Hold me accountable for the debacle. I’m responsible. (Det är jag som skall ställas till ansvar för misslyckandet. Ansvaret ligger hos mig.) Nej, det var inte precis så som utbildningsminister Jan Björklund kommenterade Pisa-undersökningen om svenska elevers kraftigt försämrade kunskapsläge som presenterades i dag. Den som kraftfullt och föredömligt tog på sig ansvaret för ett misslyckande var i stället USA:s hälso- och sjukvårdsminister Kathleen Sebelius när hemsidan för den omtvistade sjukvårdsreformen Obamacare brakade samman. Kathleen Sebelius kunde visserligen peka att hon inte fått information om de tveksamheter som fanns inbyggda i systemet och att olika inblandade aktörer på olika sätt misskött sitt uppdrag. Men hon var utomordentligt tydlig med att det var hon som bar det övergripande ansvaret för misslyckandet.
Jan Björklund väljer att gå en annan väg. I det pressmeddelande där han idag kommenterade de för Sverige katastrofala resultaten fanns inte ett uns av ödmjukhet eller självkritik. Trots att Alliansen nu styrt landet i mer är sju år menar Jan Björklund på fullt allvar att skulden för misslyckandet ligger hos Socialdemokraterna: PISA 2012 är således inte en utvärdering av den nya skolpolitiken, utan spiken i kistan för den gamla. Jag har inte följt samtliga Jan Björklunds uttalanden under dagen. Men inte vid något enskilt tillfälle av det jag har tagit del av markerar Jan Björklund att det är hos honom som det politiska ansvaret för misslyckandet ligger.
Jag blir alltid provocerad när politiker försöker smita ifrån ansvaret för sitt fögderi. Med makt följer ansvar. Är man inte beredd att ta det ansvaret skall man heller inte ha någon makt. Den maximen gäller naturligtvis för alla politiker - oavsett blocktillhörighet eller politisk färg. Men just nu är det faktiskt Jan Björklund som är utbildningsminister och inte någon annan. Vill han inte bära det ansvar som uppdraget innebär bör han se sig om efter någon annan sysselsättning.
10 kommentarer:
Men vi är i alla fall bra på innovation http://storify.com/kentlundgren/the-innovation-union-scoreboard .
På sin presskonferens tog han även upp punkter som Björklund var självkritisk till. Som att han tidigare borde infört mer katederledd undervisning,förstatligat skolan redan 2006 och fått reformerna på plats tidigare. Men det hade riskerat enligt honom att bli för hafsigt och dåligt. Somliga menar att det blev det ändå...
Men att klargöra att de nya reformerna inte kan dömas ut tycker jag inte är att smita ifrån ansvar. Om den slutsatsen dras att dessa reformer är grunden till felen så kommer de förmodligen också rivas upp. Men högst troligt har inte reformerna fått full verkan, om ens någon. Vilket hänsyn bör tas till vid planeringen framöver med att försöka vända trenden. Om inte Björklund säger det, vem ska annars göra det? Förvisso har oppositionen tagit efter det mesta av Björklunds skolpolitik, så de är förmodligen inte av den tron att hans politik bör ansvaret för de sjunkande resultaten. Även om det låter annorlunda utåt sett...
Sedan talar Björklund om ett delat ansvar mellan socialdemokraterna och borgerliga partier. Så fullt så svartvitt anser jag inte att Björklund skyller ifrån som medierna nu målar upp det. Titta på presskonferensen ifrån tidigare idag och inte bara genom vad media rapporterar.
https://plus.google.com/117961102695813655002/posts/3kuH54Cu1Tr
Ja, det är helt fantastiskt att Jan Björklunds stora profilfråga (skolan) blivit ett sådant fiasko. Jag kan förstå att det är en jättekoloss, och att det tar tid. Men 7 år ãr i alla fall en ansenlig tid, och det har inte ens vänt. Resultaten blir i stället sämre (enligt vad jag förstår sämre än resultaten vid förra PISA studien 2009).
Jan Björklund måste nu avgå. Tänker han på de elever som kommer i kläm i väntan på att det skall bli en bättre skola? Hur många årskullar är det som inte skall få den plattform som en bra skola kan ge. Sedan har jag inte mycket till övers för den likformiga skola som s har skapat heller. Men nu är det Björklund som haft ansvaret i 7 år. Avgå Björklund.
Kjell Eriksson
PISA resultaten, 2006-2012.
https://plus.google.com/100470681032489535736/posts/UUMdxgEoLsQ
Bra formulerat. Tack.
Tänk om (s) tar över 2014, tänk om raset i PISA fortsätter några år därefter. Vad kul det kommer att bli att läsa alla Björklund-pressmedelanden om att "Nu när min skolpolitik äntligen slagit igenom har det tydligen visat sig att den inte var så bra som jag trodde för 8 år sen"
Ganska dumt att skylla dom dåliga svenska skolresultaten på en minister när dom beror på den elefant i rummet som ingen vill se.
I gårdagens Debatt i SVT berättade en indignerad lärare hur Skolinspektionen hade mästrat honom efter ett besök, för att eleverna bestämde för lite.
Det framkom också att det går en lärare på elva elever! Det stämmer naturligtvis inte annat än i klasslistan. I klassrummet finns inte alla elever på plats. Vissa är inte där hela skoltiden, andra kommer inte alls. Även när de finns på plats i teorin, har vi världens högsta lärartäthet. "Politikerna satsar inte på skolan. De drar bara ner." Puh!
Om jag var skolminister skulle jag inte vara i närheten av att visa den minsta ödmjukhet. Jag skulle vara oheligt ilsken för den låtgåmentalitet som varit förhärskande inte bara i skolan under flera årtionden.
Det är inte Jan Björklund som tycker att läraren bestämmer för mycket i klassrummet och det är inte Björklund som intalat en auktoritet från skolvärlden att gå ut med budskapet, i Debatt, att det bara är bra att eleverna får lära sig att ifrågasätta auktoriteter.
Det ska fan vara skolminister, för att nu tala med teaterdirektören.
En intressant insändare skriven av Erik Brandt 17 år, i DN lördag 18 januari. Erik skriver bl.a. "Problemet är att svenska elever i stor utsträckning är lata, odisciplinerade och bortskämda". Han skriver vidare "Att en internationell undersökning ska behövas för att vi ska inse att vi har genomgått en historisk försämring i skolan är pinsamt".
Erik skriver tom att det är coolt att inte ha en aning bland elever i dagens skola.
Nu vet jag inte hur det är med svenska elevers attityd. Men så påminde jag mig programmet debatt där en lärare från Kina, som nu undervisar i Sverige, förklarade vad hon tyckte var den viktigase skillnaden mellan Sverige och Kina. Kina hamnade ju högt i PISA studien. Läraren från Kina menade just att svenska elever har så mycket annat som skall hinnas med, och som prioriteras högre. Det är sport och annat fritidsrelaterat, som kanske förefaller mycker roligare som prioriteras högre.
Detta ligger lite i linje med Eriks insändare i DN.
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar