President Abbas har upplöst den palestinska koalitionsregeringen och utlöst undantagstillstånd på Västbanken och i Gaza. Givet händelseutvecklingen i Gaza hade han inget val.
Hamas kan militärt vinna Gaza, men därmed har de inte vunnit någonting. Gaza är ingenting mer än en stor fängelsecell, som en palestinier uttryckte det i Al Jazeera. Israel kontrollerar gränserna och avgör vem som kommer in och vem som kommer ut. Hur skulle det bli med el- och vattenförsörjningen? Hur skulle det bli med det internationella biståndet. Nej -Hamas har inga politiska eller ekonomiska möjligheter att utveckla ett civilt samhället värt namnet i Gaza.
Det vet Hamas om. Därför ligger det heller inte i Hamas intresse att Gaza blir Hamas-land och Västbanken Fatah-land.
Israel har gläntat på dörren till att acceptera internationell närvaro i området. En sådan närvaro - med FN-mandat förstås - vore av stor betydelse. Den skulle kunna bli en viktig komponent i en uppgörelse mellan Fatah och Hamas och i förlängningen i den fredsprocess mellan palestinier och israeler som till sist ändå måste komma. Palestinierna har sedan länge efterlyst internationell närvaro - Israel har sagt nej. En internationell närvaro kan nu användas av Hamas som ett indikation på att deras politiska arbete varit framgångsrikt. I kombination med det bistånd som EU just hade börjat leverera kan närvaron bli utgångspunkt för en inom-palestinsk uppgörelse. Hamas har ingenting att vinna på att ta över Gaza - man skulle bara bli sin egen fångvaktare.
Våldet är en del av en genuin maktkamp mellan rivaliserande palestinska grupper med förankring i Fatah och i Hamas om kontrollen över de olika palestinska säkerhetstjänsterna. Iran, Syrien och Israel kan finnas med i skeendets ytterkanter, men våldet har sin grund i inom-palestinska motsättningar. Att sedan den israeliska ockupationen och omvärldens ekonomiska bojkott av palestinierna bidrar till en social misär och en politisk frustration som tar sig uttryck i de grymheter vi ser är en annan sak.
Finns det någon som fortfarande anser att bojkotten av den folkvalda palestinska Hamasregeringen har varit en framgångsrik strategi?
14 kommentarer:
"Hamas har inga politiska eller ekonomiska möjligheter att utveckla ett civilt samhället värt namnet i Gaza.
Hamas vill ju utveckla en islamistisk sharia-stat, det har man ju varit öppen med. De har alltså inte ambitionen att ha ett "civilt samhälle värt manmet". Men det kan väl ingen som skänkt dem pengar eller förordat dialog för fred i tron att de arbetat för annat än en världsvid islamisk ordning förstå.
"Det vet Hamas om. Därför ligger det heller inte i Hamas intresse att Gaza blir Hamas-land och Västbanken Fatah-land."
Det ligger i deras intresse att båda ställena blir islamistiska, men även området däremellan, Israel, och deras mål är att hela världen blir islamistisk.
Hamas ledare Al-Zahar har skrivit i en artikel i en jemenitisk tidning:
"We have two important foundations: One is Quranic and the other is prophetic. ... the prophetic foundation is the message of the prophet Muhammad, that Islam will enter every house and will spread over the entire world."
magnusorerar.blogspot.com/2007/03/hot-mot-ayaan-kar-islams-radikalisering.html
Jaa, man kan ju verkligen fråga sig vad Hamas skulle gjort med några extra hundra miljoner dollar senaste året. Här är några alternativ:
1. Mer vapen
2. Mer hat-propaganda
3. Fler självmordsdåd (de kostar faktiskt pengar)
4. Fler Qassam-raketer
5. Mer löner till sina egna miliser
6. Mat till de hungriga proletärerna
7. Bygga fler moskeer
8. Vård till de sjuka proletärerna
Alla svar utom 6 och 8 är förmodligen rätt. Men vi kan naturligtvis aldrig veta med säkerhet. Hur som helst - det skulle vara ganska dumt att chansa, eller hur? I alla fall sett ur mitt perspektiv, för jag vill ogärna att Bjereld får nöjet att plocka mina köttslamsor från trädgrenarna om jag skulle stryka med i en Hamas bomb.
Till Magnus: Jag har inga illusioner om Hamas politiska och ideologiska målsättningar. Men Hamas hade inte kommit dit man kommit om man inte också haft sinne för realpolitik. Att med militärt våld ta makten på Gaza-remsan och sedan försöka behålla den är i dagsläget ingen hållbar realpolitik.
Sedan behöver även en islamistisk statsbildning ett civilt samhälle för att kunna fungera. Det går inte att förstå Hamas framgångar i Palestina utan att beakta just den sociala och humanitära verksamhet man bedrivit i form av skolor, sjukhus etc.
Ulf är antingen aningslös eller en ren vänsterpropagandist.
Så det ligger inte i Hamas´intresse att GS blir Hamasland Ulf? Om man läser nyheterna är det ju redan så inte sant? För att försäkra sig om att det fortsätter så har Hamas dessutom brutalt mördat höga Fatahfunktionärer.
Hade väst gett bistånd till Hamas hade Iran inte behövt ge så mycket som man nu gjort för vapenköp m.m.
Vidare kan ett Sharialagstyrt samhälle, vilket Hamas önskar i sitt program, aldrig bli vad vi i väst menar med civilt.
Att skylla kriget mellan de olika rörelserna på omvärlden i allmänhet och Israel i synnerhet är ganska typiskt vänster; Palestinier är alltid offer och aldrig ansvariga för sina handlingar. Den hållningen är så förolämpande mot Palestinierna att den närmar sig rasism.
När det gäller intenationell närvaro i GS har Hamas redan gjort klart att en sådan kommer att betraktas som en lika stor fiende som Israel. Hamas vill naturligvis inte ha någon insyn i sina förehavanden och vill fortsätta bygga upp sin terroristbas och sin militärmakt med Iransk hjälp.
Kom tillbaks till verkligheten Ulf!
Jag vet att det är en tjatig och kanske inte helt rättvis liknelse Ulf, men Hitlers fördelningspolitik under 30-talet bidrog kraftigt till hans popularitet, i kombination med hans tydliga fiender: det kapitalistiska samhället och dess främsta representation Judarna.
Hitler surfade även framgångsrikt på dolkstötslegender och diverse historiska omständigheter som, orkestrerade av judarna, förnedrat den tyska nationen.
Även om Hamas nu inte varit militärt kapabla att implementera sin agenda förrän nu, har det ju aldrig varit någon hemlighet vilket sorts samhälle det eftersträvat - ett rent samhälle fritt från störande olikheter som gjort upp med sina fiender. Men sådana visioner kan inte uppnås utan blod och utrensningar.
Hur skall vi då förhålla oss till dessa kluster av grupperingar som är realpolitiskt skickliga, men samtidigt ideologiskt förkastliga?
Eftersom sådana grupperingar aldrig uppstår ur tomma intet, de åberopar mest som oftast historiska orättvisor i någon form som sina drivkrafter, varför blir vissa accepterade som samtalspartners?
Är det inte en farlig livslögn att ibland bortse från ideologins kraft till förmån för strukturella och historiska ursäkter? Det är ju propaganda och dogmatiska sanningar som gör att hatet kan grassera, inte eländet i sig, även om det givetvis är en grogrund.
Till Olaus: Att acceptera en grupp som samtalspartner är alltid en del av en politisk strategi. Min uppfattning är att kontakt och samtal oftast är en mer ändamålsenlig strategi för inflytande och påverkan än isolering och bojkott. Den bedömningen har också präglat min syn på hur omvärlden bör hantera Hamas. Och igen - ingen kan med trovärdigheten i behåll påstå att isoleringsstrategin mot Hamas fungerat så som det var tänkt.
Ulf,
Här är några exempel på att samtal inte alltid uppnår önskad effekt:
1. Chaimberlains "peace in our time" då han gav bort Tjeckoslovakien till Hitler
2. Dagens atom-samtal med Iran.
3. De senaste 10 årens atom-samtal med Nordkorea.
Realpolitiker väljer det policy instrument som man bäst tror uppnår målet. Ibland är det samtal, ibland är det mer kraftfulla åtgärder. Någon garanti för att den ena eller andra metoden skall fungera finns inte i förväg.
Om man skall välja strategi mot Hamas så är det helt klart att containment har större chanser att lyckas än engagement. Jag är övertygad om att Truman-doktrinen nu bör dammas av och sättas i bruk i Mellanöstern.
Många verklighetsförankrade inlägg här. Får komplettera med några kommentarer till valda påståenden:
"...Israel kontrollerar gränserna och avgör vem som kommer in och vem som kommer ut..."
Ja, så där; gränsen till Egypten har väl varit gles som ett såll, urholkad med tunnlar? Menar Bjereld att det borde ha varit öppnare gränser under Hamas styre? Med Iran som sponsrare, vapenleverantör, instruktör?
"...Hur skulle det bli med el- och vattenförsörjningen?..."
I dagens läge, med ett rådande Hamas som har som mål att utplåna Israel, väljer Israel att inte strypa vattentillgången, av humanitära skäl.
"...Israel har gläntat på dörren till att acceptera internationell närvaro i området..."
Internationell närvaro har alltid funnits; bl.a. är ju FN med UNRWA där. Bjereld syftade nog på soldater. Jag föreslår att Norge och Sverige skickar fredsbevarande styrkor kompletterade med frivilliga mänskliga sköldar från ISM med Gustav Fridolin främst i ledet. Broderskaparna och Diakonia kan gärna gå in och verka för kristna palestiniers mänskliga rättigheter under Hamas.
"...sociala och humanitära verksamhet man bedrivit i form av skolor, sjukhus etc..."
Märklig "humanitär" verksamhet Hamas har drivit i sina skolor. Små barn har utsatts för indoktrinering i förhärligandet av martyrskap; indoktrinerats i hat. Barnmisshandel kallas det.
"...Och igen - ingen kan med trovärdigheten i behåll påstå att isoleringsstrategin mot Hamas fungerat så som det var tänkt..."
Man kan med trovärdigheten i behåll sannerligen säga att det är moraliskt rätt att inte stödja en grupp med Hamas' agenda:Israels utplåning, brott mot kristnas, sekuläras, homosexuellas, kvinnors rättigheter. Kan man med trovärdigheten i behåll påstå att fullt stöd till Hamas skulle ha gett önskat resultat? Önsketänkande i full fjädring!
Visst Ulf, men frågan är väl om det kunde blivit på något annat vis, givet Hamas extrema deklarationer?
Ulf:
"...Min uppfattning är att kontakt och samtal oftast är en mer ändamålsenlig strategi för inflytande och påverkan än isolering och bojkott..."
Säg genast till alla svenska grupper som vill bojkotta Israel att deras agerande är kontraproduktivt!
Tidigare Hamas-välkomnande socialdemokratiske Broderskaparen (och enligt obekräftad uppgift f d KPMLr:are) Ulf Bjereld: "Hamas hade inte kommit dit man kommit om man inte också haft sinne för realpolitik. [Förskönande omskrivning av Hamas målmedvetna slaktande] är i dagsläget ingen hållbar realpolitik".
Vad har du för syfte med detta utalande. Jag kan inte se att det bara är ett försök att beskriva verkligheten, eftersom den första satsen, att Hamas har haft sinne för realpolitik, motsäger beskrivningen av Hamas i den andra satsen.
Du har ju uttryckt att Hamas ska ses som en salongsfäig diskussionspartner, jämsides med Israel, och ovan nämnda motsägelse som du nu gång på gång upprepar kan bara vara antingen ett försök att spinna det som hänt som att Hamas gör ett misstag som egentligen inte är i enlighet med deras egentliga egenskap. Detta då du hävdar att Hamas "haft sinne för realpolitik", men att det slaktande som du nog skönskriver inte är i enligthet med Hamas egen realpolitiska ideologi. Du definierar dem lite som slarvpellar -- syndare som kan talas tillrätta och få förlåtelse.
En annan tanke är ju att du här skulle vilja påverka Hamas, men det finns ingen anledning att tro annat än att du här söker påverka svenska läsares åsikter.
Därmed hjälper inte din retoriska inledning om att du inte har några "illusioner om Hamas politiska och ideologiska målsättningar". Hamas ideologiska målsättning är islamistisk, och den målet är att med ömsom våld och ömsom medlet fred uppnå umma, islamiskt världsherravälde, och medlet våld känner enligt ideologin inga gränser. Hamas, liksom Hizbollah och andra militanta islamistiska rörelser, erkänner inte Israels eller judars existensberättigande.
