Om moralism och historielöshet i debatten om fotbollsvåldet

I dag skriver jag på IFK Göteborgs supporterblogg Bara ben på Glenn Hysén om vad jag uppfattar som historielöshet och moralism i debatten om det s k fotbollsvåldet. Ett utdrag ur texten kan läsas nedan. Hela texten kan läsas här.

Visst är våldet i samband med idrottsevenemang ett stort problem som fläckar fotbollens varumärke. Enskilda människor kommer till skada. Sponsorer tvekar och barnfamiljer undviker vissa matcher.

Men debatten präglas också av historielöshet, bristande proportioner och moralism. Jämfört med andra våldsyttringar i det svenska samhället i dag är det ytterst få människor som kommer till skada. I stället är det våldets ritualisering och meningslöshet som provocerar.

I grunden handlar huliganvåld nästan alltid om grupper av unga män i kombination med alkohol eller droger. Den typen av våld är sannerligen ingen ny företeelse, utan snarare något som har präglat mänsklighetens historia. Våldet utgick länge från en lokal identitet, som t ex i Ulf Peder Olrogs "Samling vid pumpen": Samling vid pumpen, Tunabergare hitåt! Alfred ha de slagit så han ligger och blör. I grusgropen slåss de med Buskhyttaborna, länsman fick på huvet, så jag tror att han dör. Eller Olle Adolphsons "Balladen om det stora slagmålet på Tegelbacken": Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med kulör. Det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör, som med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett gick till Tegelbacken för att skipa rätt.

I dag betingas människors identiteter allt mindre av var vi bor. Världen har blivit rörligare och vi flyttar alltmer. Men supporterlojaliteten med den egna klubben lever kvar, oavsett vart i världen vi styr kosan. I dag är det inte unga berusade män från Tunaberga som slåss mot unga berusade män från Buskhyttan. I stället är det unga, berusade män från Firman Boys som slåss mot unga, berusade män från Djurgårdens Fina Grabbar. Utanpåverket kanske skiljer sig åt, men de grundläggande mekanismerna är de samma.

Jag vill inte leva i ett samhälle där anmälningsplikt, fingeravtrycksidentifiering och övervakningskameror ända in på toaletterna blir en naturlig del av fotbollen. Min principiella inställning är i stället följande:

1.) Våldsanvändningen hänger nästan alltid hänger samman med bruk av alkohol. Ta därför bort all alkoholförsäljning från arenorna.

2.) Medierna bör fortsätta på den inslagna vägen och tona ned rapporteringen från interna uppgörelser mellan vår tids Tunabergare och Buskhyttabor, d v s klubbarnas s k firmor. Uppmärksamhet i medierna innebär ju bara ytterligare en kick för den lilla grupp som deltar i dessa sammanstötningar.

3.) I den mån individer på eller utanför en idrottsarena bryter mot lagen är det polisens ansvar att agera. Självklart skall polisbevakningen av idrottsevenemang bekostas av det allmänna. Det är därför vi betalar skatt, och polisens våldsmonopol varken kan eller bör delegeras till någon annan.

4.) Klubbarna har ett ansvar genom att inte bidra till firmornas legitimitet. Stockholmsklubbarnas s k kvartssamtal med firmarepresentanter undergräver ju all trovärdighet i klubbarnas påståenden att de motarbetar firmorna.

5.) Spelare och ledare har också ett ansvar i att skärpa sin stil och hyfs på och bredvid planen. Det ständiga tjafsandet på domaren och fuskandet i form av att medvetet och på felaktiga grunder tillskansa sig fördelar (filmningar, "stjälande" av inkast och hörnor etc) bidrar också till att i onödan hetsa upp stämningen.

Men framför allt - spänn av. Fotbollsvåldet är ett otyg och skall bekämpas. Men det är inte kriget som har kommit till vårt land.

Liknande tankar har tidigare formulerats av Vänstra Stranden.

Med dessa rader önskas alla bloggens läsare en riktigt Glad Midsommar!

Fotbollsvåld, fusk och Gothia Cup

Gothia Cup är med sina 35 000 deltagare världens största ungdomsturnering i fotboll. Turneringen arrangeras varje år i Göteborg med omnejd av BK Häcken. Sedan 1975 har ca 800 000 ungdomar från 127 länder deltagit. Arrangemanget är i högsta grad berömvärt och Gothia Cup har med fog utvecklats till ett mycket starkt varumärke, för BK Häcken, för Göteborg och för svensk fotboll i största allmänhet.

I år har turneringen plågats av flera skandaler med spelarbråk och publikupplopp. Särskilt stor uppmärksamhet fick händelserna i samband med att IFK Göteborgs P16 besegrade det irakiska laget Al Madina. Flera hundra supporters från Al Madina uppges ha stormat planen och jagat såväl IFK Göteborgs spelare som domare. Några av IFK Göteborgs spelare hann ta sin tillflykt till omklädningsrummet, andra flydde ner på stan.

Bakgrunden till bråket var dels att Al Madinas anhängare efter förlusten var missnöjda med domarinsatsen (flera av Al Madinas spelare hade visats ut), dels att en av IFK Göterborgs spelare efter matchen gick fram mot Al Madinas klack, kysste sitt Blåvita klubbmärke och gjorde någon form av gest mot publiken med sitt finger.

Det har väckt starka känslor att Gothia Cups tävlingsjury valde att stänga av den spelare från IFK Göteborg som gjorde gesten från fortsatt spel i turneringen. För mig är avstängingen ingen stor sak. Antingen gjorde spelaren genom gesten sig skyldig till ett regelbrott, och då skall han betraffas. Eller också innebar gesten inget regelbrott, och då skall han inte betraffas. Jag var inte där och såg gesten, och det finns olika berättelser om vari gesten bestod. Tävlingsjuryn är den instans som har att fatta beslut. Att gesten följdes av att hundratals åskådare stormade planen är en annan sak, och har inte med frågan om straff eller inte för den aktuelle spelaren att göra.

Möjligen är det en principellt intressant fråga om samma gest skall bedömas olika beroende på vilken kontest/situation den utförs. Skall en provocerande målgest bedömas/bestraffas olika beroende på om den utförs framför en liten och stillsam publik eller om den utförs framför en upphetsad åskådarskara på flera hundra människor? Är det samma sak om jag skriver "Krossa kapitalet - all egendom är stöld!" på min blogg eller om jag ropar samma ord inför upphetsade svartklädda ungdomar med tegelstenar i händerna framför SEB:s stora skyltfönster på Avenyn i samband med en demonstration mot globala orättvisor?

Fotbollen har på senare år haft stora problem med två olika företeelser, vilka möjligen hänger ihop. För det första har vi spelarnas beteende på planen med ideliga fuskanden i form av filmningar samt gnäll och klagomål på i princip varje enskilt domslut. För det andra har vi supporterbråk mellan respektive lags s k firmor. (I det senare fallet tycker jag mig se en förändrad nyhetsvärdering under det senaste året, där slagsmål mellan t ex IFK Göteborgs firma Wiseman och AIK:s firma Firman Boys på neutral, avlägsen plats av media inte alls längre uppfattas ha samma allmänintresse. En positiv utveckling, tycker jag, eftersom rubriker är livsluft för firmorna.)

Jag hoppas Gothia Cup-ledningen förmår ta till sig de negativa erfarenheterna från i år och inför nästa år förstärka arrangemangen kring matcherna. Även om det under pågående turnering kan ha funnits tendenser till att spela ner det inträffade, så tror jag att allvaret i de situationer vi sett kommer att leda till professionella åtgärder. Fotboll är alldeles för viktigt för att inte tas på blodigt allvar.

I övrigt fortsätter nu IFK Göteborg sin långa och svåra marsch mot SM-guld 2010.