2008-05-27

Den borgerliga alliansregeringen och kriget i Irak

På torsdag genomförs i Upplands Väsby utanför Stockholm den stora internationella konferensen om Irak: International Compact with Iraq (ICI). Formella inbjudare är FN och Iraks regering. Företrädare för omkring 100 stater förväntas delta, bland dem USA:s utrikesminister Condoleeza Rice, Iraks premiärminister Nuri Maliki samt FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon.

Jag har inga invändningar i sig mot att konferensen genomförs i Sverige. Den USA-ledda koalitionens angrepp mot Irak 2003 var ett brott mot folkrätten och de stater som medverkade bär såväl det politiska som det moraliska ansvaret för det helvete som präglat och fortfarande präglar läget för de enskilda människorna i Irak, mer än fem år efter diktatorn Saddam Husseins fall. Men situationen blir inte bättre om FN och omvärlden skulle avstå från att försöka bidra till att nu skapa stabilitet och stärka demokratin i det plågade landet.

Däremot är det viktigt att konferensen inte genomförs på ett sätt som i efterhand legitimerar det USA-ledda angreppet. Där har värden, den svenske statsministern Fredrik Reinfeldt, en viktig uppgift. Frågan är bara hur motiverad han är. I en TT-intervju (25/3 -03) markerade Fredrik Reinfeldt – stick i stäv med FN:s generalsekreterare Kofi Annan – att kriget var förenligt med folkrätten.

Jag får inte så sällan frågor av journalister om vad som egentligen skiljer en socialdemokratisk från en borgerlig utrikespolitik. En av de saker jag då brukar lyfta fram är synen på folkrätten. Denna skillnad visade sig särskilt i samband med den USA-ledda koalitionens angrepp mot Irak i mars 2003.

Sverige konstaterade omgående genom statsminister Göran Persson att angreppet bröt mot folkrätten. I den nuvarande borgerliga regeringen finns det emellertid gott om företrädare som hejade på det amerikanska angreppet, och t o m förespråkade att Sverige skulle ta aktiv del. I en artikel i International Herald Tribune (28/1 -03) tog Carl Bildt entydigt ställning för ett angrepp mot Irak, utan några reservationer om FN-mandat. Och i Dagens Nyheter (23/11-02) förespråkade Jan Björklund t o m att Sverige skulle delta med militär trupp.

Jag skriver inte denna post för att stigmatisera Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund för deras fundamentala felbedömningar i samband med Irak-kriget. Jag skriver detta för att markera att folkrätten är viktig, och att avsteg från folkrätten innebär ökad okontrollerbar våldsanvändning och ökat lidande för de människor som befinner sig i konfliktområdet. I nästan varje enskild situation utgör folkrätten ett värn för den svage, mot den starkare partens maktutövning.

Det är därför vi har folkrätten och det är därför en stark folkrätt är en central fråga i socialdemokratiskt utrikespolitik. Låt oss inte glömma denna sanning under diskussionerna under FN-konferensen i Stockholm om Iraks framtid.

8 kommentarer:

Kerstin sa...

Det var ju synd att du inte ville "stigmatisera" Bildt m anhang. De förtjänar just det - minst!

Anonym sa...

En fredskonferens i Sverige! Det är ju en våt dröm, en äkta bekräftelse av den svenska politiska självbilden. Sverige, landet som står för fred, neutralitet och godhet.

Besväret med att "på marken" bekämpa förtryck, vanstyre, mänsklig förnedring, förföljelse, etc får väl andra sköta. Det viktigaste är att vi svenskar inte behöver smutsa oss med att ge diktaturer på nöten.

Daniel sa...

På SVD-brännpunkt har Urban Ahlin och Peter Weierud en artikel med en skärpa och politisk medvetenhet jag inte sett på mycket länge i partiet. Mycket glädjande att det, trots allt, rör på sig.

Anonym sa...

Och i SvD även en bra ledare om var svenska socialdemokrater ofta har ställt sig visavis diktatorer och tyrannier.

Skärpa och politisk medvetenhet är in the eye of the beholder, Daniel. :)

Tänker just på några kända svenskar som varit i nyheterna nu i anti-konferensattack-mode och minns några detaljer om dessas politiska historia och förbindelser. Inte alltid vackert; ibland downright ugly.

Det som är viktigt är att hjälpa folket på fötter. Ansvar kan man ställa sen. Likadant med resten av Mellanöstern.

A-K Roth

Anonym sa...

Sixten sa..
Den skarpaste vidräkningen med Condolezza Rice gav Jan Myrdal i sitt tal i Infra City kl 11 den 29 maj. Det kan höras via
http://www.tusenpennor.se/Fred_Torssander/TexterFT5/MyrdalInfracity.hm
Man kan också läsa texten i talet via www.fib.se. Där kan man också lyssna till de andra talarna vid detta möte kl 11.
Senare var den stora demonstrationen på Sergels torg med början kl 18 med många talare. Så vi svenskar har inte alls hälsat Rice välkommen! Nästan bara Bildt och Reinfeldt. De får senare äta upp den illasmakande soppa de rört ihop!

Anonym sa...

Jaja, Sixten. Myrdal är rätt person att stå för ärlighet och sanning? Jag tvivlar.

"Rättfärdighet råder.", sa Myrdal.

[Efter besök i Pol Pots Kambodja 1978. Källa: FiB-Kulturfront nr. 16 1978]

Ska man verkligen lyssna till Myrdal? Ska man respektera FiB?

http://www.rosenberg.se/myrdaldebatten.htm

A-K

Anonym sa...

A-K, du bryr dig om kambodjanerna. Bra. Du känner väl också till att USA vräkte ner bomber över deras land i storleksordning som under
WW2? Och förorsakade ca en miljon döda. Vad det gäller de röda kmrerna vet vi förhoppningsvis mer när den ständigt uppskjutna rättegången blir av. Till hösten?
Just nu råder bedrövliga förhållandena i detta fattiga land. Stor export av pojkar och flickor som sexslavar till Thailand och andra länder. F.d. Pol Pot-män lär förekomma som ansvariga för sådant.
Men det som hänt med Irak mitt framför ögonen på oss kan inte döljas. De ansvariga, Bush, Rice, Blair m fl borde hängas om principerna från Nürnberg skulle gälla (som Jan Myrdal påpekade gäller inte dödsstraff längre för dessa internationella brott!)
Sixten

Anonym sa...

Ja, jag bryr mig om många folk, Sixten. Men jag är ingen med medial och propagandistisk makt. Vi talade om Myrdal.

Jag visste inte att du förespråkade dödsstraff.

Ja, trafficking med barn måste stoppas. Slaveriet som fortfarande pågår i många länder måste stoppas.

Och Jan Myrdal är - Jan Myrdal. Ser jag honom hållas fram som föredöme är jag nödd och tvungen att säga nånting. Sorry.

A-K