Helgen har gått i den kristna vänsterns tecken.
Förbundsstyrelsemöte med Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen (bli gärna medlem), 80-årsjubileum med tidningen Broderskap (det är inte många veckotidningar i Sverige i dag som är 80 år - prenumerera gärna) samt distriktsledarsamling med Broderskapsrörelsen i syfte att på allvar påbörja arbetet med ett manifest för en kristen vänster.
Vi lever i en tid präglad av religionens återkomst i samhällslivet. Uttryck som att "religion skall vara en privatsak" eller "religion och politik hör inte ihop" har svårt att finna fäste i debatten. Att skilja mellan religion och politik är för mig som att försöka dra en linje i vatten - d v s en fåfäng sysselsättning. Eller som vi skriver i utkastet till manifestet: För den kristna vänstern utgör tron en inspiration till politisk handling. Tron övertygar oss om att människan är en gemenskapsvarelse, att varje människa ofrånkomligen är beroende av andra människor. Först när var och en ser sig själv och andra som unika individer beroende av varandra kan samhället omdanas i en riktning där människans frihet inte står i motsättning till jämlikhet och solidaritet.
Även vårt socialdemokratiska moderparti är med sin tid. Läs t ex gärna dokumentet "Politik och religion" från rådslagsgruppen "Vår värld", som visar på en förståelse av religionens betydelse bortom individen på ett sätt som inget annat parti (kristdemokraterna möjligen undantagna) förmår visa upp.
Manifest för en kristen vänster syftar förstås inte bara till att utmejsla vår egen identitet, utan också till att visa upp en kristen vänster som en politisk kraft, i polemik med såväl den kristna högern som med de religionsdöva ateisterna i förbundet Humanisterna. Religionens återkomst i samhällslivet och konflikten mellan kristen vänster - kristen höger uppmärksammas i tv-programmet Existens i SVT2 nu på tisdag 23 september kl 20.00, och där jag medverkar.
En kristen vänster står för öppenhet och bejakar alla sidor av mellanmänsklig samvaro som är ett uttryck för sann kärlek och som inte skadar någon. För oss är tron en glödande källa till hopp, mening och en väg till mänskligt växande och frigörelse. Vi vill med manifestets ord vara med och leda den mobilisering som syftar till att låta samhället impregneras av kärleksbudet. En aktiv politisk kamp för värden som frihet, jämlikhet och solidaritet är bästa sättet att omsätta kärleksbudskapet från ord till handling.
Tillägg 1 oktober: Tillsammans med Anna Ardin och Peter Weiderud presenterar jag våra tankar om ett Manifest för en kristen vänster på Brännpunkt i Svenska Dagbladet i dag.
14 kommentarer:
"...En kristen vänster står för öppenhet och bejakar alla sidor av mellanmänsklig samvaro som är ett uttryck för sann kärlek och som inte skadar någon...."
Det låter ju bra på papper det. I verkligheten har man inom den kristna vänstern inte bejakat en del hatisk och skadligt?
Låt oss hoppas att man inom den kristna vänstern inte glömmer vad den står för.
A-K
Jag respekterar bade de kristna och vanstern,(utom tokkristna och tokvanster) men fragan ar om det ar bra att blanda ihop politik med religion...
Eleni
Vad skulle hända om man helt skiljde religionen från politiken?
E
E: "Vad skulle hända om man helt skiljde religionen från politiken?"
Inte en dum idé. Varför ska t.ex. moderata kristna, muslimer, osv behöva känna att deras religion utnyttjas politiskt av somliga som kanske råkar ha större makt vid någon tidsperiod? När Sverige äntligen har fått separation av kyrka och stat kommer religionen tillbaka igen - i partiet! Och på ett så misogynt sätt, kära BRODERskapare! Borde religion inte vara något personligt?
A-K
"Vi lever i en tid präglad av religionens återkomst i samhällslivet."
Då är sannerligen den kristna vänstern i gott sällskap - med bland annat muslimska extremister som inte skilljer på troende och politik... Ett tecken i tiden som månne för oss alla till teokratiernas tidevarv...?
Räckte det inte med nästan tvåtusen år av konstanta krig mellan påve och kejsare? Skall lutheranerna också lägga sig i politiken nu?
GT
Det måste vara svårt för en medlem av Broderskapsrörelsen att ständigt behöva övertyga sig om den kristna moralen när man väljer att stödja palestinier som förföljer kristna bl.a. i Betlehem, som inte stoppar terror, som ägnar sig åt skamlig och hatfull hatpropaganda i arabiska skolor om judar och som inte alls verkar för den västerländska formen av demokrati. Ulf! Hur känns det att vara kristen med sådana vänner?
Borde religion inte vara något personligt?
Absolut,en alldeles utmärkt lösning för exempelvis Israel/Palestina. En sekulär stat där alla är medborgare på samma villkor och medlemskap i religösa samfund (judiska, muslimska eller kristna) är en sak som hålls helt på det personliga planet och inte har något med staten att göra!
Anonym, hur kanns det att vara sa feg att inte vaga skriva under eget namn?
Anonym, en del kristna palestinier har forfoljts av muslimer, ja, men de lider ocksa lika mycket av occupationen som sina muslimska grannar. Kristna palestinier har vid flera tillfallen hindrats att komma till kyrkor av den Israeliska staten.
Eleni S
"Borde religion inte vara något personligt?"
Ja, BiB, det tycker jag och du håller med. Bra. Kanske du borde peddla (langa, sälja, trycka på) den synen till Hamas och andra som dödar i religionens namn; det känns liksom mer angeläget än att dissa (disrespektera) ett land som redan har religionsfrihet. Jag tycker inte stater och ledarskap ska lägga sig i vilken religion folk utövar eller inte utövar i sina hem.
Men jag tror Ulf Bjereld talade om en politiskt aktiv kristen vänster i Sverige. Har en politiskt handlande kristen vänster någon chans alls i dagens hamasstyrda områden? Ska vi inte hålla oss till närområdet?
A-K
Nu handlar det om Broderskapsrörelsens moral som svensk och kristen organisation. Eller snarare hur brett man har mellan fingrarna...
När det gäller moral och den inbyggda kompass som styr av moral, tycks palestinierna vara en blind fläck hos Broderskapsrörelsen. Tydligen har dock Brödraskapet en utpräglad förmåga att selektera sin moral....
Att uppträda anonymt på Ulf Bjerelds blogg är helt i enlighet med bloggens regler - för övrigt är väl en signatur också ett sätt att vara anonym...?!
Ulf, jag har just nu tittat in på Tidningen Broderskap. Ingenstans hittar jag något om Ahmadinejads folkhatiska utfall i FN häromdagen. Under kristen flagg och med ett stolt och ambitiöst kärleksbud är man tyst när ett folk singlas ut och skymfas inför alla nationer.
Medan Simon Wiesenthal Center - mot rasism, antisemitism och för tolerans - agerar med att uppvakta de fem permanenta medlemmarna i Säkerhetsrådet och Generalsekreteraren med handlevererade protestbrev håller Sveriges utrikesminister och regeringen tyst, i motsats till några andra länders representanter. Antingen saknas modet eller viljan. Kanske man medvetet ignorerar, önskar bort det otrevliga. Men ni i Broderskaparna då, med ett manifest som visar att ni är engagerade?
Är det realistiskt att hoppas att Broderskapare och Socialdemokrater säger ett ord i protest när Ahmadinejad som hotat och förtalat i flera år nu talar i FN om "...demands and whims of a small group of materialistic and invasive people..."? Knappast, är vad jag tror. Är er tystnad medhåll? I avsaknad av skarp protest får jag sorgsen undra över att det kan vara det.
Missade jag någon protest från Broderskaparna? Rondellhunden skrev man igen om nu 24-9-08 i Tidningen Broderskap men när ett folk utlämnas och skymfas i FN...
A-K Roth
Sixten: Råkade som du, A-K Roth, titta in .. men inte på samma program. Såg på CNN Larry King samtala/intervjua iranska presidenten. Mycket avspänt och informativt. Larry King ställde besvärliga frågor om homosexuella - som inte ska finnas i Iran - och om iställningen till Israel mm. Ahamadenjiad (blev det rätt stavat) ville ha förhandlingar med Amerika. Min tanke är, vore det inte så dumt att Israels ledning gick in i förhandlingar med Iran om fred och slut på ömsesidiga hot?
Israel bör ta första steget. De har redan kärnvapen - kanske 200. Iran har störst befolkning, kanske 76 miljoner. Vem skulle ett krig tjäna? Jämfört med en fred?
So
Ja, Sixten, Larry King gjorde en avspänd intervju med Ahmadinejad. King är känd för att kunna tala lugnt med fanatiker; han är inte konfronterande. Så man får bilda sin egen uppfattning från det som inte tas upp, det som inte ens berörs. Förra gången Ahmadinejad var i USA sa han ju att det inte fanns homosexuella i Iran. Sedan vet man att homosexuella har avrättats. Man vet ju vad som görs mot kvinnor, homosexuella och avvikande i Iran, vad regimen har gjort mot omvärlden, speciellt i Libanon via Hezbollah och mot Israel via Hamas och vad regimen hotar. Läser man hela hans tal kan man bli mörkrädd. Men kanske omvärlden låter lura sig?
Jag har även läst Shimon Peres' tal till generalförsamlingen och där finns hopp om försoning och fred. Det är skillnad som natt och dag mot Ahmadinejads tirad.
http://www.haaretz.com/hasen/spages/1024158.html
Talet av labourledaren/arbetarpartisten Peres avslutas:
Mr. President,
The Jewish people are celebrating a new year. I would like to end with a quote from Rabbi Nachman of Breslav:
"May it be thy will to remove war and bloodshed from the world and perpetuate the wonders and greatness of peace.
All the inhabitants of the world shall recognize and know the truth: that we have not been placed on this earth to wage war and not for hatred or bloodshed."
Detta borde ge gensvar hos någon enda religiöst sinnad i svenska Arbetarpartiet men jag liksom tvivlar på det. Kalla mig gärna disillusionerad.
A-K Roth
Skicka en kommentar