Socialdemokraternas valplan - om 35 procent och vikten av att integrera digitalt och icke-digitalt kampanjarbete

I dag presenterade Socialdemokraternas valledare Jan Larsson partiets strategier inför supervalåret 2014. Beskeden innehöll inte några större överraskningar. Det har rönt viss uppmärksamhet att Socialdemokraternas målsättning blir att få minst 35 procent av rösterna i riksdagsvalet. Har Socialdemokraterna gett upp hoppet om att åter bli ett 40-procentsparti?

Jag kommenterar målsättningen om minst 35 procent av rösterna i riksdagsvalet till TT bland annat enligt följande:  

Under åren 1932-1988 fick Socialdemokraterna inte vid ett enda val mindre är 40 procent av rösterna. Men i de senaste sex riksdagsvalen (1991-2010) har Socialdemokraterna endast vid ett enda tillfälle (1994) fått över 40 procent av rösterna. 

Sannolikheten för att Socialdemokraterna i valet 2014 skall lyckas bryta detta mönster och åter nå 40 procent är mycket liten. Genom att sätta målet på 35 procent undviker partiet att kritiseras för ett orealistiskt politiskt önsketänkande. Ett för högt ställt mål skulle också kunna vara demoraliserande i en valrörelse om det framstår som att målet inte kommer att kunna uppnås. Bättre att då sätta ett lägre, mer realistiskt mål. Ett valresultat på 35 procent kommer med stor säkerhet att innebära att Stefan Löfven får bilda regering.


I dessa sammanhang uppmärksammas också hur partierna kommer att organisera sitt digitala kampanjarbete. Högt upp på min önskelista står att distinktionen mellan digitala och icke-digitala kampanjstrategier löses upp och att de digitala och de icke-digitala insatserna integreras på ett sätt så att skillnaden blir ointressant. Jan Larsson säger att Socialdemokraterna siktar på att genomföra 1 200 000 samtal med väljare inför valet, genom dörrknackning och på arbetsplatserna. Men hur kommer dessa 1 200 000 samtal att synkroniseras med det digitala arbetet? Att bara "knacka dörr" och inte ha en aning om vem som öppnar är knappast väl använda resurser.

Carl Molin skriver intressant om hur Barack Obamas presidentvalskampanj 2012 integrerade det digitala och det icke-digitala arbetet fullt ut: Om kampanjen hittade en osäker väljare, exempelvis genom ett personligt samtal eller genom att den utifrån opinionsdata indirekt kunde uppskatta att en väljare förmodligen var osäker kunde de kontakta den via flera olika kanaler såsom telefonsamtal, dörrknackning, direktbrev och sociala medier. Hur ett sådant kampanjarbete skall kunna förenas med upprätthållande av medborgarnas integritet är en mer delikat fråga.

Sammantaget innebär den socialdemokratiska valplanen att partiet vill "play it safe". Det är säkert en klok strategi givet rådande opinionsläge, där de rödgröna sedan lång tid tillbaka har ett stabilt övertag i opinionen. Planen för hur partiet skall återta sin position som ett 40-procentsparti får anstå till efter den eventuella valsegern i september 2014.