hamas speciellt som ju segrade i valet och som försvarade Gaza mot den israeliska övermakten i julas.
Israel har ju stöd av den mäktigaste staten på jorden och detta tycks nu fortsätta. De förväntningar som följde efter Obamas Kairotal har kommit på skam.
Den gamla visan ska fortsätta - Per Gahrton skriver att faktum är att palestiniernas situation har försämrats sen PLO:s erkännande av staten Israel och Osloavtal mm. Det har inte blivit bättre bara sämre och sämre. Utom för den korrupta samlingen kring Abbas. Förresten, hans presidentmandat har väl gått ut?
Förutom att stödja Hamas ska också fredsrörelsen i Israel stödjas. Men den är ju så svag. Ingen politiker som de Klerk skönjes ens vid horisonten I stället tycks många i toppen hamna på de åtalades bänk i israel, men ännu inte i Haag!
Vill gärna diskutera hur palestinierna på bästa sätt kan stödjas. Konkreta förslag?
Till kommentatorn A-K Roth,
Nej jag förnekar inte Hamas och andras brott och våld, men sanning är ett mynt med två sidor. Raketbeskjutningarna är inte okända för mig och knappast någon annan heller. Jag kommer att skriva lika kritiskt om detta nästa gång det händer också, liksom om självmordsbombare och andra galningar som följer hatets väg. Försoning och fred föds i insikten om det som förenar, inte det som skiljer. Jag har judiska vänner och jag har känt flera muslimer i mitt liv. Jag ser folk på båda sidor som lider av våldet, men lösningar i våldet kan jag inte se. Om inget annat förenar så borde insikten om lidandet på båda sidor förena. Jag ursäktar inte våldshandlingar oavsett vilka det är som begagnar våldet. Jag beundrar dock de som närmar sig försoning och fred genom att med icke-våld vidga sin syn på lidandet genom att också omfatta lidandet på andra sidan av muren. Israeler har lidit svårt sedan staten Israel skapades, det är sanningen liksom sanningen att lidandet hos den andra sidan också funnits. Det är vägen ut ur lidandet som intresserar mig, och våldet är en väg som prövats av båda sidor alltför länge i denna eviga konflikt. Alla försonings- och fredsprocesser börjar i en själv inte utanför, det är vad ordet "bystander" på holocaust monumentet betyder för mig. Och det gäller båda parter i denna konflikt. Mvh
Veritas, vi har samma mål: fred i regionen. Låt oss hoppas. Raketer sköts in i Israel både på det judiska nyåret och på Försoningsdagen bara för någon vecka sen; jag tror inte detta är okänt i Sverige. Hoppas folk protesterade och kritiserade?
Åsikten jag har att det var alldeles för tyst från svenska "fredsaktivister" om det förödande raketkriget mot en miljon civila under 8-9 år står fast. Det var något som inte engagerade; offren till detta våld räknades inte. Aktivister som öppet ställde sig på Hezbollahs och Hamas' sida har accepterats som trovärdiga medarbetare av andra med stort engagemang i konflikten. Jag är inte imponerad av detta sorts hyckleri. Men låt oss hoppas att fler kritiserar våldet på båda sidor.
A-K Roth
"Som jag skrev blir slutsatsen att vi liksom när det gällde Vietnam bör stödja den svagare parten"
Häri ligger hela den västerlänska vänsterns intellektuella kollpas: den svagaste part har allitd rätt. Punkt slut.
Isak: Tankekollapsen finns nog bara hos dig. Fredsprocessen är ingen tävling om vem som har mest rätt. I stället gäller det att hitta pragmatiska lösningar som åtminstone tillräckligt tillfredsställer de olika parternas intressen. I denna process är det alltid den starkare parten som har det största ansvaret. Israel visar i dag ingen politisk vilja att ta detta ansvar, och därför är det mot Israel som omvärlden bör rikta sina krav. Detta är ingen "vänsterståndpunkt", såvida du inte räknar in t ex utrikesminister Carl Bildt i den politiska vänstern.
Ulf, förlåt om jag skjuter in några tankar som jag hoppas inte har kollapsat: Tankekollaps finns naturligtvis inte "bara" i vänstern. :) Carl Bildt är kapabel att göra lika stora tankevurpor som andra människor. Var det inte han som rådgjorde med Sverker Åström om MÖ? (chock!)
Men - som du representerar och talar för vänstern; det är centralt och en utgångspunkt i allt du skriver; orden rött och röda förekommer ofta - riktas nog ofta kommentarerna ditåt i din blogg av icke-socialister?
Du själv gör vurpan att mer eller mindre frånta palestinierna något ansvar alls för den sidands agerande när du rakt ut säger att "det [är] mot Israel som omvärlden bör rikta sina krav..." Jag läser in att du ser kritik mot den andra sidan som av liten vikt. I det gör du israeler och palestinier en björntjänst.
När den sidans agerande riktas direkt mot befolkning och terrorgruppernas mål är att förgöra staten tror jag inte mer ensidig kritik hjälper israeliska ledare att bli mer moderata. Det implicita ignorerandet av palestinskt våld å andra sidan skadar palestiniers moral. Hur skulle det vara med lite Tough Love riktat mot båda sidor?
(I love you but your behavior is unacceptable and there are consequences, ungefär)
A-K Roth
Till Isak:
Det var rätt att stödja den svagare parten i USAs krig i Vietnam (för mer än 30 år sen). Så att denna svagare part blev den starkaste (i Vietnam) och ockupanterna fick ge sig iväg.
Så blir det förhoppningsvis också i Afghanistan. Landet blir fritt dvs afghanernas eget. Hoppas det inte dröjer så länge till.
Blir ännu mer övertygad efter vår Afghanistanvecka på olika orter. Och särskilt av de amerikanska och afhanska medverkande (se Kultur i AB idag)
Isak, du och andra kan själva av detta dra slutsatser om vad jag tror om palestiniernas kamp för befrielse. Religion har betydelse - en broderskapare ledde seminariet i ABF Sthlm på temat Palestina, Irak, Afghanistan samma ockupation?
Skicka en kommentar