På bloggen BaraBen där jag regelbundet medverkar som skribent skrev jag tidigare i dag följande text om Bertil Gärtner:
Det finns många djur i Vår Herres Blåvita hage. En av de mer egensinniga Änglarna har nu lämnat oss. Förre biskopen i Göteborgs stift och hängivne Blåvitt-supportern Bertil Gärtner avled den 20 september 84 år gammal. Begravningen äger rum i morgon fredag den 9 oktober kl 10.00 i Göteborgs domkyrka.
Bertil Gärtner kommer av många främst att kommas ihåg för sitt enträgna och ihärdiga arbete mot att kvinnor skulle få vigas till präster. In i det sista slogs han för sin sak, och det var typiskt att han i sin sista kväll i livet, i ett inlägg på sin blogg, med kraft och frenesi manade sina läsare att i kyrkovalet dagen därpå lägga sin röst på den högst konservativa kyrkopolitiska gruppen Frimodig kyrka.
Men trots sin kyrkosyn var Bertil Gärtner ingen bakåtsträvare. Han slogs för fred och rättvisa, och han var en av dem som aktivt bidrog till att lansera den så kallade befrielseteologin i Sverige. Bertil Gärtners personliga engagemang i kampen mot diktaturerna i Latinamerika under 1970- och 1980-talet väckte stor uppmärksamhet.
I fråga om kyrkosyn är det inte mycket jag har gemensamt med Bertil Gärtner. Men för mig personifierar Bertil Gärtner ändå mycket av det som den Blåvita kulturen står för: en tilltro till den egna förmågan, kraften att även i motvind stå upp och enträget slåss för den sak man tror på, förmågan att gå vidare utan att gnälla eller klaga samt ett samhällsengagemang bortom den egna verksamhetssfären.
Visst har IFK Göteborg blivit en idrottsprofil och en kamrat fattigare. Men låt oss finna tröst i att arvet går vidare. När tidningen GT efter Bertil Gärtners dödsbud ringde upp nuvarande biskop i Göteborgs stift Carl Axel Aurelius för att få en kommentar om Bertil Gärtners bortgång hade biskop Aurelius inte tid till någon längre kommentar: Jag är precis på väg till IFK:s hemmamatch. Det hade Bertil gillat. Men jag kan säga att det inte var svårt att tycka om Bertil.
De jordiska Änglarna sörjer. Men deras himmelska kollegor gläds över att ha blivit en kamrat rikare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar