Vänder det nu? Om liberaler och kampen mot rasism

Vänder det nu? Jag har sett den förhoppningsfulla frågan på flera ställen i sociala medier under dagen. Den utlösande faktorn till frågan är en huvudledare i Dagens Nyheter, där tidningen under rubriken Naiv höger lockas av av SD kritiserar Moderaterna och Kristdemokraterna för att önsketänka om Sverigedemokraterna som en del av ett borgerligt regeringsunderlag.

"Vissa borgerliga debattörer och partier försonas steg för steg med tanken på att göra Jimmie Åkesson till partner. Den antirasistiska övertygelsen tycks tyvärr inte sitta djupare", skriver Dagens Nyheter. Tidningen lyfter fram all den rasism som finns inom SD, och konstaterar besviket att Moderaterna och Kristdemokraterna inte tar konsekvensen av SD:s rasism: "Men det verkar inte räcka för Ebba Busch Thor, och kanske inte heller för Anna Kinberg Batra. Den närliggande vinsten, att för lång tid kunna fälla de rödgröna, lockar för mycket."

Dagens Nyheters huvudpoäng är att det vore naivt att tro att SD skulle låta sig domesticeras: "För den som gör sig beroende av Sverigedemokraterna är frågan när – inte om – partiet kommer att ställa ultimatum och hota att fälla regeringen. Det är som i den berömda fabeln om grodan och skorpionen. Den senare ska rida på grodans rygg över floden och lovar att inte sticka grodan. Han gör det ändå, så att båda drunknar. Varför? Det är ju skorpionens natur."



Dagens Nyheter är en av de liberala tidningar som under de senaste årens polariserade debattklimat konsekvent stått upp för asylrätten och för att Sverigedemokraterna ska hållas kvar ute i den politiska kylan. Dagens huvudledare innebär kanske inte så mycket nytt i tidningens linje, men genom dess polemiska ton sänder den signalen att enough nu är enough när det gäller delar av borgerlighetens gullande med Sverigedemokraterna. De som ställer frågan "Vänder det nu?" gör det i den fromma förhoppningen att DN:s ledare är ett tidens tecken, en signal om att tillräckligt starka liberala krafter gör Moderaternas och Kristdemokraternas position grumliga position i synen på Sverigedemokraterna allt mer politiskt orimlig.

Saken blir inte sämre av att DN:s ledarskribent Erik Helmerson i en artikel intill huvudledaren gör självkritik för att han tenderat att reagera hårdare på olika antirasistiska aktioner än på själva rasismen. "Det finns inga proportioner i hur vi har retat upp oss på separatistiska kaffeaktiviteter men förringat, till exempel, diskriminering på arbetsmarknaden", skriver Helmerson. Självkritiken inger respekt. Jag hakar gärna på och tillstår att jag alltför länge underskattade kraften i den strukturella diskrimineringen i Sverige, där namn och hudfärg alltför ofta tillåts avgöra hur jobb och boenden fördelas.

Vänder det nu? Jag vet inte. Men artiklarna på Dagens Nyheters ledarsida idag ger mig hopp om att någonting är i rörelse bland svenska liberaler. Jag går gärna sida vid sida med dessa liberaler i kampen mot rasism och i kampen mot en normalisering av Sverigedemokraterna.