Jag gillar Almedalen, särskilt för dess mångfald och civilsamhällets närvaro. Här finns politiska manifestationer kring det mesta. Jag noterade också att ett nära timslångt samtal om Klass och politik mellan Li Bennich-Björkman och Joakim Palme samlade nära 200 åhörare - seminariet var förtjänstfullt arrangerat av statsvetenskapliga institutionen i Uppsala. Kvällen tillbringade hustrun och jag på mingel med (G) som i Gud, ett samarrangemang mellan Frälsningsarmén, Pingströrelsen och tidningen Dagen.
Jonas Sjöstedt höll ett traditionellt vänstertal, med fokus på jämlikhet, hållbar utveckling och antirasism. Han gick hårt åt Socialdemokraterna, vilket han förstås ska göra givet att Vänsterpartiet just är ett vänsteroppositionsparti. Liksom Ulf Kristersson i går höll Jonas Sjöstedt en god samtalston. Det är bra, tycker vi som oroat oss för just samtalstonen i valrörelsen. Möjligen kan man säga att både Kristersson och Sjöstedt var lite väl välkammade. Ville man ha blod och eld fick man gå till Frälsningsarmén.
Vänsterpartiet har ett paradoxalt politiskt läge. Partiet går utmärkt i opinionsmätningarna och kan få ett valresultat i paritet med sina 12 procent från rekordvalet 1998. Samtidigt är partiet längre från regeringsmakten än på mycket länge.
I morgon drar mitt Almedalsprogram igång på riktigt. Kl 11.00 medverkar jag i ett samtal i Vårdklockans kyrka om debattklimatet i svensk politik, med Johanna Jönsson, migrationspolitisk talesperson (C), Andreas Carlson, gruppledare (KD), David Thurfjell, professor i religionsvetenskap, Annika Hirvonen Falk, ordf. justitieutskottet (MP), Daniel Alm, föreståndare, Pingst.
Kl 16.00 (ja, just då matchen börjar...) talar jag och Edna Eriksson (expert på MR-frågor) på Donners plats om ensamkommande unga och deras situation. Arrangör är #vistårinteut. Hoppas åtminstone på bättre väder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar