Hur klarar sig Piratpartiet i de kommunala valen?

Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge meddelade i dag på DN Debatt att partiet förutom i riksdagsvalet även ställer upp i kommun- och landstingsvalen 2010.

Jag tror att det är ett klokt beslut. Om Piratpartiet skulle misslyckas med att ta sig in i riksdagen i nästa års val kommer partiet ändå med stor sannolikhet att ha vunnit några mandat i kommunala församlingar. Partiet kan då nyttja dessa mandat till att successivt pröva hur deras integritets- och informationspolitiska perspektiv kan ta politisk kropp i enskilda sakfrågor. Deltagandet i kommunal- och landstingsvalen ger också partiet en möjlighet att mobilisera sina medlemmar och sympatisörer i de regioner där de är som starkast.

Visst finns det även risker med att kandidera. Även om Rick Falkvinge i artikeln skriver att partiets styrelse "kommer att ställa mycket hårda krav på de lokala organisationer som vill ställa upp" så finns det inga garantier för att inte mycket udda personer som gör partiet mer skada än nytta kommer att väljas in. Den risken är alltid större hos nya partier än hos gamla och etablerade.

Ju mer Piratpartiet breddar sin sakpolitiska agenda, desto mer växer också risken för intern splittring. För Piratpartiet vore det t ex direkt förödande om deras varumärke och integritetsperspektiv tilläts bli en plattform för drogliberalism eller krav på avskaffande av sexköpslagen.

Piratpartiet är unikt genom att inte göra anspråk på regeringsmakten, utan i ställer säger sig vilja avveckla partiet när de fått gehör för sin politik. Det är spännande, men jag tror inte det är realistiskt. Jag har svårt att se en situation när Piratpartiet säger sig vara "nöjda" med den politik som förs. Piratpartiet mobiliserar ju längs en skiljelinje där det inte saknas eller kommer att saknas motkrafter. Om Piratpartiets försvinner öppnar man dörren för dessa motkrafter.

Ett mer sannolikt scenario är i stället att de skiljelinjer som finns i frågor kring integritet och informationspolitik på sikt vävs in i eller tas över av de etablerade partierna, vilket i så fall skulle göra Piratpartiets existens överflödig.

Men dit är det en lång väg. Hittills är åtminstone jag nöjd med att Piratpartiet är i takt med tiden och synliggör de nya skiljelinjer som följer i den kommunikationella revolutionens spår, och som de etablerade parterna inte varit förmögna att uppmärksamma.

Jag kommenterar Piratpartiets beslut i Aftonbladet och i Dagens Nyheter, samt Sverigedemokraternas resultat i den senaste opinionsmätningen från United Minds i Dagens Nyheter.