Till helgens möts Socialdemokraternas förtroenderåd för första gången sedan Håkan Juholt valdes till partiledare. Ännu finns det inga tecken på en återhämtning i opinionen. Mediebilden av partiet präglas av personfrågor och inre krishantering. De senaste dagarna har det visserligen blivit en del fokus på sakfrågor, t ex öppenhet kring partifinansiering och Socialdemokraternas framtida skattepolitik. Men när det gäller öppenheten kring partifinansieringen tycks Moderaterna genom sin kovändning i frågan ha tagit bollen från Socialdemokraterna. Leif Pagrotskys uttalanden om den framtida skattepolitiken uppfattades också av många som defensiva, en passiv anpassning till den nya verklighet som Alliansregeringens skattepolitik skapat.
Framträdande socialdemokrater står nu i kö för att veckla in sig i svårtydda uttalanden om huruvida de har förtroende för sin partiledare. Därför var det befriande att i P1 Morgon i dag höra Anna Johansson svara entydigt "Ja, det har jag" på frågan om hon hade förtroende för Håkan Juholt, medan Ardalan Shekarabi i samma inslag gjorde en Thomas Östros och kryptiskt hukade bakom verkställande utskott och partistyrelse.
I går blev det viss turbulens efter att Sven-Erik Österberg i SVT Aktuellt också åberopat det verkställande utskottets beslut att ge Juholt fortsatt förtroende. Men jag tycker det var en kvalitativ skillnad mellan Österbergs uttalande och de uttalanden som Östros och Shekarabi gjort. Österberg sa: VU vilket jag ingår i har gett Håkan Juholt ett förtroende och det är det som gäller. Eftersom Österberg själv sitter i verkställande utskottet blir han också personligen delaktig i utskottets förtroendeförklaring för Juholt.
Men visst hade det varit bättre om Österberg likt Anna Johansson varit tydligare i sin förtroendeförklaring. Då hade jag t ex inte behövt lägga tid och kraft på att skriva denna bloggpost för att kremlologiskt tolka innebörden i det han sa.
För mig är förtroende något man har eller inte har. Man kan inte ha ett förtroende på 30 eller 50 eller 70 procent för en person. Då hamnar man i den forna vänsterns debatt om huruvida Mao Tse Tung var 70 procent rätt och 30 procent dålig. Debatten hade tjänat på om de socialdemokrater som nu framträder hade sagt "Ja, jag har förtroende för Håkan Juholt" eller "Nej, jag har inte förtroende för Håkan Juholt". Det slirande vi nu ser skadar partiet, eftersom det ger en bild av ett parti som saknar förmåga att tala klarspråk.
Uppdaterat kl 12.15: Sven-Erik Österberg förtydligar sitt uttalande i SVT Aktuellt här. Österberg menar att han missuppfattats och att han åberopade VU för att ge extra tyngd åt sin förtroendeförklaring. En uppföljande artikel i SvD finns här.
17 kommentarer:
Du skriver att:
"Man kan inte ha ett förtroende på 30 eller 50 eller 70 procent för en person. Då hamnar man i den forna vänsterns debatt om huruvida Mao Tse Tung var 70 procent rätt och 30 procent dålig."
Menar du att man alltid måste ställa upp till 100 procent för sin Ledare? Kan man aldrig erkänna att Ledaren har fel, inte ens på ett litet, litet område?
Själv tycker jag att det vittnar om en nyanserad syn när man säger att en person hade 70 procent rätt och 30 procent fel.
Världen är inte alltid så svart och vit.
Den som valde att sitta kvar i VU för (S) den där långa, långa fredagen, borde nog ha valt att hoppa av om han/hon INTE kände ett hundraprocentigt stöd för Juholt.
De som valde att sitta kvar som observatörer/infiltratörer för högerfalangen - och det verkar vara ganska många - har tryggat en framtid med alliansen vid rodret för avsevärd framtid. Är ni nöjda nu?
Den som valde att sitta kvar för att bevaka sin egen position den dagen Juholt faller, har väldigt mycket på sitt samvete just nu!
Ulf, har du förtroende för Juholt?
TJORVEN
Det fanns en uppgörelse bland de rödgröna att bojkotta SVT-debatten säger Lars Ohly till SVD. Och nu bekräftar Åsa Romson, MP, att de rödgröna sa till SVT att de inte kunde acceptera uppställningen.
Hur mycket kommer man att få höra om det? Balansen mellan negativ och positiv rapportering tror jag har stor betydelse. Vad tror du?
Ulf, du skriver att "Debatten hade tjänat på om de socialdemokrater som nu framträder hade sagt "Ja, jag har förtroende för Håkan Juholt" eller "Nej, jag har inte förtroende för Håkan Juholt". Det slirande vi nu ser skadar partiet, eftersom det ger en bild av ett parti som saknar förmåga att tala klarspråk."
Samtidigt har du tidigare skrivit att du är övertygad om att Östros inte har förtroende för Juholt (en bedömning som jag ju helt delar). Detta innebär alltså att du tycker att det vore bättre om Östros, och alla andra högt upp i partiet som inte heller har förtroende för Juholt, öppet och klart sagt att de saknar förtroende för Juholt.
Jag noterar att vi är helt eniga även här! Jag tror visserligen inte att det alltid är bra att vädra all kritik offentligt, men här skulle det inte skada. Mer konkret tror jag att det skulle påskynda en oundviklig process.
Karin Kirkland har tydligen i sin partinit missat att Juholt sagt att det 1) finns en skriftlig överenskommelse om bojkott och 2) att den även gäller framtida debatter. Det gör det INTE! Och det typiska med Juholts sätt att hantera den här frågan är hans försök att överdriva och skönmåla. Det gäller inte minst hans påstådda insatser för oppositionen i kommunist-Polen. Ingen av de som verkligen var inblandade har ett minne av att Juholt ens fanns med i periferin.
För övrigt undrar även jag om Bjereld har förtroende för Juholt.
Carl B: Jag är inte med i något parti så det är svårt att ha någon partinit. Jag väntar mig inte mycket av tidningar, men är besviken på SR och SVTs opartiska rapportering vad gäller urvalet av småsaker som är negativa för Håkan Juholt. Eftersom jag gärna ser en kvinna som nästa statsminister hade jag hoppats på Åsa Romson, men nu tvekar jag om hennes ärlighet. Det kan bero på att hon inte granskas. Jag räknar mail som skrift.
Dessutom har jag inte uppfatta att varken MP, V eller S bojkottat debatter utan upplägget att två block står mot varandra. Då vore det intressant att endast Reinfeldt och Juholt debatterar. För småpartierna i alliansen skulle det vara bra att visa viss självständighet.
Problemet är väl att Socialdemokraterna i nuläget har sitt fokus på personfrågor och inte på sakfrågor. Om de istället ägnade sig åt den politik som borde föras för att gynna sina väljare , så skulle knappast diskussionen handla om att tolka diverse uttalanden från olika företrädare.
Anonym 9:49 Alla ledare har svagheter och förtjänster. Det jag vänder mig emot är delar av den forna vänsterns logik att delar av t ex Stalins politik var så bra att det övervägde de illdåd hanhade politiskt ansvar för. Jag vänder mig också emot ledande S-företrädares krumbukter och ovilja att tala klarspråk i förtrendefrågan.
Karin: Mediernas inflytande just nu består i att nyhetslogiken leder till fokus på personfrågor och inte sakfrågor, och det är den onda cirkel som S måste bryta.
Kanske dags för en ny uppdatering ang Österberg efter bandet med Rosengren? Jag tycker det är fullständigt uppenbart att inte heller Österberg har förtroende för Juholt, även om han i ett trängt läge tydligen anser att det är politiskt minst dåligt att ändå säga att han har det just nu.
Men jag håller nog ändå med dig Ulf om att det i detta läge vore bättre om Bodström, Feldt, Nuder, Pagrotsky, Rosengren, Sahlin, Shekarabi, Österberg, Östros och alla andra ledande och före detta ledande socialdemokrater som inte har förtroende för Juholt säger det rent ut.