Du snämner vidare att även en "islamistisk statsbildning [behöver] ett civilt samhälle för att kunna fungera", men du är ju inte mer okunnig än att du vet att ett islamistiska samhällets familjelag innebär stening för otrogna, dödsdomar för homosexuella samt här oräkneliga andra helt oacceptabla brott mot mänsklighet.
Du skriver att Hamas har bedrivit humanitär verksamhet med skolor, sjukhus, och säger att det kräver pengar. För det första har Hamas fått miljontals dollars från såväl Iran som (Saudiarabien via) Brödraskapet, men regimen har även fått såna belopp i bistånd från Sverige. För det andra är det osmakligt att du kallar skolor med hatpropaganda samt krigsövning (info om palestinsk skola och exempel här här) för humanitär verksamhet, och på sjukhusen har man sett till att judar dött samt mördat andrat ickemuslimska patienter.
Att påstå att svaret på denna ondska är att legitimera Hamas som samtalspartner samt att ge dem mera pengar är mer än blåögt. Det är som att tro att Hells Angels blir verkliga änglar om de får amnesti för sina brott samt stora bidrag.
Bra A-K! Det tycks finnas en obehaglig, underliggande orientalism hos vänstern, som indirekt postulerar att palestinier endast reagerar på stimuli; att de är slavar under strukturellt förtryck och därmed inte förmår ansvara för sina egna handlingar.
Judar/israeler å andra sidan förväntas kunna agera rationellt, inte minst på EKONOMISKA incitament (alltså bojkotter). Därmed betraktas judar också som ansvariga för sina handlingar, ergo är också deras övergrepp på palestier ondare än de palestinska självmordsbombarnas attacker mot israeler.
Jag förstår att judar blir upprörda av att diskursivt demoniseras på det viset. Det är samtidigt väldigt tråkigt att vänstern inte vill se kopplingen mellan hatpropaganda och våldshandlingar i MÖ. Det är verkligen inte hela förklaringen, men ack så viktig att ta med i beräkningen.
mvh
OP
"ingen kan med trovärdigheten i behåll påstå att isoleringsstrategin mot Hamas fungerat så som det var tänkt."
Nu väntar vi alla med spänning på Ulfs argumentation för hur EU-pengar till Hamas hade förhindrat organisationens slakt på Fatah på GS.
“Jag har inga illusioner om Hamas politiska och ideologiska målsättningar. Men Hamas hade inte kommit dit man kommit om man inte också haft sinne för realpolitik. Att med militärt våld ta makten på Gaza-remsan och sedan försöka behålla den är i dagsläget ingen hållbar realpolitik.”
Ett ganska lustigt påstående. Det är ju faktiskt det Hamas har gjort. Man har tagit makten i Gaza med våld. Sedan förstår jag inte riktigt invändningen som sådan heller. Om man nu har en så pass klar insikt i Hamas politiska och ideologiska mål, hur kan man då blunda för att möjlig realpolitik endast är tillfälliga reträtter, för att uppnå samma fruktansvärda slutmål? Så varför legitimisera och ekonomiskt sockra Hamas om deras slutmål är ett islamistiskt Palestina och ett förintat Israel?
“Sedan behöver även en islamistisk statsbildning ett civilt samhälle för att kunna fungera. Det går inte att förstå Hamas framgångar i Palestina utan att beakta just den sociala och humanitära verksamhet man bedrivit i form av skolor, sjukhus etc.”
Här ger du en fullständigt barock beskrivning av ett civilt samhälle. Betydelsen det civila samhället är inte liktydigt med att det finns delar av ett samhälle som inte ingår i en militärmakt. Nej betydelsen är att det finns delar av samhället som är fristående från staten. Just det civila samhället avskaffades i Sovjetunionen och Nazityskland, varvid dessa två stater beskrivs som totalitära. Och ingen kan ju med ärlighet hävda att det inte fanns soppkök och sjukhus i Nazityskland.
Det Hamas (och för den delen Hizbollah) håller på att bygga upp och till viss mån har byggt upp, är just samma totalitära system där Hamas har kontroll i allt som berör människor från vagga till grav. Det är en del i att uppnå deras slutmål som islamistisk stat. Soppkök och sjukhus är alltså inget alibi för att ge pengar åt Hamas. Det är en integrerad del i deras politik som alltså inte står i motsats till mer våld riktat både mot israeler och palestinier.
Skicka en kommentar