Frågan om hur vi bäst bekämpar utsatthet och tiggeri är sannerligen inte enkel. Den som förespråkar enkla lösningar på denna problematik exkluderar sig själv ur varje seriöst samtal.
I dag presenterade den rödgröna regeringen
ett åtgärdspaket för utsatta EU-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige. Jag tycker att paketet i huvudsak pekar i rätt riktning. Här finns insatser för att
stärka arbetet med välfärdsutveckling och barns rättigheter i Rumänien, initiativ för att föreslå
åtgärder för att stoppa
våld mot och försvåra exploatering av utsatta EU-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige, en utredning om att skapa
ökad klarhet kring hur vi hanterar s k otillåtna bosättningar samt
bättre samarbete med civilsamhällesorganisationer som arbetar med utsatta EU-medborgare.
Åtgärdspaketet var också befriat från populistiska formuleringar om att "förbjuda organiserat tiggeri" etc.
På
DN Debatt skriver i dag
Martin Valfridsson (nationell samordnare
för arbetet med utsatta EU-medborgare) och
Rickard Klerfors (biståndsansvarig, organisationen
Hjärta till Hjärta) om huruvida barn till utsatta EU-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige bör ha rätt till skolgång. Författarna varnar för att ge en sådan rätt, eftersom det skulle kunna betyda att barn som går i skolan i Rumänien rycks upp ur sin miljö för att placeras i svenska skolor utan att kunna språket.
Jag är tveksam till Valfridssons och Klerfors argumentation. Det scenario jag ser framför mig är inte så mycket att barn som går i skolan i Rumänien rycks upp och flyttas till Sverige utan att kunna språket. Däremot ser jag ett scenario där romska barn som inte befinner sig i en fungerande skolmiljö i Rumänien ges en möjlighet att gå i skola i Sverige. Man kan diskutera vad som är rimligt i detta, men distinktionen mellan de båda scenarierna är viktig.
Angående Barnrättskonventionen skriver artikelförfattarna lite slängigt:
Jurister talar med emfas om vad som gäller kring skolgång och
barnkonventionen. Bekymret är att det sällan är jurister som är mest
lämpade för att bedöma vad som är det enskilda barnets bästa på lång
sikt. Här spelas det upp en olycklig motsättning mellan Barnrättskonventionen och vad som "egentligen" är bäst för barnen. Jag tycker att
Daniel Kallós, professor emeritus i pedagogik, Umeå universitet, skriver klokt
i sin replik till Valfridsson och Klerfors i dag.
För att få bukt med tiggeriet på sikt krävs med all sannolikhet strukturella förändringar i Rumänien. Det pågår ett intensivt arbetet med att åstadkomma en sådan, men det tar tid. Frågan är utomordentlig angelägen. Ingen människa skall behöva tigga, varken i Sverige eller någon annanstans i Europa.
7 kommentarer:
"Frågan om hur vi bäst bekämpar utsatthet och tiggeri är sannerligen inte enkel. Den som förespråkar enkla lösningar på denna problematik exkluderar sig själv ur varje seriöst samtal." Jag, en pensionär och socialdemokrat sen 50 år, exkluderar väl mig själv från seriösa samtal. Jag ger nämligen aldrig något till tiggare.
Hör just på SR Studio Ett om en rumänsk rektor som gråtfärdig berättar för en representant för Hjärta till hjärta att föräldrar tar sina barn ur skolan i Rumänien. I min hemstad Göteborg har skolan stora problem. Redan usla skolresultat sjunker ytterligare och i åtminstone två stadsdelar måste skolorna ändå skära ner, efter vad de själva uppger pga att kostnaderna ensamkommande flyktingbarn spräcker budgeten. Att i en sådan situation dessutom belasta skolorna med kostnader för romska barn som får vara i Sverige i högst 3 månader tycker jag är oansvarigt. Min enkla synpunkt är nämligen att en stat i första hand ska ta hand om sina egna medborgare. Och det är inte den svenska medel- och överklassens barn som drabbas i första hand.
Sverige är EUs största bidragsgivare. Det korrumperade Rumänien får - enligt Åsa Regner - 37 miljarder euro i årliga bidrag från EU. Därmed anser jag att Sverige mer än väl har bidragit till att Rumänien själva har möjlighet att lösa sina fattigdomsproblem.
Den socialdemokrati som Bjäreld och likasinnade företräder tror jag är den väsentligaste orsaken till socialdemokraternas opinionsras och sverigedemokraternas växande styrka. "Vanligt folk", dvs de flesta i min bekantskapskrets, är helt främmande för denna obegränsade godhet och "solidaritet" som i praktiken bekostas av de mest utsatta svenska medborgarna. Dock är jag inte helt hjärtlös, det jag kan avstå av min pension ger jag till Läkare utan gränser.
/Klas Bengtsson
Jag känner igen resonemanget från förr när romerna/zigenarna jagades från kommun till kommun och gjorde det omöjligt för deras barn att gå i skolan. Kommunerna var rädda för kostnaden, rädda för att romerna skulle bli mantalsskrivna i kommunen.
Det ändrades men det tog tid.
Det fanns säkert en och annan "hederlig socialdemokrat" som deltog i denna jakt men det var inte socialdemokratisk politik. Om vi skall leva upp till människors lika värde får vi nog behandla romerna som våra medmänniskor och söka lösningar för en annan ordning. Regeringen gör rätt som inleder samarbete med Rumänien. Låt barnen få tillgång till skolundervisning den tid de vistas här.
Personligen störs jag inte det minsta av tiggrtiet i sig. Förstår överhuvudtaget inte att detta kan vara stötande. Du avgör själv om du vill ge något eller inte.
Däremot är det tragiskt att människor skall behöva tigga. Tror tyvärr aldrig vi kommer att lösa detta problem. I grunden handlar det om pengar . Den parametern "pengar" går inte att förhandla bort.
Kjell Eriksson
För ca tre år sedan fick vi en tiggare utanför vår lokala lilla jourbutik/kiosk. Pratade med honom och undrade varför han inte satt där det var tio gånger mer folk, hade en del tips. Svaret var att han inte fick flytta sig. Han var utplacerad, delvis handikappad, helt livegen, helt enkelt en slav kan man säga. Han satt på samma plats i över ett år innan han blev utbytt mot en kvinna.
Gav tipset till en journalist som skrev varje vecka/månad om tiggare, inget hände, inga artiklar. Nu tre år senare så har denne journalist vaknat och är på styva linan (precis som socialdemokraterna) och skriver om tiggartrafficing som om det vore något nytt.
Har ett konkret tips till S. Och låt det inte gå tre år innan ni genomför detta: -) Ge alla tiggare ett swish-nummer (ett krav för att få tigga). Och så ger vi enbart pengar via swish som hamnar direkt på deras bankkonton. Lägger man upp detta på ett smart sätt utan synlig bankhistorik och möjlighet till vidare överföring (bara egna konton hemma)så kan man minska hallikarnas möjlighet att helt ta kontroll över pengarna. När den bakomliggande maffian får mindre pengar kommer det också komma färre tiggare. Åtminstone har vi gjort allt för att rätt person får pengarna vi ger.
Nu är det så att när man ger pengar till en tiggare så bidrar man indirekt till att någon annan fattig råkar i klistet på skrupellösa maffiaklaner.
Glöm inte att ett regelverk för snabb avhysning av kåkstäder och tält i praktiken kan omöjliggöra tiggeri.
Jag vet inte om det är att betrakta som en enkel lösning - men Storbritannien har ju med få undantag haft tiggeri förbjudet sedan mycket lång tid. Är Storbritannien genom denna enkla lösning uteslutna från alla seriösa samtal på området också? Eller gälls det inte om man införde förbudet för länge sedan?
Vad gäller vilket scenario man ser med barn som tas ur skolan så är det väl inte "scenarier" som man "ser framför sig"? Det är väl bara att ta reda på hur det ligger till. Det finns ju åtminstone en rektor som berättar att detta är ett problem för Studio Ett.
Det är ju naturligtvis möjligt att detta är en bluff och en regimmarionett som jag antar att Bjereld tror. Eller så är det ett reellt problem som man väljer att inte se eftersom man på förhand bestämt sig för att det humana är att erbjuda svenska skolgång.
Frågan är hur mycket Sverige och EU kan påverka vad som händer i Rumänien. Det är bra att försöka påverka dem även om det tar tid, men man får inte glömma bort att människor också behöver hjälp här och nu.
Jag förstår inte att det är så hemskt om det kostar lite att hjälpa riktiga människor att få en lite bättre tillvaro, att slippa bo i kåkstäder och tigga, när man samtidigt inte verkar ha några större problem med att spendera miljarder på nya konserthus, förbifarter, Nuon-affärer eller för att rädda storbanker undan konkurs. Kanske värt att se över prioriteringarna? Det känns ofta som vi lever i en tokig värld tycker jag.
Dessutom så är det nog också en samhällsvinst på lång sikt för det kostar alltid hela samhället när det finns människor som lever i utanförskap.
Skicka en kommentar