Om Moderaterna och SD:s människosyn och rasism

Ju mer jag följer SD:s landsdagar, desto mer hisnande är tanken att Moderaterna  - som gör anspråk på att vara ett anständigt och "vuxet" parti" - vill regera även till priset av att man gör sig beroende av SD:s aktiva stöd i riksdagen. (Ja, Kristdemokraterna driver samma linje.)

Inte nog med att Jimmie Åkesson markerat att han försöker fälla vilken regeringsbudget som helst om SD inte får vara med och bestämma (också ett sätt att ta ansvar för landet, av ett litet parti som idag ligger kring 15 procent i opinionsmätningarna...). SD är också ett parti impregnerat av rasism och beröringspunkterna mellan Sverigedemokrater och nazistiska Nationella Motståndsrörelsen (NMR) är väl kända.

Att Sverigedemokraterna är ett parti impregnerat av rasism visade sig inte minst vid landsdagarna i Norrköping där partiets delegat Martin Strid i talarstolen delade in jordens befolkning i grupperna "människor" och "muhammedaner", eller rättare sagt skapade en skala "från 0 till 100 och i den ena änden i den skalan är man 100 procent fullt ut människa och human, och allt man lägger in i det begreppet. I den andra änden är man 100 procent muhammedan."

Denna öppna rasism ledde förstås både till polisanmälan och till uteslutningshot. Men hur har en person med dessa värderingar överhuvudtaget kunnat väljas till representant vid landsdagarna? De SD-medlemmar som utsett honom måste rimligen ha känt till hans värderingar och sett honom som sin bäste företrädare att sända till landsdagarna.

Partiets senaste kampanjfilm är oerhört obehaglig, men också snudd på parodisk i sin dystopiska häxbrygd över ett land i kaos. Politiken påstås präglas av "vansinniga beslut" och "lögner". I SD:s konspiratoriska värld utgör socialdemokrater, moderater och press, radio och tv tillsammans ena polen i motsättningen mellan "er och oss", där SD självbelåtet och verklighetsfrånvänt gör anspråk på att representera "oss".



Det är på detta partis nåder Moderaterna (och Kristdemokraterna, om de finns kvar i riskdagen då) kan tänka sig att regera. Lycka till med en sådan regering, säger jag. Och arma Sverige, i så fall.