2021-07-07

Nu är Löfven vald. Men det politiska landskapet spricker upp och en spännande höst väntar

I en dramatisk riksdagsomröstning idag valdes Stefan Löfven återigen till statsminister. Så nu kanske vi kan ta semester? Det kan behövas, för nu väntar en politiskt spännande höst och osäkra budgetförhandlingar.

Det politiska landskapet spricker upp. Vänsterpartiet och Nooshi Dadgostar har visat att partiet inte längre accepterar den dörrmatte-roll man genom Januariavtalet förvisades till. Liberalerna har lämnat Januariavtalet och under Nyamko Sabunis ledning klargjort att man vill samarbeta med det högerkonservativa block som nu växer fram. Annie Lööf är tydlig med att Centerpartiet nu går i opposition och tänker lägga fram en egen budget. Centerpartiet avvisar också alla tankar på politiskt samarbete med Vänsterpartiet.

Det är i dagsläget inte helt lätt att se vilket tänkt regeringsunderlag som Socialdemokraterna ska gå till val på hösten 2022. 

Hur ska det gå för Liberalerna? I dag röstade den liberala riksdagsledamoten Nina Lundström emot sin egen partilinje och gult till Stefan Löfven. Det är förstås oroväckande för Nyamko Sabuni att partiet inte lyckas hålla ihop sin riksdagsgrupp. Om omröstningen i stället gällt att släppa fram Ulf Kristersson och en SD-samverkande M/KD-regering hade sannolikt fler liberala riksdagsledamöter revolterat. Det blir ett stormigt landsmöte för Liberalerna i höst. Om splittringen kvarstår blir det väldigt svårt för partiet att klara fyraprocentsspärren.

Dessutom har vi den socialdemokratiska partikongressen i höst, där många delegater med sitt hjärta i Reformisterna kommer att kämpa hårt för att driva partiets politik åt vänster inför valet 2022.

Vi går mot en viktig och spännande politisk höst, och nästa år är det valrörelse. Jag hoppas ledande politiker förmår hålla en anständig ton och hålla den populistiska retoriken borta från debatten Jag lovar i alla fall att själv göra mitt allra bästa i det avseendet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Den verkliga fråga är: Vad betyder det för svensk demokrati att statsministern och regeringen stöds av bara 116 riksdagsledamöter?

Homo Economicus

Anonym sa...

Det är ingen hemlighet att M lagt om kursen, man var tvungen att välja:
- Mp eller Sd och då vägde Sd:s stöd tyngre, eftersom M annars
skulle blöda sönder. Om nu inte mittens rike finns, utanför C,
eftersom inte ens fru Lööf kan bestämma hur andra partier ska
fatta sina beslut, så innebär detta trots allt att våra parlamentariska
regler, majoritetsbeslut, innebär att man ska kunna räkna till 175,
och den som kan räkna ihop 175 vinner. Varför är det så svårt att
förstå att:
- S har i grunden 100 mandat
- M+kd samlar ihop 92 mandat, (runt 100 med dagens opinion i ryggen)
Innebär att det saknas ca 75 knapptryckare.

Eftersom Sd är på väg mot 70, och C+Fp samlar ihop 50 och adderas Mp så blir det förvisso 65, men varje steg som inkluderar Mp+C innebär att Sd ökar, så det är inget
att lipa om, för att bli statsminister krävs att inte ha en majoritet mot sig.
Fru Lööf får finna sig i att vara ett nischparti, som har att träffa ett val.
S.W

Anonym sa...

"Jag hoppas ledande politiker förmår hålla en anständig ton och hålla den populistiska retoriken borta från debatten" skriver Ulf. Det hoppas jag också men är säker på att vi får en "oanständig" valrörelse. Dock, vad som är "en anständig ton" ligger uppenbarligen i betraktarens öga. Morgan Johansson gillar t ex Steneviks tweet "Att en statsministerkandidat kallar stora delar av vår svenska befolkning för en belastning är något oerhört. Även från en statsministerkandidat som är oförmögen att bilda regering. Ulf Kristersson borde be om ursäkt." Jag gissar att Ulf tycker detta är anständigt. Kristersson tycker det inte. Han skriver bl a "För den som vill föra en vuxen diskussion om svåra problem, och är intresserad av vad jag faktiskt sa igår, så var detta den kanske viktigaste passagen i mitt tal:
”Moderaterna är partiet för alla som har en bergfast tro på rättigheter, skyldigheter och möjligheter – som är lika för alla. Vissa av oss talar med dialekt, andra med brytning. Men vi förenas i övertygelsen att Sverige ska vara ett land, där vad du gör och vart du är på väg, är viktigare än vem du är och var du kommer ifrån.” Jag tycker att Ulf är dden anständige i detta sammanhang. För att invandringspolitiken lett till samhällsekonomisk belastning är alla seriösa forskare överens om. Likaså att utrikes födda är överrepresenterade inom brottslighet, låta var att det samvarierar med ekonomisk utsatthet.
Socilademokraternas strategi kommer att vara att "pestsmitta" moderaterna och KD för att de gör sig beronde av SD. SD kommer att drabbas av både pest och kolera från S i hopp om att vinna tillbaka väljare. (Valet 1994 S 45%, SD 0,3%, valet 2018 S 28,3%, SD 17,5%.) Och de borgerliga kommer att "pestsmitta" S för att de blir beroende av V och för att de sannolikt kommer att göra en vänstersväng efter partikongressen.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Dessutom, därtill, så är det en massa rävspel.
Klas Bengtsson gör en viktig observation, detta
att medvetet missförstå någon och tolka om det så att
själva budskapet försvinner. Det är inte säkert att
det är framgångsrikt. Dvs visst vinner man "hear hear"
i den egna leden, och skapar kamplust på motståndarsidan,
men frågan är hur det landar hos marginalväljarna.

Det är väl så att Morgan och Co är de som väljer att generalisera,
och så blir alltså frågan hetare än det annars varit, och frågan
är nu som vann just den lilla debatten. Kanske förlorade bägge,
kanske vann ingen, men frågan innebär trots allt att sakfrågan
går förlorad, och att väljarna finner andra vägar till att bestämma
rätt och fel. För det är ju inte så att vanliga väljare inte har egen
förmåga att bedöma/döma det enskilda mot det generella. Det viktiga i
just denna debatt är väl att man inte ska något över en kam, samtidigt
som man sällan vinner i längden på att sopa problem under mattan, och
problem i invandrartäta förorter har vi sedan länge, och det nya i denna
debatt är väl att på allvar börja bry sig över alla invandrare som lever
i denna miljö, som förvaltar sitt pund och förtjänar sitt bröd, att det
måhända inte alltid är infödda Svenskar som drabbas av avarter, i första
hand. Detta bör socialdemokratin kunna diskutera mer seriöst, för om inte,
så vinner avartigheten, dessvärre. S.W