2019-12-03

Vad är det som händer i svensk politik? Om SCB:s nya mätning

Idag presenterades SCB:s stora partisympatiundersökning.

Socialdemokraterna får 26.3 procent, vilket innebär en nedgång med 1.3 procentenheter sedan förra mätningen i juni och med 2.0 enheter sedan riksdagsvalet 2018. Resultatet är det sämsta som partiet någonsin erhållit i en SCB-mätning, men i relation till valresultatet 2018 är det trots allt ett hyggligt resultat. Regeringspartier i Europa brukar tappa ungefär två procentenheter i snitt en bit in i mandatperioden. Och Socialdemokraterna är fortfarande Sveriges största parti, med hygglig marginal ned till Sverigedemokraterna.

Vänsterpartiet får 8.1 procent, vilken är en minskning med 0.6 procentenheter sedan förra mätningen och en ökning med 0.1 enheter sedan valet. Det är noterbart att Vänsterpartiet med sina krav på en mer vänsterorienterad välfärds- och jämlikhetspolitik inte växer i opinionen. Varför växer inte Vänsterpartiet är en återkommande fråga på denna blogg.

Miljöpartiet får 5.1 procent, vilket är en nedgång med 0.5 enheter sedan förra mätningen, men en ökning med 0.7 enheter sedan valet. Det är noterbart att Miljöpartiet med sina krav på en hållbar klimatpolitik inte under våren lyckats växa i opinionen, trots allt fokus på klimatfrågorna och Greta Thunbergs makalösa opinionsbildning över världen. Kanske är det regeringsansvaret och dess nödvändiga kompromisser som står i vägen för en opinionsframgång för Miljöpartiet.

Centerpartiet får 7.3 procent och Liberalerna får 4.1 procent. För Centerpartiets del innebär resultatet en ökning med 0.4 enheter jämfört med föregående mätning men en nedgång med 1.3 enheter jämfört med valresultatet. För Liberalerna innebär resultatet en ökning med 0.4 enheter jämfört med föregående mätning, men en nedgång med 1.4 enheter jämfört med valresultatet. Det kan vara opinionsmässigt tungt för mittenpartier att agera stöd- eller samarbetspartier med en socialdemokratiskt ledd regering. I Liberalernas fall tillkommer en viss osäkerhet om partiets framtida färdriktning. Vi kan emellertid konstatera att både Centerpartiet och Liberalerna inte minskat i opinionen det senaste halvåret, resultaten indikerar i stället en liten ökning.

Moderaterna får 18.3 procent, vilket innebär en ökning med 2.3 enheter jämfört med junimätningen men en nedgång med 1.5 enheter jämfört med valet 2018. Det är inte så många år sedan Moderaterna var jämnstora med Socialdemokraterna i opinionen och till och med i några mätningar var Sveriges största parti. Moderaterna tappar nu i stället ytterligare mark till Sverigedemokraterna i kampen om vem som ska vara landets näst största parti. Men ökningen med 2.3 enheter sedan i juni ger ändå Ulf Kristersson viss arbetsro.

Kristdemokraterna får 6.6 procent, vilket innebär en nedgång med hela 6.4 procentenheter sedan i juni. Däremot ligger partiet fortfarande 0.3 procentenheter över sitt valresultat. Kristdemokraterna har åkt berg- och dalbana i opinionen och partiets profilering i frågor kring brott och straff tycks snarare ha stärkt Sverigedemokraternas ställning. Partistrategerna har goda skäl att lägga sina pannor i djupa veck, och det är svårt att sia om hur Kristdemokraternas kommer att hävda sig i den allmänna kannibalism som just nu kännetecknar det politiska läget på högerkanten.

Sverigedemokraterna får 22.6 procent, en ökning med 5.5 procentenheter sedan i juni och med 5.1 enheter sedan valet. Resultatet är med god marginal Sverigedemokraternas högsta resultat någonsin i en SCB-mätning. Samtidigt misslyckas partiet med att bli största parti - avståndet till Socialdemokraterna är i stället relativt stort jämfört med i flera andra opinionsmätningar. Sverigedemokraterna har - med god hjälp av de övriga partierna - fått den politiska dagordning de drömt om. Nu inkasserar de vinsten av denna dagordning.

De rödgröna partierna får 39.5 procent, mot de forna allianspartiernas 36.3 procent. Januariavtalets partier + Vänsterpartiet får 49.9 procent mot det högerkonservativa blockets 47.5 procent.

Skulle dagens opinionsmätning blivit valresultat hade Stefan Löfven och Socialdemokraterna därför sannolikt kunnat fortsätta regera. Det kan vara en tröst för socialdemokratiska tigerhjärtan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ulf avslutar: "Skulle dagens opinionsmätning blivit valresultat hade Stefan Löfven och Socialdemokraterna därför sannolikt kunnat fortsätta regera. Det kan vara en tröst för socialdemokratiska tigerhjärtan." Ett betydande inslag av önsketänkande, tror jag. De ledande i dagens liberalerna var var emot en S-ledd regering och för en moderatledd. Det skulle ge Kristersson ett stöd på 51,6%. (S får inte 27,6% som Ulf skriver utan 26,3%.) S fortsätter blöda till SD sedan valet: ca 120 000 fd S-väljare (1,8 procentenheter) stöder numera SD.
När jag numera läser socialdemokraters kommentarer till opinionsmätningar kommer jag osökt att tänka på pojken i Mitt liv som Hund som efter varje motgång konstaterade att det kunde varit värre. Och det är ju sant. En av de besynnerligaste förklaringarna som jag hört till socialdemokraternas tillbakagång levererade partisekreteraren idag: "Väljarna vill ha mer av socialdemokratisk politik."
Hur det går i nästa ordinarie val har jag ingen aning om. Att S skulle byta partiledare under mandatperioden tvivlar jag på trots att Löfven fn är ett sänke. Det skulle ju leda till en ny statsministeromröstning, något S inte borde utsätta sig för. Men som Ulf brukar skriva, osvuret är bäst.
Klas Bengtsson

Unknown sa...

Balanserad och bra kommentar, nog också riktig men i det längre perspektivet undrar man/jag om politikens tendens mot en minsta gemensamma nämnare beror på att den har avideologiserats? Konfliktytorna är andra och problemformuleringen oftare gemensam jämfört för ett par decennier sedan? När väljarkåren är så rörlig bör det bero på att idealen i partierna påminner om varandra, då är det enklare för väljaren att byta parti för små skillnader. Om däremot ideérna premieras tolererar väljaren troligen mindre avvikelser från det önskade utan att byta parti. Har du en kommentar till det?