Vänsterpartiet och regeringsfrågan

Vänsterpartiets kongress i Norrköping visade att det inte finns någon majoritet inom partiet för att skapa ett gemensamt valmanifest med socialdemokraterna och miljöpartiet.

Avsaknaden av ett gemensamt valmanifest är bra - för vänsterpartiet, för socialdemokraterna och för svensk politik överhuvudtaget.

Det är bra för vänsterpartiet, eftersom partiet nu får betydligt större möjligheter att profilera sin politik i valrörelsen. Därigenom kan vänsterpartiet lättare mobilisera stöd från alla de grupper och väljare vars sympatier ligger betydligt till vänster om dagens svenska socialdemokrati.

Det är bra för socialdemokraterna, eftersom partiet nu inte på samma sätt riskerar att länkas samman med Lars Ohly, hans förflutna som kommunist och de inslag i vänsterpartiets politik som många mittenväljare känner främlingskap eller olust inför.

Det är bra för svensk politik, eftersom utvecklingen mot ett tvåpartisystem i praktiken nu bromsas upp. Hela vänster-högerskalan täcks av politiska partier (även om moderaternas vandring mot mitten har skapat visst spelrum på högerflanken). Sammantaget tror jag att flera partier som täcker hela vänster-högerskalan ger bättre möjligheter att bibehålla det höga valdeltagandet samt legitimiteten i det politiska systemet.

Däremot är det inte bra för den borgerliga alliansregeringen. Ett gemensamt rödgrönt valmanifest hade inneburit att en av alliansregeringens bästa grenar - den inbördes enigheten - hade hamnat i fokus. För socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet är det bättre att de åsiktsskillnader som finns öppet synliggörs inför väljarna, än att åsiktsskillnaderna på ett konstlat sätt försöks smygas undan i ett gemensamt valmanifest.