Ebba Buschs dubbla budskap

Igår accepterade Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch ett strafföreläggande för grovt förtal då hon på sociala medier pekat ut en jurist som brottslig. Påföljden för Ebba Busch blev villkorlig dom och dagsböter om 60 000 kronor samt en avgift till brottsofferfonden.

Det var klokt av Ebba Busch att erkänna gärningen och skriva under strafföreläggandet. Processen hade annars riskerat att dra ut på tiden. Mycket talar för att hon till sist blivit dömd i domstol. Då var det lika bra att erkänna sitt brott, ta sitt straff och sedan gå vidare,

Men historien stannar tyvärr inte där. I ett inlägg på Facebook hävdar Ebba Busch i stället att hon är oskyldig till det brott hon just erkänt. Hon påstår att det är fel på lagstiftningen och att åklagaren tvingas driva saken eftersom det saknas praxis på området. (Buschs påstående att det saknas praxis förnekas bestämt av juridisk expertis, till exempel civilrättsprofessor Mårten Schultz.)

Man kan inte båda ha kakan och äta upp den. Antingen erkänner man sitt brott, tar sitt straff och går vidare. Eller så förnekar man brott och låter domstolen avgöra saken. Man kan inte erkänna ett brott och ändå hävda att man är oskyldig. Det finns ingen väg udenom, för att citera Henrik Ibsen.

 Saken blir inte bättre av att Ebba Busch är en folkvald politiker och representerar ett parti som profilerat sig i frågor kring lag och ordning och krav på strängare straff. Om Ebba Busch var missnöjd med gällande lagstiftning har hon haft gott om tid som riksdagsledamot att göra något åt saken. Ebba Busch kan lika lite som någon annan medborgare undslippa personligt ansvar för sina handlingar genom att påstå att det är fel på lagstiftningen. Eller förklara sig både skyldig och oskyldig till en brottslig handling. Som Jesus uttrycker det i Matteus 5:37: Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.

Nu finns risken att Ebba Busch i stället för att gå vidare och ägna sig åt sitt partiledarskap tvingas fortsätta förklara vad hon egentligen menar med att hon är både skyldig och oskyldig och varför hon själv inte agerat för att ändra lagstiftningen om hon tycker att den är felaktig. Det är trist - inte bara för Ebba Bush utan också för Sverige och för svensk politisk debatt.

Vad skulle Jesus sagt om förbud mot tiggeri?

Jag undrar vad Jesus skulle säga om det svenska tiggeriförbudet, skriver Fredrik Strage i DN idag. Frågan har sin grund i att Högsta förvaltningsdomstolen i veckan gav den skånska kommunen Vellinge rätt att i vissa områden förbjuda tiggeri för att "upprätthålla den allmänna ordningen". Fredrik Strage har sin aningar om vad Jesus skulle säga och antyder retoriskt att om Vellingeborna vill vara säkra på att det inte ska regna eld och svavel över dem till jul bör de dra tillbaka sina planer på tiggeriförbud och dessutom swisha ett bidrag till Röda korset på 900 80 95.

Högsta förvaltningsdomstolens dom har mött stark kritik, bland annat från flera människorättsorganisationer och trossamfund. Kritiken går bland annat ut på att domen bortser från ett rättighetsbaserat perspektiv och att detta är särskilt allvarligt nät ett förbud i praktiken framförallt drabbar en viss etnisk grupp - romerna. Europadomstolen menar att stater har ett särskilt ansvar för att värna romernas rättigheter mot bakgrund av den historiska diskrimineringen och de förföljelser som fortfarande drabbar dem. Tiggeri har också av internationella domstolar betraktats som ett uttryck för yttrandefrihet - att tigga är att offentligt kommunicera sitt behov av hjälp.

