I ett påhittat inlägg på sin blogg krävde den centerpartistiske riksdagsledamoten Fredrick Federley igår en regeringsombildning, där bl a Moderaternas justitieminister Beatrice Ask skulle bytas ut och ersättas med en folkpartist. Federleys utspel fick stor uppmärksamhet i Fat Cat Media (traditionella medier som dagstidningar, radio och TV). I dag meddelar Federley att hans utspel var en bluff, iscensatt för att visa att politikers bloggande faktiskt är av betydelse och får genomslag i andra medier.Men Federleys bluff är ett prov utan värde. När en välkänd riksdagsledamot gör något så spektakulärt som att kräva att en namngiven minister från den egna regeringen skall avgå så spelar det ingen större roll hur budskapet förmedlas. I det här fallet kunde Fredrick Federley lika gärna ha ställt sig på Sergels Torg med ett plakat - genomslaget i Fat Cat Media hade blivit ungefär detsamma.
Två saker är intressanta. För det första väljer Fredrick Federley att genomföra sitt test med en fejkad nyhet i stället för med en sann nyhet. När Fredrik Federley haft något nyhetsmässigt intressant att säga och som dessutom varit sant har han åtminstone hittills valt att publicera nyheten i traditionella medier, eller åtminstone genom ett pressmeddelande tipsa dem om saken. Fortfarande är det så att de allra flesta nyheter får ett betydligt större genomslag i det offentliga samtalet om de publiceras i traditionella medier än om de publiceras på en blogg eller i andra nya sociala medier.
För det andra hade Fredrick Federley inte kommit lika lindrigt undan om han genomfört sin bluff på t ex DN Debatt eller i en intervju med Lennart Persson i SVT Aktuellt. Bloggosfären är fortfarande lite av Vilda västern där det mesta är tillåtet - på gott och på ont. En lögn i experimentellt syfte på sin egen blogg uppfattas som mindre allvarligt än en lögn i de mediala finrummen. Skillnaden beror förstås på att det fortfarande har större betydelse vad en person säger i dessa traditionella media än vad personen skriver i bloggosfären.
Men låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet. Bara för att bloggosfären inte är lika betydelsefull som Fat Cat Media så betyder det inte att bloggosfären saknar betydelse. Bloggosfären urholkar Fat Cat Medias monopol som debattens grindvakt. Så visst har det skett en maktförskjutning. Det är därför Fat Cat Media nu ser om sitt hus och etablerar sig och successivt stärker sin ställning även i olika nya sociala media.
Vilken politiker vågar blir först med att publicera en riktigt stor (och sann) nyhet på sin blogg utan att samtidigt tipsa andra media? Kanske Carl Bildt, när han meddelar sin avgång...
8 kommentarer:
Fel. Jag har en, kanske två, gånger skickat pressmeddelande sedan jag kom in i riksdage. Allt annat är spritt via min blogg.
En sak till som slog mig. Mona Sahlin sa i lördagsintervju i november tror jag det var att staten borde köpa SAAB. I början på året säger hon att staten inte bör det.
Det är ju då endera av budskapet som är en lögn. Båda framförda i P1. Ingen ifrågasätter det.
Jag tror det är lättare att komma undan i fetkattsmedia eftersom när det gått ngn månad är det jobbigt att rota fram. På min blogg står allt kvar o det är lätt att söka.
Tack för svar! Men i så fall undrar jag: Om du redan flera gånger lanserat och fått genomslag för ett antal stora nyheter enbart genom att publicera dem på din blogg - varför då nu använda ett osant exempel bara för att bevisa samma sak en gång till?
Ulf:
Dagens bingo!
(eller är detta OT kanske?)
I "Fat Cat Media" är alltid avsändarens identitet betydelsefull, gör experimentet skicka en exakt likadan debattartikel till exempelvis DN-debatt undertecknad av 1: en professor i statsvetenskap och ledamot av förbundsstyrelsen för ett politisk förbund 2: en ingenjör bosatt i Övre Norrland, vems artikel kommer in?
I bloggosfären kommer alla till tals, men uppmärksamheten är även där knuten till identiteten, det krävs ett idogt arbete att bli en ”bloggkung”. Fördelen med bloggmediat är snabbheten, feedbacken från läsarna och möjligheten att bygga upp nätverk. Du Ulf är en fördömlig ”kändisbloggare” du svarar på kommentarer, många sk. ” kändisbloggare” har visserligen en kommentars funktion men struntar i att ge svar på frågor som ställs.
Tack för uppmuntran och tillrop!
Visst har avsändaren en betydelse för vad som publiceras och vad som refuseras på de stora tidningarnas debattsidor. Det handlar delvis om artikelns politiska betydelse. De politiska konsekekvenserna blir ju större om Fredrick Federley öppet kräver Maud Olofssons avgång, än om jag eller en ingenjör i Övre Norrland skulle göra det, för att ta ett övetydligt exempel.
I korthet:
Federley försöker bevisa bloggosfärens genomslag genom att visa att man kan skjuta sitt förtroende i sank nästan lika bra där som genom att ljuga/bluffa i traditionella medier. Ingen begriper vare sig poängen som ska visas eller hur man kan vara dum nog att göra det med sitt eget förtroendekapital som insats.
En annan variant - Fredrik F menar verkligen vad han skriver (jag har hör samma saker från mer lokala C-företrädare).
Dock fick han möjligen mycket kallsinniga reaktioner från riksdagsgruppen alternativt partiledningen och blev tvungen att kalla det för ett test av bloggvärödens påverkansmöjligheter.
Fredrik F har ju skickat upp testbalonger, använt brandfacklor tidigare, så varför ska man inte tro att han var försökskanin även denna gång.
Skicka en kommentar