2016-11-29

92-årige Jimmy Carter: USA bör erkänna Palestina nu, innan Trump tar över

Ett av president Barack Obamas största utrikespolitiska misslyckanden är att han inte på något avgörande sätt förmått föra den israelisk-palestinska konflikten närmare en fredlig lösning. I sitt känslostarka tal i Kairo i juni 2009 markerade Barack Obama att palestiniernas situation var oacceptabel och att USA inte skulle svika dem i deras strävan efter en egen stat: So let there be no doubt: the situation for the Palestinian people is intolerable. America will not turn our backs on the legitimate Palestinian aspiration for dignity, opportunity, and a state of their own.

Men Obama misslyckades. Israels regering vägrade gå USA till mötes och krigen i Irak och Syrien innebar att USA tvingades prioritera andra saker än konfliken mellan israeler och palestinier. I dag är läget i den israelisk-palestinska konflikten utomordentligt dystert. Inga fredsförhandlingar pågår. Den olagliga israeliska bosättningspolitiken äter bit för bit upp det territorium som var tänkt att utgöra den palestinska staten. Det palestinska ledarskapet på Västbanken är åldrat och förmår inte med diplomatiska medel förändra de politiska realiteterna. I det blockerade Gaza styr fortfarande terrorstämplade Hamas, och befolkningens umbäranden är mycket stora. Snart tar Donald Trump över som president i USA och hur han tänker närma sig den israelisk-palestinska konflikten vet vi ingenting om.

I ett närmast desperat utspel skriver i dag den nu 92-årige förre amerikanske presidenten Jimmy Carter i New York Times att Barack Obama borde utnyttja sin sista tid vid makten till att erkänna staten Palestina, vilket ju 137 andra stater (däribland Sverige) redan har gjort. Ett amerikanskt erkännande av Palestina skulle få fler stater att följa efter och lägga grunden för en säkerhetsrådsresolution som "reaffirm the illegality of all Israeli settlements beyond the 1967 borders, while leaving open the possibility that the parties could negotiate modifications". Resolutionen måste dessutom "acknowledge the right of both the states of Israel and Palestine to live in peace and security. Further measures should include the demilitarization of the Palestinian state, and a possible peacekeeping force under the auspices of the United Nations."

Jimmy Carter - arkitekten bakom de framgångsrika Camp David-förhandlingarna 1978 mellan Israel och Egypten - får nog hoppas förgäves. Jag skulle bli oerhört förvånad om Barack Obama valde att vidta dessa åtgärder under de veckor han har kvar vid makten.

För att få igång seriösa fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina tror jag att det måste till ett skifte av ledarskap på båda sidor. Den palestinska Fatah-ledningen är kraftlös och saknar ett utvecklat folkligt förtroende. Den israeliska högerdominerade, extremistinfluerade regeringen saknar vilja att föra fredsprocessen framåt.

Det är utomordentligt viktigt att vi förmår stärka och stödja de demokratiska "motståndsrörelser" som finns i det civila samhället både i Israel och i Palestina. Här har Sverige en viktig roll att spela, inte minst genom att utveckla kontakter med relevanta delar av den israeliska fredsrörelsen. Det är mig en gåta att en del så kallade "Israelvänner" i svensk politik sällan eller aldrig kritiserar den israeliska regeringspolitiken, trots att det är en politik som den israeliska fredsrörelsen så kraftfullt bekämpar. Den tystnaden blir för mig ett svek mot dem som är deras riktiga vänner.

Jag avslutar med att citera vad Jimmy Carter sa till den församlade amerikanska kongressen i juni 1978, angående Camp David-avtalen och strävan efter fred mellan israeler och palestinier: Blessed are the peacemakers, for they shall be called the children of God.

6 kommentarer:

aton sa...

Jag tror inte att palestinaaktivisten Ulf tror att Obama ska erkänna Palestina. Obama lyder knappast en av USAs svagaste presidenter under 1900-talet. Det är sant att många länder har erkänt Palestina. T ex samtliga diktaturer. Men av västvärldens demokratier är det bara Island och Sverige (om jag bortser från några öststater som gjorde de före EU-inträdet)såvitt jag vet. Knappast en tillfällighet.
Fatah saknar folkligt stöd för att organisationen är genomkorrumperad. Hamas är en terrororganisation. Israels regering är högerextrem och knaprar -som Ulf skriver - åt sig markbit efter markbit av det som var avsett som palestinskt territorium. I bästa fall kan Israels styre ersättas i demokratiska val även om det lär dröja mycket länge. Att palestinierna får ett okorrumperat och icke-islamistiskt styre lär dröja ännu längre.
Klas Bengtsson

Realisten sa...

Palestinska ledarskapet beskrivs som "kraftlöst" medan det Israeliska är "extremistinfluerat", heja! Att som PA ge saftiga "martyrpensioner" till terroristers efterlevande och döpa torg efter mördare av civila är inte lite "extremistinfluerat" eller?

Bosättningarna är ett stickspår i debatten. Israel har konsekvent genom historien bytt land mot fred, till och med unilateralt evakuerat bosättningar i Gaza och Sinai-halvön. Det stora hindret för fred är att Fatah (och ännu mindre Hamas) inte vill ha en tvåstatslösning, och det finns heller inte folkligt stöd för det på den palestinska sidan (kolla opinionsundersökningar!) Eller jo, under villkor att 12 miljoner palestinska "flyktingar" får återvända till Israel och i praktiken göra det till ett Arabland. Vilket förstås aldrig kommer hända.

Orion77 sa...

Under Obamas snart 8 år har jag ibland tagit fram hans nobla och rättfärdiga tal i Kairo, den 4 juni, och med sorg nödgats konstatera hur grymt han har svikit palestinierna, Mellanöstern och världen i övrigt -- och sig själv (om han nu inte spelade teater i Kairo). Under sina första två år hade Demokraterna majoriteten i hela Kongressen, då hade det varit möjligt för Obama att göra något åt situationen där.

I stället har han, kanske med knutna nävar i byxfickorna, accepterat Israels fortsatta illegala byggande av "bosättningar" på ockuperat palestinskt territorium. Och därtill fortsatt att skänka tjuvarna i Israel minst 3 miljarder dollar per år, för mera vapen att bekriga de försvarslösa palestinierna med.

Men nu? Fem i tolv? OM han skulle försöka, så skulle han direkt gå på pumpen. Kanske rentav göra saken ännu värre.

Däremot bör expresidenten Carter ha en eloge för sin omtanke om palestiniernas allt sämre situation. Läs hans bok "Palestine, Peace not Apartheid", första utgåva 2006, köp helst pocketupplagan (2007), med Carters eget efterord.

Anonym sa...

Ingen peacemaker, Carter. Hans anklagelser mot den judiska staten har gått över gränsen. Han har ingen trovärdighet annat än hos de vanliga fientliga aktörerna.
A-K Roth

Anonym sa...


Med vilka utsikter till framgång satsas resurser på demokratibyggen
i Mellanöstern? Spåren av USA:s nationsbyggande i denna del av världen
förskräcker.Klankulturer är inte mogna för demokrati. Som kung Salman
har sagt: demokrati mitt land skulle inte göra skillnad. Det blir 17 partier
i parlamentet, vart och ett representerande sin klan eller stam.
På vilket sätt är Israels "ockupation" olaglig enligt San Remo-avtalet 1922?
FN:s delningsplan ratificerades aldrig. USA talar inte om olaglig ockupation.
/AN

Anonym sa...

Anonym, ockupationen är ett resultat av krigen. Den är inte olaglig. Den bara är. Finns ingen fredlig auktoritet som vill ha tvåstatslösning. Men det verkar du veta också.
A-K Roth