Fredrik Reinfeldt säger i dag att han inte tänker ta upp enskilda fall av brott mot de mänskliga rättigheterna när han träffar utländska ledare. Frågan har aktualiserats genom att Reinfeldt i sina samtal med den kinesiske presidentent inte tog upp den kinesiske journalisten Shi Taos öde. Shi Tao avtjänar ett 10-årigt fängelsestraff, dömd för att ha avslöjat statshemligheter när han i ett e-postmeddelande kommenterade arbetsförutsättningarna för kinesiska media.
Principen gäller enligt Reinfeldt även när det handlar om svenska medborgare. Jag sitter inte med personakter på mitt bord och styr Sverige, säger han.
Reinfeldts princip är absurd. Den innebär att om Reinfeldt skulle få tillfälle till ett personligt samtal med den eritreanske presidenten skulle han inte ta upp fallet med den i Eritrea sedan många år fängslade svenske medborgaren Dawit Isaak. Hade Reinfeldt varit statsminister under kalla kriget hade han vägrat att ta upp fallet Raoul Wallenberg i samband med att han träffade t ex Nikita Chrusjtjov.
Reinfeldts kallhamrade inställning när han nyligen träffade Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger och inte tog upp fallet Annika Östberg får nu sin förklaring. Jag vet förstås ingenting om vad Fredrik Reinfeldt känner innerst inne. Men hans retorik och hans deklarerade principer andas allt annat än empati.
4 kommentarer:
Instämmer till 110 % med detta och en del andra inlägg av dig den senaste tiden! (Har även funderat på hur många småskurna det finns inom SD, som skulle ha stött baltutlämningen. En tredjedel? Sannolikt ungefär lika många som inom LO:s medlemskår.)
Reinfeldts argument här är ju milt uttryckt häpnadsväckande och absurt. (Som om Blair inte skulle våga nämna Alan Johnstone inför Hamas.)
Reinfeldts princip är absurd, skriver Ulf.
Är det i själva verket inte tvärtom - att det vore absurt av en statsminister att sitta med personakter på bordet och styra Sverige. Hur skulle de internationella relationerna utvecklas då?
Sedan att du jämför en tjackmördare med någon som slängts i fängelse för att ha kämpat för yttrandefrihet...lämnas okommenterat.
Man tycker förstås att det borde ingå i en statsministers förberedelser att ta reda på en del, bl.a. om personfall av det slag det handlar om här, innan han träffar andra statsöverhuvuden, så ursäkten om "personakter" var mer än usel.
Östberg är en skurk. Isaak är det inte. De bör inte sammanblandas.
Inte heller skall man kalla en man kallhamrad när man i samma stycke benämner en kvinna som lugnt satt bervid en bunden polis och med sin pojkvän småpratade om huruvuda han skulle mördas. Däefter laddade hon en eldhandvapenoch gav den till till pojkvännen som mördade polisen lika oberört som vore han en nyfångad gädda.
Det är inte kallhamrat av statsministern att avstå från att spilla tid på henne. Däremot är det kallhamrat att likna henne vid vår medborgare Dawit, fängslad av en utländsk tyrann.
Skicka en kommentar