Under de 40 år som jag har varit aktiv inom SAP har ledningen aldrig varit så här långt från mina politiska värderingar. Detta gäller speciellt utförsäkring av sjuka människor.
Juholt politiska budskap har ökat avståndet katastrofalt. Han talar om politik utan täckning. Han är inte ensamt i ledningen, utan valdes under mystiska förhållanden.
Toppen nåddes när partiledningen gjorde Juholts hyresbidrag till en juridiskt fråga och VU väntade sex timmar den juridiska lösning i en fråga om politikens moral.
Jag tappade förtroendet för VU i denna fråga och Juholts olämplighet som ledare i mitt parti förstärktes.
Att anfall är det bästa försvaret , vet inte minst de som spelat fotboll. Att vara lojal mot lagkaptenen ´, oavsett om man tycker om människan eller inte , är en annan viktig aspekt om man tycker lagets framgång är det viktigaste. Det finns ingen anledning att låta media diktera dagordningen , när partiets fått väljarnas mandat att för den politik som ska vara Socialdemokraternas. Senaste tidens affärer i vårdsektorn med Carema m.fl. hade ju varit ett utmärkt tillfälle att vända fokus till en fråga som klart bör skilja vänstern från högern. Att använda åldringar som handelsvara och sedan placera vinsterna i skatteparadis, är väl just den sortens frispelningar som måste resultera i mål.
Stackars Juholt, såg honom i Skavlan där de flesta brukar framstå i positiv dager, men inte ens det gick särskilt bra. Det berodde väl delvis på ovanligt tuffa frågor från Skavlan och delis på rappa kommentarer från Linn Ullman.
Är det något Juholt varit bra på så är det väl annars att vara vid gott mod även när det blåser som värst, men nu känns det som om även Juholts energi börjar sina, vilket ju är fullt mänskligt så klart.
Riktigt bra debattartikel i DN idag måste jag dock säga (vem som nu har skrivit den).
Juholt var glad som alltid hos Skavlan, men motsägelserna var tydligare än någonsin.
Liv Ullman konstaterade att den som ber om förlåtelse medger att han har gjort fel, men Juholt säger att han hade gjort rätt och ber om förlåtelse.
Hos SR Juholt redogjorde att han vill inte längre spela tennis med sin son eftersom han inte kan vara säker att han vinner. Hos Skavlan Juholt säger att han vill gå för fullt i matchen mot sin son. Men det räcker inte.
Katrine Kielos skriver mycket tänkvärt i AB idag:
"Efter finanskrisen 2008 ropade Europas socialdemokrater triumferande: kolla, kolla vi hade rätt! Marknadens logik kan inte överordnas alla andra. Då tänkte man att detta skulle öppna upp för socialdemokratiska ledare av det bombastiska och populistiska slaget. Att nu kommer det som är vår ideologiska komfortzon automatiskt även att bli väljarnas.
Därför är det intressant att alla ledare i den kategorin, inklusive Håkan Juholt i Sverige och Ed Miliband i Storbritannien, har stora problem.
De socialdemokrater som det däremot går bra för är pragmatiska typer med ekonomisk trovärdighet och torr statsmannamässig utstrålning. Peer Steinbrück i Tyskland, François Hollande i Frankrike, och i London viskar man förstås om Ed Milibands bror David.
Det säger något om vilken socialdemokrati som Europas väljare värderar i svåra ekonomiska tider. Och att Håkan Juholt behöver hjälp.
Det här handlar om så mycket mer än honom."
Varför detta drev efter Juholt?
Förtroendet för Mona Sahlin var inte heller det bästa , men det fanns ju inget mediadrev efter henne. Kan det bero på att hon valde att profilera sig i frågor som föll media i smaken? Hennes engagemang i HBT frågor och hennes besök i Rinkeby blidkade tydligen medierna , men hos väljarna rönte hon inga framgångar.
Skicka en kommentar