Igår accepterade Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch ett strafföreläggande för grovt förtal då hon på sociala medier pekat ut en jurist som brottslig. Påföljden för Ebba Busch blev villkorlig dom och dagsböter om 60 000 kronor samt en avgift till brottsofferfonden.
Det var klokt av Ebba Busch att erkänna gärningen och skriva under strafföreläggandet. Processen hade annars riskerat att dra ut på tiden. Mycket talar för att hon till sist blivit dömd i domstol. Då var det lika bra att erkänna sitt brott, ta sitt straff och sedan gå vidare,
Men historien stannar tyvärr inte där. I ett inlägg på Facebook hävdar Ebba Busch i stället att hon är oskyldig till det brott hon just erkänt. Hon påstår att det är fel på lagstiftningen och att åklagaren tvingas driva saken eftersom det saknas praxis på området. (Buschs påstående att det saknas praxis förnekas bestämt av juridisk expertis, till exempel civilrättsprofessor Mårten Schultz.)
Man kan inte båda ha kakan och äta upp den. Antingen erkänner man sitt brott, tar sitt straff och går vidare. Eller så förnekar man brott och låter domstolen avgöra saken. Man kan inte erkänna ett brott och ändå hävda att man är oskyldig. Det finns ingen väg udenom, för att citera Henrik Ibsen.
Saken blir inte bättre av att Ebba Busch är en folkvald politiker och representerar ett parti som profilerat sig i frågor kring lag och ordning och krav på strängare straff. Om Ebba Busch var missnöjd med gällande lagstiftning har hon haft gott om tid som riksdagsledamot att göra något åt saken. Ebba Busch kan lika lite som någon annan medborgare undslippa personligt ansvar för sina handlingar genom att påstå att det är fel på lagstiftningen. Eller förklara sig både skyldig och oskyldig till en brottslig handling. Som Jesus uttrycker det i Matteus 5:37: Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.
Nu finns risken att Ebba Busch i stället för att gå vidare och ägna sig åt sitt partiledarskap tvingas fortsätta förklara vad hon egentligen menar med att hon är både skyldig och oskyldig och varför hon själv inte agerat för att ändra lagstiftningen om hon tycker att den är felaktig. Det är trist - inte bara för Ebba Bush utan också för Sverige och för svensk politisk debatt.
9 kommentarer:
Kan hon ha menat att i en rättegång skulle hon ha blivit frikänd, men för att slippa ändlösa processer så tar hon smällen, och sedan är saken över. Dvs hon orkar inte bråka om detta. Det är på sitt sätt ett synsätt man till viss del kan förstå. Man gör ju det själv ibland i andra sammanhang, dvs sväljer förtreten och betalar,i stället för att bråka i all oändlighet. Det tar helt enkelt för mycket energi; energi som kan ägnas åt andra saker.
Om det sen är fel på lagstiftningen...? Ja det kan det ju vara, men hon är ju i den rollen att hon kan påverka. Och hon lär väl inte vara ensam om att tycka så, men hon har ju ändå accepterat gällande lagar eftersom hon formell mening nu ändå sonat sitt brott.
Kjell Eriksson
Tack!
Det tror jag inte Kjell Eriksson. Det skulle förmodligen kosta henne en fällande dom enligt rättspraxis. Vilket naturligtvis skulle bli mer kostsamt politiskt för henne och partiet. Det är väl det hon vill undvika och så kör hon någon slags skenmanöver med en testballong. Men den är ju lätt att skjuta ner.
Har tittat på lagstiftningen i
Tyskland, Schweiz, Frankrike och
England. I alla dessa länder krävs
att uppgifterna är osanna och i
Tyskland att man visste det, annars
är det inte straffbart förtal.
Åter är Sverige exceptionellt. /GW
Ja hon framstår inte som så särskilt trovärdig. Om hon nu skulle byta fot och säga att hon gjorde fel så skulle nog ingen tro att hon menar det. Att kunna säga "jag hade/gjorde fel" kan vara mäktigt och göra en till en väldigt tilltalande karaktär, problemet är bara att man måste bli trodd - vilket hon aldrig kommer bli.
Synd att hon valde att vara lurig. Samma sak tycker jag nog om Annie, Ulf K och Stefan. Luriga!
Du kan mycket väl ha rätt. Men jag tycker ändå att har hon erkänt och betalat så har hon ändå accepterat ( om än motvilligt) gällande lagar.
Kjell Eriksson
Om Busch först trodde att det var tillåtet att publicera uppgifterna
om Binninge och senare fick veta
att det kunde vara straffbart?
Är det då inte rimligt att erkänna
och samtidigt hävda att det inte
borde vara olagligt att publicera
sanna uppgifter? Ska hon någonsin
få yttra sig om förtalsparagrafen?
/GW
Lagen är som den är i Sverige, och Busch har erkänt ett lagbrott. Sett på 5000 km avstånd så är den svenska lagen dock mycket underlig. Om sanningen kan lagföras som förtal ställer det onekligen till problem för historiker och publicister. Det ställer också till problem för gränsdragningen mellan konst och förtal. Vad gör man till exempel med ett 30 år gammalt fotografi som visar något en person har försökt förtränga från det allmänna rummet? Går det att publicera i en biografi? Går det att publicera i en medial smutskampanj? Går det att publicera som fotografisk konst?
Till syvende och sist måste människor ta ansvar för sina handlingar, även om handlingarna ligger långt tillbaka i tiden. Det går inte att nyskapa sitt liv på ett vitt papper bara för att man gärna vill stryka några gamla händelser.
Homo Economicus
Tel Aviv
Det pinkas hit och dit, sett "von oben" så är Ebbas manöver folkbildande.
Våra politiker inser naturligtvis själva inte konsekvenserna själva av
alla lagar de föreslår och skriver inder, sannolikt inte dess rådgivare heller.
Detta att hon pekat ut en icke angiven till namnet person för tvivelaktigheter,
i en pågående process, där det varit uppenbart att samma person drivit ett "mediespel"
själv, med ekonomiska motiv, gör att Ebbas handlande går att förstå, rent mänskligt, trots allt är även partiledare människor, och beter sig ungefär som gemene man, så fort
strålkastarljuset är av. Så hela grejen är för menigheten inget märkligt alls. Sedan är
det en annan sak att hon trampat över, och att detta fått konsekvenser. Det är ju utmärkt att detta kommit i dager, så att gällande rätt blir begriplig. Det går att säga hora, koösnord allt möjligt, nere på gatan, men alltså inte antyda en sanning, om ett tidigare brott. Det är så det är, rätt eller fel, så är händelsen av godo. Nog snackat, om det nu inte vore för att det är en partiledare, och då kommer så klart diskussionen fortsätta att idisslas, och det är väl också bra, om vi kommer fram till en lag om förtal, som är begriplig och hanterbar, för både överheten, och för gemene man. Som det är nu verkar lagen vara ngt inkonsekvent, dvs silar kameler, några få, och sväljer mygg, i 100.000-tal. Suck. S.W
Skicka en kommentar