Jimmie Åkessons osmakliga utspel om att kartlägga muslimers åsikter

Inget annat parti är så besatt av kontroll och övervakning som Sverigedemokraterna. Tidigare har Expressen och Aftonbladet avslöjat massövervakning av partiets egna förtroendevalda, anställda och politiskt aktiva medlemmar, en övervakning som bl a syftat till att ta reda på om någon haft mejlkontakt med antirasistiska organisationer som t ex Expo.

Sverigedemokraternas ordförande i Norrtälje, Mikael Strandman, har föreslagit att journalister som anställs inom public service ska åsiktsregistreras och tvingas uppge vilket parti de sympatiserar med. Andra Sverigedemokrater, som till exempel partiets gruppledare i Ängelholm Patrik Ohlsson, hakade på och uttalade sitt stöd för förslaget.

I dag för Jimmie Åkesson Sverige ett steg vidare mot kontroll- och övervakningssamhället. Denna gång är det inte journalisterna eller partiets egna medlemmar som skall övervakas, utan muslimerna. I en intervju i Svenska Dagbladet föreslår Jimmie Åkesson, till synes på fullt allvar, att staten skall "undersöka attityder i den muslimska befolkningen" för att få en uppfattning om hur utbredda olika radikala föreställningar är. Att varenda muslim skulle vara potentiell terrorist är att gå alldeles för långt, naturligtvis, tillägger Jimmie Åkesson gentilt.

Jo tack. På ett ytligt plan är Jimmie Åkessons förslag oförargligt. I olika sammanhang undersöker vi redan olika befolkningsgrupper (män, kvinnor, yngre, äldre, högutbildade, lågutbildade, arbetare, tjänstemän, företagare, religiösa, ateister, storstadsbor, landsbygdsbor etc) med avseende på t ex politiskt deltagande och politiska åsikter. Men det är syftet med Jimmie Åkessons kartläggning som är motbjudande. Han pekar ut en enskild befolkningsgrupp som ett potentiellt hot och kräver att just den gruppen skall undersökas. Alla de muslimer som inte är och aldrig varit i närheten av några våldsbejakande, extremistiska åsikter förväntas vara tacksamma över Åkessons idé: det "ligger i hela gruppens intresse" att undersökningen genomförs, hävdar han.

Om det är någon enskild befolkningsgrupp som skall pekas ut som särskilt våldsbenägen så är det  inte gruppen muslimer utan gruppen män. Ungefär 90 procent av alla mord som begås i Sverige begås av personer som ingår i gruppen män, och medlemmar ur gruppen män är också grovt överrepresenterade i andra former av våldsbrott. Nu tycker jag inte det är en särskilt bra idé att kräva att männens åsikter skall kartläggas och jag tror heller inte att det ligger i alla mäns intresse att en sådan undersökning genomförs. Jag vill bara visa på vart Jimmie Åkessons logik leder.

Läsaren av denna blogg vet att jag tillhör dem som förhåller mig försiktigt kritisk när Sverigedemokraterna benämns som ett rasistiskt eller fascistiskt parti. Men partiets kontrollfanatism får mig att tveka. Behovet av kontroll och övervakning är ett omisskännligt element i fascismen och i varje totalitär rörelse. Och just det behovet är onekligen väldigt starkt utvecklat inom Sverigedemokraterna.

Tobias Billström tveksamma uttalande om simundervisningen i svenska skolor

Jag vet inte hur många elever i svenska skolor som är undantagna från simundervisning. Men jag vet att om jag skulle uttala mig om saken skulle jag vara extremt noga med att se till att faktauppgifterna stämde och att jag hade ett gediget källmaterial att utgå ifrån. Annars är risken stor att jag genom att ge en felaktig bild bidrog till att förstärka fördomar som florerar om att muslimska barn av föräldrar och skola förvägras rätten till simundervisning.

Därför är det utomordentligt allvarligt om migrationsminister Tobias Billström spridit felaktiga uppgifter om att muslimska barn i massomfattning undantas från simundervisningen i svenska skolor. I en intervju i Svenska Dagbladet den 26 mars i år påstod Billström att det finns klasser i Malmö där så många som 25 procent av eleverna är undantagna från simundervisning. Men i dag kan Sydsvenskan i Malmö visa att Billströms påstående inte stämmer. Tidningen skickade ut en enkät till alla rektorer i Malmö och frågade om någon av deras elever var undantagna från simundervisningen och i så fall varför. Samtliga skolor utom en besvarade enkäten och av alla dessa skolor var det endast en (1) som angav att de hade elever - två flickor - som var undantagna från simundervisningen av religiösa eller kulturella skäl. Två flickor i hela Malmö. Det blir i Billströms värld att "så många som 25 procent av eleverna" i en del klasser i Malmö är undantagna från simundervisningen.

Visst kan det vara så att en del rektorer mörkade och valde att inte svara sanningsenligt på frågorna i enkäten. Det kan också vara så att en del gymnastiklärare låter en del elever "slippa" simundervisningen utan att informera skolans rektor. Men i så fall kvarstår frågan vad Billström har för belägg för sina påståenden.

Det verkar inte som att Billström har några belägg alls. I ett brev till Svenska Dagbladet medger han att uppgiften om att 25 procent är undantagna från simundervisning inte bygger på någon officiell statistik. I stället hänvisar han svepande till en arbetsgrupp inom Moderaterna som "under ett år gjort studiebesök på skolor, arrangerat kunskapsseminarier och lyssnat till sakkunniga”.

Miljöpartiets talesperson i migrationspolitiska frågor Mehmet Kaplan påminner om en undersökning av Skolinspektionen från 2010 som visade att på 172 skolor var det endast två procent av eleverna som helt eller delvis var befriade från simundervisningen. Kaplan tillägger att på på Rosengårdskolan i Malmö och Rinkebyskolan i Stockholm har inga elever beviljats undantag och han ser därför Billströms uttalanden som "ett hån mot alla de lärare och skolledare som arbetar framgångsrikt med integration".

Det är inte första gången som Tobias Billström uttalar sig på ett sätt som är vanhedrande för en migrationsminister. Han har till exempel tecknat människor som flyr från krig och förtryck i termer av "volymer" och han har försökt göra en poäng av flyktinggömmares hårfärg och färg på ögonen.

Tobias Billström måste antingen be om ursäkt eller presentera belägg för sina påståenden. I annat fall har hans trovärdighet som migrationsminister urholkats så grovt att han nu definitivt blir en belastning för regeringen.