Drönarattackerna är problematiska ur åtminstone två perspektiv. För det första är det USA som utan insyn och rättslig prövning bestämmer vilka människor som skall dödas, ett dödande som oinbegriper civila liv och barns liv. För det andra genomför USA drönarattackerna på andra länders territorium. Vad kommer att hända om och när till exempel Ryssland eller Kina skaffar sig motsvarande resurser och börjar skjuta ihjäl vad man säger sig uppfatta som "terrorister" i New York, Washington eller någon mer avlägsen del av USA?
Den amerikanska debatten är i huvudsak fixerad vid att det ibland är amerikanska medborgare som dödas i drönarattackerna. Nyligen publicerade dokument visar att kriterierna för vilka som skall dödas är vaga och godtyckliga. Fixeringen vid amerikanska liv har fått den sydafrikanske ärkebiskopen och nobelpristagaren Desmond Tutu att i en artikel i New York Times ta bladet från munnen när det gäller USA:s skiljande mellan människa och människa: Do the United States and its people really want to tell those of us who
live in the rest of the world that our lives are not of the same value
as yours? That President Obama can sign off on a decision to kill us
with less worry about judicial scrutiny than if the target is an
American?
Vid sidan av att kritisera USA för att värdera amerikanska liv högre än andra människors liv påminner Desomond Tutu om hur apartheid avhumaniserar förtryckaren lika väl som offret. Tutu varnar för att USA:s krig mot terrorismen underminerar det amerikanska samhällets moraliska standard och mänskliga väridghet: I used to say of apartheid that it dehumanized its perpetrators as much
as, if not more than, its victims. Your response as a society to Osama
bin Laden and his followers threatens to undermine your moral standards
and your humanity.
I riksdagens utrikespolitiska debatt tidigare i veckan valde utrikesminister Carl Bildt, om jag upfattade det rätt, att överhuvudtaget inte nämna de amerikanska drönarattackerna. Tystnaden uppfattar jag som en struts-strategi - genom att stoppa huvudet i sanden skapar man en föreställningsvärld att drönarattackerna inte finns eller att de åtminstone inte utgör något moraliskt eller säkerhetspolitiskt problem.
I Socialdemokraternas just presenterade program för en svensk progressiv utrikespolitik - Om viljan finns - pekas drönarattackerna ut som ett folkrättsligt problem. Det är åtminstone en början. Men var finns engagemanget och kraften hos till exempel alla liberala ledarskribenter, som längst in i sitt hjärta ändå inte kann känna sig tillfreds med USA:s självsvådliga agerande med drönarattackerna och det dödande av människor - inklusive civila och barn - som följer i dess spår. Tystnaden är plågsam.