Det blir allt vanligare att beskriva dagens ny-ateistiska väckelserörelse som en högerrörelse. Undrar hur det påverkar samarbetsklimatet i det ateistiska förbundet Humanisterna, där framträdande socialdemokrater går armkrok med borgerliga idédebattörer, f d folkpartistiska europaparlamentariker och riskkapitalister.
I en artikel i Göteborgs-Posten för en tid sedan använde teologen Ola Sigurdson begreppet högerateism. Sigurdson ställde högerateisterna (med engelsmannen Richard Dawkins i spetsen) emot vänsterateistiska filosofer som Giorgio Agamben, Alain Badiou och Slavoj Zizek, vilka hävdar att den intressanta politiska skiljelinjen i vår tid inte går mellan gudstroende och ateister eller religion och vetenskap: I stället går den mellan dem som menar att den samtida världen är ur led - och hit hör många religiösa människor och grupper - och de vars blinda framstegstro tenderar att dölja orättvisor och konflikter.
Ämnet är sedan tidigare grundligt diskuterat på Vänstra Stranden. Vänster- och högerateism definieras av Vänstra Stranden själv enligt följande: En ”vänster-ateist” bör i så fall söka lösningar i en anda som kännetecknas av att eftersom vi aldrig vet var vi själva hamnar i det biologiska lotteriet så skall vi ha en omfördelande stat som ser till att alla får lika omtanke och respekt. För en ”höger-ateist” är det nog individens frihet och förtjänstens primat som utgör grunden för tänkta politiska lösningar, vilket leder till en svag statsmakt där välgörenhet är viktigare än solidaritet.
Jag nämner debatten eftersom Ola Sigurdson i veckans nummer av Kyrkans Tidning återkommer till frågan. Artikeln finns ännu ej på nätet, varför jag citerar ett avsnitt där Sigurdson kommenterar den brittiske filosofen John Grays bok Black mass (Svart mässa) (London, Allen Lane, 2007). Gray menar att: den sekulära politiken är ett oäkta barn till en religiös fanatism som befriats från tanken på ett mysterium som inte kan förklaras, och därmed löper amok; en svart mässa på apokalyptisk grund. Den religiösa drömmen om ett annat och bättre liv hämmas i sin sekulära version inte av en Gud som utgör en moralisk och intellektuell gräns för människans projekt. Den sekulära myten om framsteget skyr inga medel för att nå sitt oändliga mål.
Nu kan man ju invända att det är vänstern som brukar stå för framstegstron, och inte högern. Snarare handlar det om vilka värden framstegen är tänkta att stärka. Men visst, en nihilistisk, värdebefriad framstegstro är i alla fall i min bok mera höger eller liberal än vänster, eftersom den bortser från människan som gemenskapsvarelse.
Distinktionen vänsterateism och högerateism har kommit för att stanna - sanna mina ord.
19 kommentarer:
Tja. Det är kanske inte religion som religion.
Den stora skiljelinjen kanske går mellan kristendom, som idag missionerar, hukande, inför beskyllning för islamofobi, och islam som går fri från beskyllningar för kristo- eller judofobi, ogenerat framför tesen att Mohammed är Guds ende profet.
Judendomen tillhör däremot inte de missionerande världsreligionerna i likhet med Hinduism och Buddism.
Ateismen har stöd i en marxistisk dogm från 1800-talet.
Men visst finns det borgerliga, såväl som socialistiska ateister.
Men ateismen är ett för litet sammanhållande kitt för att man skall kunna indela folk i höger och vänsterateister.
Det är andra, grundläggande åsikter än frånvaro av gudstro som separerar vänster och höger.
Och "höger" ska förstås som liberalism och inte konservativism?
För övrigt finns det ingen nyateism. Visserligen betonar dagens humanister andra saker än tidigare. Exempelvis är försvaret av homosexuellas rättigheter blivit viktigare i det praktiska arbetet. Men detta följer mer trenderna inom kristenheten där hets mot exempelvis homosexuella har blivit allt viktigare. Men för ateisten har avsaknaden av gudstro inte förändras.
Det går väl bra att vara ateist sådär till vardags utan att driva frånvaron av gudstro till en djupare filosofi eller ideologi. Ungefär så här: "Människan skapade gud," och sen fortsätta att slöläsa en deckare i hängmattan.
(Därmed inte sagt att jag själv är ateist.)
/GT/
Det säger sig självt att det finns höger och vänster, ateister och troende på båda sidor plus svardefinierade mellanting. Vi behöver ingen vänsterateism eller högerateism bredvid all annan ensidig tro. I stället för att sätta i kategorier kan man försöka se individer.
A-K
Ateism som högerideologi? Nej, det tror jag då rakt inte, åtminstone inte min sorts ateism. För mig är ateism över huvud taget ingen ideologi, och har inget direkt inflytande på mitt tänkande. Att gud inte existerar är helt enkelt ingen stor eller viktig fråga, och definitivt inget man kan ha som värdegrund för en ideologi.
Nu var det väl några årtionden sedan vänstern närde framstegstro. Numera är det snarare resentiment och allmän fientlighet mot allt nytt som står på agendan.
Kanske inte så konstigt att fan har gått och blivit religiös så här på ålderns höst.
Den dagen då ni vänsterideologer lyckas med bravaden att knyta ihop religiös tro och socialism kan vi dock räkna med ett permanent borgerligt maktinnehav i vårt sekulära Sverige. Lycka till!!!
/ATEIST
Signaturen /ATEIST personifierar ju högerateismen, och blir därmed ett intressant åskådningsexempel.
Visst kan en individ vara vardagsateist utan att fundera så mycket över bevekelsegrunderna för och konsekvenserna av sitt ställningstagande. Men det blir då också en ointressant position för alla utom han/hon själv.
De ateister (ny-ateister såväl som gammel-ateister) som väljer att offentligt verka i samhällsdebatten får nog fortsättningsvis vackert finna sig i att deras ståndpunkter analyseras i termer av vänster och höger. Och när de gör gemensam sak - som i förbundet Humanisterna - så finns det en risk att de kan uppfattas som en Djävulens gemenskap... ;-]
Bjereld 7:21 PM,
Visst kan man polarisera all diskurs konstgjort och föra in begreppen höger och vänster. På samma sätt kan man tala om höger och vänstermuslimer, höger och vänsterjudar, höger och vänstersportfanatiker, eller höger och vänster högerhänta resp. vänsterhänta. Men vad är poängen med att kategorisera alla människor efter höger och vänster?
Ulf, du skriver om "konsekvenserna av sitt ställningstagande" angående ateism, stora ord, och jag tror du inte riktigt förstår hur många ateister tänker.
Eventuella gudars existens är naturligtvis en stor och viktig fråga om man är religiös. Då är det kanske naturligt att tro att det är en stor och viktig fråga även för någon som definitivt påstår att det inte existerar några gudar. Men så behöver det ju inte vara! Ett uttjatat exempel är ju till exempel jultomtens existens. Är det en stor eller viktig fråga för någon som är övertygad om hans ickeexistens?
Sen kallar du det ett ställningstagande, och där tror jag att du är helt ute och cyklar. Jag för min del skulle knappast kunna börja tro på en gud även om jag skulle vilja, så det är definitivt inget val, i den meningen.
För att fortsätta diskussionen om höger/vänster. Själv är jag definitivt vänster, socialdemokrat, och det finns ju helt klart många vänstermänniskor som är ateister. Det finns även många högerfolk (eller i alla fall liberaler) som är det, så om det verkar ju knappast finnas någon politisk ideologi som naturligt följer av ateism. Jag tror g. tikotzinsky slår huvudet på spiken - att prata om höger- och vänsterateister är ungefär lika intressant som att prata om höger- och vänstersportfanatiker, det finns helt enkelt ingen koppling!
Därmed inte sagt att ateism inte har något inflytande politiska åsikter, det har det ju! Själv är jag tillexempel antireligiös - det vill säga jag anser att organiserad religion är av ondo, och inte bör understödjas av staten. Jag är visserligen emot alla friskolor (av skäl jag inte går in på här), men religiösa friskolor är särskiljt problematiska enligt mig.
Nog finns det minst två ateismer. Men att sätta "vänster-" eller "höger-" på allting säger nog mer om Bjereld själv än om ateismen.
Det som i inläggen blivit kallad vardagsateism tror jag är vanligare på vänsterkanten: individen konstaterar att den inte tror på Gud och faller in i ett religiöst ointresse. Den andra formen av ateismen kallar jag själv för politisk ateism och kan nog finnas mest på högerkanten, men knappast bara där. Individen har då konstaterat att den är ateist och skall därmed avslöja/skrämma/förbjuda allt som och alla som inte kommit fram till samma ståndpunkt. Frågan är snarare varför de som kommit fram till en ateistisk ståndpunkt agerar så olika?
Jag håller inte riktigt med om GÄRNINGSMANNENs och ULFs syn på aktiv ateism.
Som jag ser det är den "politiska ateism" som GÄRNINGSMANNEN talar om främst en reaktion på religionens intåg i politiken. Kristdemokrater, broderskapsrörelsen och andra rörelser som gör politk av sina religiösa föreställningar måste ju hindras på något sätt.
Hade de utövat sin religion i det privata hade det inte funnits något behov av politisk ateism.
Den enda politiska slutsatsen som man drar som ateist är ju just att religion inte bör spela någon roll i politiken (givet premissen att Guds ord endast är vanföreställningar - och att sådana inte bör få påverka politiken).
Den sorts messianism som Ulf verkar tro genomsyra all politik finns helt enkelt inte hos de flesta politiskt aktiva.
Man kan faktiskt engagera sig utan att ha ett högre politiskt mål som gudsriket/det klasslösa samhället som genomsyrar alla ens ställnignstaganden.
/ATEIST
Till J: Ateism eller Gudstro är till syvende og sist existentiella frågor, och därför knappast jämförbara med frågan om Jultomtens existens...
Ordet "ställingstagande" var kanske mindre väl valt, eftersom det kan ge intryck av att livsåskådning i form av religiös tro är något man väljer. Jag föredrar termen "position".
Till Gärningsmannen: Det är ju ingen hemlighet att liberaler och konservativa vill tona ner vänster-högerdimensionens betydelse som analytiskt redskap, och därför blir heller inte Gärningsmannens ståndpunkt särskilt överraskande.
Men visst finns det en vänsterateism, inspirerad av upplysningsidealet, på samma sätt som det finns en politisk ateism på högerkanten (som Gärningsmannen uttrycker det). För mig blir det en intressant empirisk fråga hur dessa inbördes olika ateismer på sikt förmår samverka i samma förbund (Humanisterna).
/ATEIST ägnar sig ju själv åt en ateistisk messianism. Väl bekomme - vi lever dessbättre i ett fritt land. Men ATEIST är naiv i sin tro på ett samhälle där det finns täta skott mellan religion och politik. Staten skall vara sekulär - javisst, därom är vi överens. Men i många andra avseenden blir försöken att skilja religion från politik som att dra en linje i vatten, d v s en meningslös sysselsättning.
Tja, den mest politiserade ateism som funnits är väl den kommunistiska som ju är programmatisk, varit statsbärande och resulterat i att ett antal kyrkor förvandlats till sädessilos och andra sekulära lokaler.
Det är nog inte alla som vill skriva under på att den ateismen inspirerats av något upplysningsideal.
Det är inte så enkelt att "liberaler och konservativa" vill undvika begrepp som vänster och höger. De som kommentarerar din egen blogg uppvisar ofta en vilja att utifrån högerperspektiv knyta samman ateism med vänster. Detta beror på en politisk kamp, knappast på någon egentlig analys.
Bjerelds egen observation av socialdemokrater bland de organiserade politiska ateisterna i förbundet humanisterna visar väl på bristande rimlighet i hans resonemang. Politisk ateism finns både till vänster och till höger.
Viljan att ständigt använda etiketter som vänster och höger kan således vara en del i Bjerelds politiska kamp. I detta fallet kan en sådan kamp förhindra viljan att göra en analys värd namnet.
Jag hoppas inte att Gärningsmannen börjar bli skumögd. Men en av mina huvudpoänger är ju just att "Politisk ateism finns både till vänster och till höger". Det är det som jag kallar för vänsterateism respektive högerateism. Dagens ateistiska väckelserörelse tycker jag domineras av högerateismen.
Att Gärningsmannen väljer att beteckna vänster och höger som bara "etiketter" stärker min tes om liberalers och konservativas strävan att tona ner vänster-högerdimensionens betydelse som analytiskt redskap.
Valet av ordet "etikett" kan annars bero kvalitén i Bjerelds "analys"...
OK (jag är skumögd), tillbaks till väsentligheterna: varför tenderar en del ateister bli politiska ateister och andra religiöst indifferenta? Vanligtvis tycks intoleranta uttryckssätt -- som politisk ateism -- ha med uppfattningen om att vara hotad. Kan det vara så att personer långt ut till höger känner sig mer hotade än personer långt ut till vänster? Varför? Här krävs ju analys...
Hur är det egentligen med de vetenskapliga bevisen för Ulfs och GÄRNINGSMANNENs känsla av att den politiska ateismen är mer utbredd bland högern än vänstern?
Två frågor är på sin plats:
i) Är svenska högersympatisörer mer ateistiska än sina landsmän på vänstersidan?
ii) Hur många av de ledande debattörer som ni klaasificerar som "höger" är egentligen höger?
Vad gäller fråga i) har kanske GÄRNIGNSMANNEN koll.
Vad gäller fråga två faller bevisbördan fämst på Ulf som okritiskt anammar Ola Sigurdssons analys. bara för att man ser förnuft och modernisering som goda ting är man väl inte per automatik höger. Det främsta hatobjektet för Dawkins och Sturmark är ju för övrigt den "kristna högern" i USA.
Apropå Sturmarks politiska engagemang har han själv sagt följande:
- jag står socialdemokratin nära även om jag inte delar alla partiets åsikter.
http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/allmant/article27623.ece
Och Dawkins är väl också han att betrakta som socialliberal.
Måste man inte stå väl långt till vänster för att kalla sådana människor "höger"? Eller rör det sig om en interstrid inom socialdemokratin?
/ATEIST
Skulle vara intressant att veta var ni egentligen står genom att gå till "Svenska kyrkan och medlemskapet" via bannern "naminsamling" på "bildning.se" och gärna underteckna namninsamlingen, men också ger er kommentar till den i forumet. Ser fram emot det! Om du sedan vill skriva om det på din blogg, är naturligtvis det lika intressant, Ulf!
Den mest kända vänsterateisten måste vara Karl Marx.
Skicka en kommentar