Jag är inte jurist och kan inte sakligt bedöma den kritik som framförs mot domen. Men jag har stort förtroende för professorn i civilrätt Mårten Schultz, som också är krönikör i Svenska Dagbladet. Mårten Schultz noterar att domstolarna tidigare sagt nej till kommunala ordningsregler som velat förbjuda förtäring av folköl på offentlig plats, eftersom ett sådant förbud varit en alltför långtgående inskränkning av den personliga friheten. Man får alltså sitta utanför en affär och dricka folköl, men inte sitta utanför en affär och med utsträckt hand be om en slant. Mårten Schultz efterlyser ett resonemang om fri- och rättigheter i domen. Han ifrågasätter också det rimliga i att överhuvudtaget betrakta människor som sitter stilla och passivt tigger som en "ordningsstörning".

Nu får vi se hur landets kommuner kommer att förhålla sig till domen. Hur många kommuner kommer att gå i Vellinges spår och vilja förbjuda tiggeri i vissa områden? Hur många kommuner kommer att försöka gå fram på andra vägar, till exempel genom att kräva tillstånd för tiggeri? Det är viktigt att krav på nationellt tiggeriförbud bekämpas lika målmedvetet och bestämt som tidigare. Det är inte moraliskt anständigt att förbjuda fattiga människor att be om hjälp. Krav på tiggeriförbud har sällan sin grund i omsorg och solidaritet med de människor som sitter utanför butiker och ber om en slant - ofta är kraven i stället uttryck för en vilja att slippa se utsatthet och lidande.

I mina cyniska stunder tror jag att de som nu förespråkar ett tiggeriförbud också skulle ha hävdat att Jesus som flykting borde försökt få hjälp på plats när Herodes ville döda honom, i stället för att söka en fristad i ett annat land. 

Vi får väl se vad Jesus säger när han kommer tillbaka. Förhoppningsvis slipper Vellingeborna ett regn av eld och svavel. Min Gud är trots allt kärlekens Gud. Och älskar alla dessa sina minsta.

Expressen, vapenaffären och journalistikens gränser

I dag skriver jag på Ajour om Expressen och domen för vapenbrott. Nedan följer ett utdrag av artikeln. Hela texten kan läsas här.

I fredags dömde Malmö tingsrätt Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, nyhetschefen Andreas Johansson och reportern Diamant Salihu till villkorlig dom och dagsböter för vapenbrott samt anstiftan till vapenbrott. Bakgrunden var att Diamant Salihu köpt en illegal pistol på gatan i Malmö, i syfte att visa hur lätt det var att komma över ett vapen. Domen har väckt stor uppståndelse och väcker principiella frågor kring journalistikens samt yttrande- och tryckfrihetens gränser.

En samstämmig kör av journalister, redaktörer och mediefolk har kritiserat tingsrättens dom, med hänvisning till att syftet med vapenköpet var journalistiskt och att yttrandefriheten riskerar att urholkas. Det är utmärkt att medievärlden står upp för yttrande- och tryckfriheten. Jag har svårt att förstå den raljans som Mårten Schultz, professor i civilrätt, väljer att ge uttryck för när han skriver att mediernas makthavare i bombastiska termer skåpar ut åtalet.

När jurister gör sig lustiga över dem som försvarar yttrande- och tryckfriheten blir jag alltid illa till mods.

Däremot gör Expressen i dag sitt bästa för att bekräfta Mårten Schultz nidbild av hur medierna driver kampanjjournalistik i frågan i stället för att sakligt analysera domen. Domen kommenteras på fyra sidor (papperstidningen). Bortsett från två meningar av Eva Wendel Rosberg, lagman vid Malmö tingsrätt, intervjuas ingen jurist eller någon annan person som försvarar eller ens problematiserar domen. Alla intervjuade representerar mediesfären och är självklart kritiska. Expressens och medievärldens kritik mot domen hade stått starkare om nyhetsbevakningen av domen varit mer saklig och analyserande. Som läsare får man nu ingen möjlighet att själv förhålla sig till skälen för domslutet. Bara den ena sidan släpps fram, och bevakningen blir därför just ensidig.