I gårdagens partiledardebatt i Studio Ett hettade det till ordentligt mellan Göran Hägglund och Lars Ohly. Hägglund anklagade Ohly för att på en direkt fråga ha sagt sig föredra Iran framför Israel. Lars Ohly dementerade omedelbart Hägglunds påstående: Du hittar ju bara på det där. Du ljuger. Ohly tillade att han själv stod i första ledet för att bekämpa de iranska mullorna och att han betraktade Iran som en av de värsta terrorregimerna i världen.
I den fortsatta debatten upprepade Göran Hägglund inte anklagelsen utan påstod i stället att Ohly hade sagt sig inte kunna välja mellan Iran och Israel. Men enligt dagens Aftonbladet (ännu ej på nätet) uppgav Hägglund efter avslutad sändning att Ohly vid upprepade tillfällen valt Iran före Israel. Hägglund utlovade också att han: Med hjälp av mina medarbetare kan få fram en filmsnutt som verifierar anklagelsen. Därefter ändrade Hägglund sitt anklagelse till att Ohly bara vid ett tillfälle skulle ha valt Iran, i Almedalen i somras. Därefter ändrade sig Hägglund igen, och meddelade via sin pressekreterare att Ohly skulle ha sagt så förra sommaren. Något filmbevis sändes aldrig över.
Det var inte Göran Hägglunds starkaste stund i valrörelsen, för att uttrycka det milt. Alla politiker har rådgivare som kan göra misstag eller ha en dålig dag. Men i stället för att statsmannaaktigt och en smula ödmjukt be om ursäkt klamrade sig Hägglund fast vid anklagelsen och intog under dagen olika positioner kring när och hur många gånger Ohly skulle ha gjort sitt uttalande. Svagt.
I dag får Göran Hägglund stöd av journalisten Lars Adaktusson som i Expressen påstår att Ohly gjort ett sådant uttalande i en intervju i Almedalen sommaren 2009. Adaktusson har dock inga belägg, utan åberopar bara sin minnesbild. Adaktussons utsaga hjälper heller inte Hägglund, eftersom Hägglund i Studio Ett påstod sig personligen ha hört Ohlys uttalande: "Jag lyssnade för en tid sedan på en intervju" där Ohly valde Iran framför Israel.
Nu får vi se om Göran Hägglund och hans medarbetare kan leverera några belägg. Omvänd bevisföring tillämpas ju dessbättre inte i en rättsstat som Sverige.
Det har blivit ett journalistiskt mode att be intervjupersonerna välja mellan två företeelser som journalisterna vet att de intervjuade tycker illa om. Frågan är hopplös eftersom den döljer vad det är som skall jämföras. Ledarskapets ondska? Om staten är fredligt sinnad i förhållande till sina grannstater? Grad av demokrati? Respekt för folkrätt? Kvinnornas ställning? Vad du än svarar riskerar du att anklagas för att bagatellisera förtrycket hos den du väljer.
Kristdemokraterna bör tänka sig för. Göran Hägglund har valt att profilera sig med uttrycket "Verklighetens folk", ett uttryck som ursprungligen lanserades av högerpopulisterna i Ny Demokrati. Hägglund anser att Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson egentligen inte är värre än Lars Ohly och Vänsterpartiet. För några dagar sedan kallade Kristdemokraternas kommunalråd i Karlskrona Tommy Olsson Sverigedemokraterna för "reko" och lätta att komma överens med. Kristdemokratiska ungdomsförbundet KDU:s ordförande Charlie Weimers grundade det högerkonservativa nätverket Engelbrekt, där han bl a förespråkade samma regler för medborgarskap som Sverigedemokraterna och kämpade för "en sund nationalism".
Som partiledare har Göran Hägglund det största ansvaret för att hålla rent mot högerpopulism och främlingsfientliga krafter inom den egna rörelsen. I den uppgiften har han dessvärre hittills inte imponerat.