Europaparlamentets kulturutskott har i ett s k initiativbetänkande föreslagit att alla bloggar bör registreras för att undvika att "felinformation" sprids på nätet. Förslaget är ytterligare ett exempel på den politiska elitens hisnande oförmåga att förstå den utveckling varur bloggosfären mynnar. Jag noterar att det denna gång är en socialdemokrat - Marianne Mikko - som varit drivande i frågan.
Om den svenska (s)-gruppen i Europaparlamentet har tillstymmelse till politisk fingertoppskänsla bör den nu gå ut och kraftfullt ta avstånd från förslaget. Mona Sahlin och Marita Ulvskog får också gärna haka på.
Man kan förstås fråga sig varför en blogg skall tillåtas vara anonym, när varje tryckt tidning måste ha en offentlig ansvarig utgivare. Varför bör rätten till genmäle inte gälla bloggar, när genmälesrätten gäller i de flesta av de av bloggosfären lätt nedlåtande kallade "gammelmedia". Och är det inte så att en ansvarig utgivare för varje blogg skulle minska den vulgaritet som gror i anonymitetens mylla?
Till dessa spännande frågor kommer jag inom kort att återkomma i ett mer genomarbetat inlägg.
7 kommentarer:
Vi kan som vanligt konstatera att ur juridisk synpunkt finns det inga nyheter i hennes förslag. I vårt land gäller BBS-lagen, den stadgar bland annat att en hemsidas ägare ska framgå av hemsidan. Det betyder att en lag med det innehållet redan finns. Att den inte efterlevs är allom bekant, men BBS-lagen gäller även bloggar.
Det andra är att jag utan vidare kan beskylla vem som helst för vad som helst. Men man behöver inte spräcka livstycket för att gå över gränsen till förtal. Sådant finns det också lagar för liksom diverse lagar som förbjuder hets mot olika grupper.
Likaså finns det redan lagstiftning som gäller uppmaning till brott av olika slag.
När det gäller olika ”anonyma” bloggar så är de givetvis inte anonyma för de myndigheter som kan tänkas intressera sig för dessa. Både SÄPO och Kriminalpolisen kan ta fram uppgifter om vem som startat en blogg/hemsida och vem som skriver på den. Visst kan man komplicera sådan efterforskning men det gäller väl snarare art och grad av intresse som angör om man de facto tar reda på upphovsmannen.
Skulle någon t.ex. föreslå att man ska begå ett allvarligt brott så tar polisen givetvis redan på vilken person som ligger bakom. En av de orsaker som gjort att FRA fått ohemult mycket skattepengar att köpa datorkraft för är att man ansett att myndigheternas resurser behöver stärkas i det avseendet.
Visst spanar man på diverse invandrare/flyktingar i landet som kan misstänkas vara positivt inställda till diverse jihadister, men den huvudsakliga verksamheten kommer i minst lika hög grad ägnas åt sådant som Marianne Mikko pratar om. Men lagarna finns redan, dessutom så är det olagligt att uppmana till brott oavsett vilket brottet är. Skulle jag säga åt någon att stjäla ett äpple i Konsum som klarar jag mig säkert utan påföljd. Men uppmanar jag någon att begå t.ex. ett våldsbrott så kommer lagarna som redan finns användas. Det behöver vi inga nya lagar för. Det är precis som med terroristlagen, allt är redan lagstiftat om.
Mikkos förslag är sällsynt korkat. Ledande socialdemokrater borde givetvis fördöma det, men vi ska samtidigt inte glömma vilket parti det var som föreslog lagändringarna som nu högerpartierna drivit igenom.
Visst förslaget är dumt, men å andra sidan hur många gånger behöver de svenska Socialdemokraterna uttala sig emot detta förslag? De gjorde detta genom Åsa Westlund den 26:e, alltså dygnet innan du skrev ditt inlägg... Det är svårt att nå ut i mediabruset, särskilt svårt när media verkar se Mikko som representant för S och inte hör vad de svenska har att säga. Men jag tycker att du borde ha kunnat leta lite bättre, var ju inte så att det inte fanns något i "bloggossfären" som talade om det Åsa hade gått ut med.
Åsa Westlund gick ut med en kommentar (för alla de fem svenska socialdemokraterna i Europaparlamentet) redan den 26:e, räcker inte detta?
Tack till Jinge för påpekande om BBS-lagen.
Tack också till Andreas Sjölander. Ibland blir man glad över sina misstag, och jag lovar att lära av detta och kolla bättre nästa gång! (Tycker ändå det är lite märkligt att undertecknarna inte lyckades nå ut i mediebruset.)
Vad gäller gemälesrätt i tidningar så har jag inte förstått att en sådan är lagstadgad.
2003 lade kd fram ett förslag om lagstadgad genmälesrätt, men jag har inte hört att någon sådan lag har antagits (rätta mig om jag har fel). Det är i så fall fortfarande så att det är tidningarna själva som bestämmer om de ska ge sådan. Sedan har de utvecklat en policy att oftast ge sådan men det är ju en annan sak.
Kerstin: Vad jag vet finns ingen lag som reglerar genmälesrätten. Däremot har de flesta traditionella media enats kring vissa etiska regler, där genmälesrätten är ett element.
"jinge" klargör på ett bra sätt läget. Men det pekar ju på att BBS-lagen borde reformeras, så att bloggare också får det källskydd som TF ger meddelare till tryckta skrifter. I FRA-Sverige behöver vi mer av whistle blowers, inte färre.
Det har påpekats i debatten att Marianne Mikko har arbetat som journalist under sovjettiden och
att det skulle kunna förklara hennes myndighetsperspektiv på frågan. Men borde det inte vara tvärtom: Har man levt under ett system med en extrem övervakningsnit så borde man ha förståelse för att det måste finnas andningshål där
avvikande tankar kan komma fram och där
anonymiteten kan bevaras. Det räcker med att nämna länder som Kina och Burma för att inse att
anonyma hemsidor och chatar kan fungera som en mäktig kraft mot ofrihet och inskräkningar i yttrandefriheten.
Visst hör jag till dem som förundras över att t ex rasister sprider sitt gift på webben med hjälp av anonymiteten. Men i ett demokratiskt samhälle har vi möjlighet att kritisera dem och också angripa dem för deras bristande mod att stå för sina åsikter och öppet möta sina politiska motståndare i en offentlig debatt...Och vi kan själva vara goda exempel genom att
framträda öppet med våra namn och visa att vi inte skämms för våra övertygelser...
Skicka en kommentar