I dag söndag skriver jag på DN Debatt om socialdemokraterna och utrikespolitiken. Trogna läsare av denna blogg känner igen delar av problematiken - den kretsar kring arvet efter Olof Palme, skillnader mellan vänster och höger i utrikespolitiska frågor samt svårigheten för socialdemokratin att låta sin frihetsvision ta politisk form i en individualiserad värld. Artikeln är mitt första fullt genomarbetade försök att göra varaktigt avtryck i denna debatt.
I artikeln diskuterar jag bl a socialdemokratins onödigt defensiva agerande i kravet på FN-mandat för fredsbevarande operationer, utifrån ett frihetsperspektiv: Den borgerliga skepsisen till FN-mandat är ett uttryck för en frihetssyn där ändamålen får helga medlen. Att intervenera militärt för att värna de mänskliga rättigheterna blir ett värde i sig, oavsett de frihetsförluster för civilbefolkningen som följer i krigets spår. Kriget i Irak är ett typexempel. Den USA-ledda koalitionen intervenerade militärt under frihetens fana, påhejade av flera framträdande svenska borgerliga politiker med Carl Bildt i spetsen, och störtade Saddam Hussein.
Men det irakiska folket fick betala dyrt genom just frihetsförluster i liv, hälsa, arbete, jämställdhet och säkerhet. Kravet på FN-mandat är ett frihetskrav eftersom det minskar möjligheterna för stormakter att utan kontroll och i eget intresse använda mänskligt lidande som en förevändning för sin egen maktpolitik. För socialdemokratin består utmaningen i att forma inte bara en politik utan också ett politiskt språk som synliggör de frihetsvärden som ligger till grund för folkrätten och för linjen om FN-mandat. En politik som till skillnad från främst moderaterna och folkpartiet - kombinerar viljan till frihet med gemenskapens nödvändighet.
Människans frigörelse kan bara vara hennes eget verk, för att travestera Karl Marx. Må så vara. Men jag vill inför den stundande julhelgen påminna om den korsfäste, vars död skapade de nödvändiga betingelserna för detta verk. Låt oss efter förmåga nyttja frigörelsens möjligheter till att åstadkomma fred och försoning, såväl i världen som i våra hjärtan.
Med detta önskar jag alla bloggens läsare en riktigt God Jul!
11 kommentarer:
Hej,
Noterar att en andlig person som du i dessa tider upptas av frågan om hur sossarna ska införskaffa sig ett långvarigt maktinnehav...
Du skriver om Palme, utrikespoltik och långvarigt maktinnehav. Ifall man som jag alltför ofta ser på "Fem myror.." och Brasses lattjolajbanlåda tänker man direkt på att en av de tre inte passar ihop med de två andra. Jag åsyftar "långvarigt maktinnehav". Palme var, med socialdemokratiska mått mätt, inte alldeles lyckosam. Palmes utrikepoltik verkar inte vara något som garanterar segrar. Trots att 70-talet var radikalt så förlorade sossarna under denna period sin självklara ledarroll. Valet 1973 blev oavgjort och de två andra valet under 70-talet torskade man. Jag skulle därför hellre än "arvet efter Palme" tala om "Palmes läxa". Vi hade under Palmeeran en rad affärer (IB, Bordellhärvan, Sahlgrenska). Affärerna visade olika prov på att partiet växt sig samman med staten. Detta var oxå av betydelse för att sossarna till slut fick ta av sig ledartröjan. Läxan som ska läras in efter Palme rör just relationen mellan parti och staten. Skilj på dessa storheter.
Ulf, God Jul och Gott Nytt År!
Hälsar
Patrik
Visst finns det läxa att lära från palmetidens radikalism. Solidaritet med förtryckta blev solidaritet för Pol Pot. Selektiv solidaritet resulterar idag ofta i solidaritet med terrorgrupper. Artikeln i DN ger foder för invändningar och kritik. Men i försoningens anda slutar jag nu. :)
God Jul och Gott Nytt År!
