Överenskommelsen om vapenvila mellan Hamas och Israel utgör i tre avseenden en ljusglimt i Palestinafrågans annars så kompakta mörker.
För det första skapas nu förutsättningar för att minska den sociala nöden och det civila lidandet bland folket i Gaza. För det andra minskar spänningen och rädslan för raketbeskjutningar i israeliska Sderot med omgivningar. För det tredje - och politiskt mest relevant - kommer brytandet av isoleringen att underlätta försoningsprocessen mellan Hamas och Fatah, och påskynda återupprättandet av det förenade palestinska ledarskap som är en nödvändig förutsättning för en framgångsrik fredsprocess mellan Israel och det palestinska folket.
Samtidigt är vapenvilan en politisk framgång för Hamas. Genom förhandlingarna om vapenvila har Hamas fått ett politiskt erkännande och isoleringen av organisationen ytterligare luckrats upp. Egypten talar med Hamas. Fatah talar med Hamas. Israel talar med Hamas. Finns det någon kvar där ute som fortfarande tycker det är en verklighetsnära idé att isolera bort Hamas?
Dialogen med Hamas är positiv. En fortsatt isolering hade sannolikt stärkt de fundamentalistiska och kompromissovilliga krafterna i Hamas, på pragmatikernas bekostnad.
Men låt oss inte vara alltför förhoppningsfulla. Knappast någon seriös bedömare tror på ett substantiellt genombrott i fredsförhandlingarna innan året slut. Det bästa vi kan hoppas på är någon form av gemensamt dokument, som snarare kommer att ligga till grund för fortsatta förhandlingar än utgöra en slutpunkt.
Isoleringen av Gaza måste brytas, inga nya bosättningar byggas och allt folkrättsstridigt våld upphöra. Upprätta en palestinsk samlingsregering med alla relevanta politiska krafter. Först då kan fredsprocessen ta fart på allvar.
Så visst är vapenvilan en ljusglimt. Men en liten sådan.
6 kommentarer:
Ordmärkeri, men so be it. Lidande på BÅDA sidor, Ulf! Mer än "spänning", "rädsla" inför raketbeskjutningarna.Raketer precis varje dag.Direktträffar, amputerade ben, dödsfall.Livslångt lidande.
Nöd mest på palestiniers sida och av många orsaker.
Tid får visa om det var liten ljusglimt eller ödesdiger tidsfrist för extremister att sätta in än större och farligare vapen mot civila. Quassams>>>katyushas>>>???
Törs man hoppas?
A-K Roth
Vi får hoppas på det bättre.
Folk börjar tröttna, nej ursäkta folk har redan tröttnat. Israeler som palestinier.
Även om jag är pessimistisk till tanken om ett fred, så hoppas jag.
Hamas raketbeskjutning mot civila började i stor skala så fort Israel dragit sig tillbaka från Gaza. Då, första året efter reträtten, var gränserna öppna och handeln flödade. Då var Hamas inte isolerat. Hamas valde krigets väg, med isoleringen och den internationella bojkotten som logisk följd. Den begränsade vapenvilan skall snarast ses som bevis för att isoleringspolitiken och belägringen lyckats.
Ja, för att framkalla en islamistisk vapenvila (Sulh) GT.
Men för att få Hamas att frångå sin agenda om den judiska statens förintelse har hittillsvarande israelisk politik inte räckt.
Den nu inledda vapenvilan kommer av Hamas att utnyttjas för militär kraftsamling, beväpning från havet via iranska "semifloaters" och soldatträning. Vapenvilan är ett gigantiskt israeliskt misstag om den inte är fokuserad på att få Shalit fri och därefter säga upp den.
Hamas i ett antal år erbjudit vapenvila – något som Israel under framför allt under Sharon kategoriskt vägrat och saboterat.
Den mycket enkla förklaringen är att Israel år 2008 accepterar erbjudandet är att man inte har några bättre alternativ än detta, varken Hamas eller palestinierna kommer att försvinna och en eventuell återockupation av Gaza kommer inte lösa några problem, utan snarare generera två dussin till – förutom det politiska vågspel som alla civila dödsoffer en militär attack innebär.
Förhoppningsvis är detta slutpunkten för en fullständigt kontraproduktiv och korkad israelisk politik rörande Gaza.
Det kan finnas ett antal skäl till att Israel nu gått med på vapenvila.
Inrikespolitiska som att den pressade Olmert vill visa upp en frigiven Shalit och slut på Kassamerna över Sderot. Utrikespolitiskt för att man vill ha lugn på sin östra front, på samma sätt som man inlett indirekta samtal med den norra fienden Syrien, inför en aktion mot Iran.
Skicka en kommentar