Konspirationsteorier i terrorismens och hatets spår

I efterdyningarna av det fruktansvärda dådet mot gay-klubben i Orlando har diverse konspirationsteorier fått luft under vingarna. Nu är det Ekot som till exempel på främlingsfientliga sajter som Avpixlat anklagas för att mörka och censurera sanningen om dådet. Anklagelserna har sin grund i att Ekot valde att inte direktsända en av polisens presskonferenser från Orlando.

Skälet till att Ekot inte direktsände var att redaktionen själv vill fatta beslut om man skall redovisa namnet på en misstänkt mördare eller detaljuppgifter om brottsoffer. Ekots ansvarige utgivare Olle Zachrison skriver på sin blogg att de mest konspiratoriska rösterna påstår att Ekot ville dölja att den "dödade attentatsmannen har ett namn/ursprung från Afghanistan (han är amerikansk medborgare, hans föräldrar är inflyttade från Afghanistan till USA) och eventuellt kunde ha kopplingar till terrorgruppen IS".

Jag har stor respekt för Ekots redaktionella integritet och uppskattar att Ekot har en återhållsam policy i namngivningsfrågor. I det här fallet delar jag ändå Oisin Cantwells uppfattning att redaktionen agerade överdrivet försiktigt. "Att det var rätt person som var namngiven rådde det knappast tvekan om vid tiden för presskonferensen. Och att anhöriga till mördaren och offren riskerar att lida publicitetsskada av vad svensk radio berättar förefaller mindre troligt", skriver Oisin Cantwell i Aftonbladet.

Det är inte lätt att värna pressetiken och samtidigt nyhetsmässigt hävda public service som relevant nyhetsförmedlare i en tid när allt går så fort och allt är så transparent. Den som ville följa presskonferensen igår live hade inga problem med att göra det. Sveriges Radio och Ekot var över huvud taget alerta med flera extrasändningar.

Jag är glad att Sveriges Radio och Sveriges Television inte ylar med vargarna eller sätter etiska principer åt sidan för att hävda sig i konkurrensen. Men avvägningen är inte enkel och utvecklingen går väldigt fort. Det vilar ett tungt ansvar på redaktionsledningarna. Hellre att man gör ett misstag genom att vara för återhållsam (som jag tyckte Ekot var igår) än ett misstag där man går för långt. Jag tänker liksom Oisin Cantwell på den oskyldige asylsökande ynglingen i Boliden vars namn på Google under överskådlig framtid relateras till förberedelse för terrordåd i Sverige.

*

Hatet och hotet mot HBTQ-personer är reellt och måste bemötas och bekämpas var det än framträder. Låt oss hedra de dödade i Orlando genom att göra det fasansfulla som inträffade till ett avstamp i kampen mot fördomar, förtryck och diskriminering. Jag lovar i alla fall att försöka göra på  vad mig ankommer i det avseendet.

Var morden i Charleston ett terrordåd?

På kvällen den 17 juni 2015 gick den 21-årige Dylann Roof in i en metodistkyrka i centrala Charleston, South Carolina och sköt ihjäl nio människor, samtliga afroamerikaner. Dylann Roof greps dagen därpå och har erkänt att det var han som sköt.

Kort efter massakern utbröt en mediedebatt i USA huruvida dådet skulle betecknas som terrorism. Även i Sverige tvekade tidningarna inledningsvis. Vi ska alltid vara restriktiva i ett inledande skede med att benämna en viss handling för ett terrordåd. Det är bättre för oss att invänta mer information och se vad som slås fast från officiellt håll gällande exempelvis en gärningsmans motiv, sa till exempel Olle Zachrison, redaktionschef på SvD.

Det är bra att medierna är restriktiva med att stämpla våldshandlingar som terrorism. Själv var jag också inledningsvis osäker på vad som var den adekvata benämningen. Begreppet terrorism är notoriskt svårdefinierat, och det ligger mycket i den gamla aforismen One man's terrorist is another man's freedom fighter. Så var t ex Nelson Mandela under många år stämplad som terrorist av USA.

I den politiska propagandan används termen "terrorist" ofta för att stigmatisera sin motståndare. Ingen förespråkar "terrorism", och kan du få din motståndare stämplad som terrorist blir det också lättare att mobilisera stöd i sin kamp mot denne motståndare. George Bush visste vad han gjorde när han deklarerade sitt War on Terrorism.

Det finns ingen allmänt vedertagen definition av terrorism. Den jag använder, och vilken jag tycker ändå sammanfattar det centrala i de centrala definitioner som finns, lyder ungefär så här: en handling som genomförs i syfte att uppnå vissa politiska, religiösa eller ideologiska mål och där förövaren använder sig av våld mot oskyldiga för att skapa skräck och uppmärksamhet.

Med den definitionen är det inte så svårt - när vi nu känner till mer om bakgrunden - att beteckna Dylann Roofs dåd som en terrorhandling. Dylann Roof tycks ha författat ett rasistiskt manifest och velat uppmana till raskrig. Om dessa uppgifter stämmer fanns här ett politiskt motiv i kombination med en vilja att skapa skräck och eller uppmärksamhet.

Jag tror också att om det varit en arabisk muslim som rusat in i en kyrka, ropat Allahu Akbar och börjat skjuta omkring sig så hade dådet av många stämplats som ett terrordåd redan från början.

Jag kommenterar dådet i Charleston och problematiserar begreppet terrorism för Svenska Dagbladet.