A-K
Till Patrik: Till julen får man ju önska sig saker, så jag passade på med det där med "långvarigt maktinnehav"...
Du har rätt i att Palme inte var en valvinnare - däremot var han bra på att mobilisera partikadern. Mobilieringen kunde komma till stånd genom att Palme gav ord och röst åt en socialdemokratisk vision för en bättre och mer rättvis värld. Det är inte minst en sådan röd frihetsvision jag efterlyser i artikeln.
Till A-K: Visst fanns det på sina håll i partiet en naivitet kring vad som skulle hända när de nationella befrielserörelserna tog över makten. Den läxan är viktig att bära med sig i det fortsatta politiska arbetet.
Se, det var ju ett par riktigt fridfulla svar också, så här just i början av uppesittarkvällen!
Gjorde det någon skillnad från ditt frihetsperspektiv att Koreakriget och 2:a Gulfkriget (1991) fördes under FNs flagg i stället för amerikansk flagg? Och hur mycket frihet lyckades FN verkligen införa i Kongo?
Jag önskar naturligtvis också God Jul från Israel till Ulf och bloggens alla läsare.
Kom just att tänka på att två av våra mer kända medlare i Mellersta Östern blivit mördade, liksom en annan medlare, Dag Hammarskjöld. Det är förstås bara en ren händelse men visst är det tänkvärt.
Jag var urarg på Palme då och då på den tiden, men det var innan jag visste vad som skulle komma.
Kerstin,
Två av våra mer kända medlare??
Jag kan gissa att du tänker på Bernadotte, men vem var den andra?
Och vad gäller Hammarskjöld - mördad? Visst finns det oräkneliga konspirationsteorier utan bevis kring flygplanskraschen, men det finns ju också massor med människor som går på koncert för att höra en jamsession med Elvis och Jim Morrison.
Lite fascinerande är det allt att Ulf anser att USA´s-UK´s invasion av Irak, medförde att "det irakiska folket fick betala dyrt genom just frihetsförluster i liv, hälsa, arbete, jämställdhet och säkerhet".
Det stod tydligen bättre till i dessa variabler i Saddam Huseins Irak.
Man skulle gärna vilja att Ulf utvecklade det resonemanget.
Efter helgen kanske?
Riktigt God Jul till Ulf och kommentatorerna här!
Mycket intressant artikel, Ulf!
En annan möjlig skillnad mellan borgarna och sossarna skulle kunna vara reglerna för svenska vapenexporten. Den stora vapenexporten går både till krigsförande länder och diktaturer. Knappast i linje med frihet, jämlikhet och solidaritet.
En uppstramning av reglerna med ett tydligt demokratikriterium skulle kanske vara något. Ett rödgrönt samarbete 2010-2014 har möjlighet till detta.
Vad tror ni?
Johan
Till Johan: Vapenexporten är en viktig fråga, och där har mitt parti tyvärr ingen anledning att vara särskilt stolt över utvecklingen de senaste åren. Det är inget större fel på lagstiftningen (även om den kan skärpas i en del avseenden), problemet är att lagstiftningen inte efterlevs.
År 2008 kommer sannolikt den borgerliga regeringen att överlämna en proposition om svensk vapenexport till riksdagen. Risken är stor att propositonen, om den går igenom, kommer att göra svensk vapenexport än mindre strikt.
Broderskapsrörelsen beslöt vid sin kongress i somras att prioritera opinionsbildningen mot uppluckringen av regelverket kring svensk vapenexport. Det är ett arbete som vi nu bedriver dels inom partiet, dels utåt i samarbete med andra organisationer.
Om Sverige vill begränsa vapenexporten så betyder det högre priser när svenska försvaret skall köpa svenska vapensystem, alternativt att systemen måste köpas utomlands. Det är helt OK, men det har ett ekonomiskt pris. Ideologi kostar pengar, något få ideologer är medvetna om, eller vill medge.
Skicka en kommentar