Den så kallade sexköpslagen - det vill säga förbud mot köp av sexuella tjänster - trädde i kraft den 1 januari 1999. Sverige var det första landet i världen som valde att kriminalisera köp, och inte försäljning, av sexuella tjänster. Jag är glad och stolt över att Sverige tog täten i denna fråga. Flera länder har valt att följa efter - till exempel Kanada, Frankrike, Island Norge, Nordirland, Irland och Israel.
Lagen stiftades inte i enighet. Om jag minns rätt var det Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet som röstade igenom den i riksdagen. Moderaterna och Folkpartiet (dagens Liberalerna) röstade emot. Kristdemokraterna avstod.
Så länge vi lever i ett
ojämlikt och ojämställt samhälle (kalla det gärna könsmaktsordning om ni
vill) så blir varje försök att tolka säljande av sexuella handlingar som ett uttryck
för samtyckande handlingar mellan vuxna människor en orimlighet.
Kvinnans rätt till sin sexualitet stärks inte genom att den säljs på en
varumarknad. Solidaritet med de kvinnor som säljer sexuella tjänster kan inte ta
sin grund i att legitimera det system vari dessa kvinnor oundvikligen
befinner sig i underläge. (Ja, även män säljer sex - men
det rubbar inte min grundinställning.)
Den svenska sexköpslagen är kreativ och kraftfull i det att den
skuldbelägger den som köper sex och inte den som säljer sex.
Jag har inte sett några studier som ger mig fog att tro att den svenska
lagstiftningen förvärrat problemen - frågan är i stället i hur stor
utsträckning situationen förbättrats. Jag förutsätter att kamp mot prostitution och människohandel fortsätter att vara en högt prioriterad fråga för regeringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar