Hur länge kommer svenska politiker att acceptera att media - och kanske särskilt public service - dikterar formerna för deras kommunikation med väljarna? Jag talade i dag med en journalist på en välrenommerad internationell tidning. Hen var förvånad över att svenska partiledare lät sig hunsas av journalister, särskilt i samband med TV-debatter.
Kanske var journalisten något på spåren. Den senaste partiledardebatten i SVT Agenda (9 oktober 2016) fick kritik för att vara stökig och jag tror inte att partiledarna själva var nöjda med upplägg och utfall. Formatet i Agenda-debatten förstärker möjligen underhållningsvärdet och höjer tittarsiffrorna - men formatet bidrar mer till att göra debatten till ett gladiatorspel än att erbjuda medborgarna ett sakligt underlag om partiernas ståndpunkter och argumentation i viktiga sakfrågor.
Vore jag partiledare (Gud hjälpe...) så skulle jag ta initiativ till partiledardebatter som partierna själva arrangerar. Självklart skulle alla intresserade medier ha möjlighet att följa, rapportera och live-sända. Efteråt skulle politikerna stå till medias förfogande. Dessa partiarrangerade debatter skulle inte i första hand ersätta de debatter som främst SVT arrangerar, men utgöra ett viktigt komplement. Debatterna skulle utformas så att sakfrågorna kom i centrum, och motverka snuttifiering och förytligande. Partiledarna skulle få möjlighet att lyfta fram och diskutera de frågor de själva tycker är mest relevanta - inte de frågor som journalister har bestämt och som presenteras för partiledarna kort före sändning.
Vem vet, partierna kanske inte är mogna uppgiften. Risken finns att partiarrangerade debatter blir ett smörgåsbord av talepunkter. Men det kan också bli tvärtom. Partiarrangerade debatter kan göra politikerna tryggare, och då slipper vi medborgare dessa förskräckliga talepunkter.
Donald Trump är en politiker som söker vägar bortom de traditionella medierna. Efter valsegern har han varit sparsam i sina mediekontakter. I måndags publicerade han i stället en kort film på sin egen YouTube-kanal där han i "infomercial-style" vände sig direkt till medborgarna med ett politiskt budskap om hur han vill utnyttja sin första tid som president. Alla betydelsefulla medier tvingas nu kommentera Donald Trumps YouTube-film i stället för att ställa frågor till honom direkt.
Och i morse meddelade Donald Trump på Twitter att han ställde in en träff med journalister från New York Times. Tidningen fick ingen information om det inställda mötet utöver genom Donalds Trumps tweet. Trumps agerande underlättas naturligtvis av att han har 15.7 miljoner följare på Twitter (vilket är fler är Barack Obamas president-twitterkonto med12.1 miljoner). Uppdaterat kl 21.10: Senare under dagen ändrade sig Donald Trump, och träffade ändå New York Times.
I dag har politikerna allt bättre möjligheter att genom sociala medier skaffa sig egna starka mediala plattformar. Utvecklingen innebär både fördelar och nackdelar. Fördelarna är att dessa plattformar innebär en direkt, ofiltrerad kontakt med medborgarna, med möjlighet till interaktivitet och stärkta band mellan medborgarna och politiska partier. Nackdelarna är att vi riskerar ett allt mer fragmentiserat samtal, där medborgarna enbart tar del av budskap från politiker vars budskap de redan gillar och där politikerna inte ställs till svars och slipper kritiska frågor.
Kanske att de politiska partierna och public service-företag som Sveriges Radio och Sveriges Television skulle träffas och ta ett litet snack om saken?
5 kommentarer:
Inget nytt med direkt kommunikation från folkvalda till¨befolkningen. Pionjären var FDR med sina Fireside Chats. Donald använder bara den teknologi som råkar vara ledande idag.
Igår "hunsades" Kinberg Batra av SRs Jörgen Huitfeldt, som tillsammans med Ramberg är SRs mest kompetenta journalist enligt min mening. Men det var ju ingen partiledardebatt. Den senaste partiledardebatten i Agenda var en trist tillställning. Inte för att politikerna hunsades av journalister. Inte för att politikerna inte fick välja ämnen. Journalisterna hade valt de ämnen som VÄLJARNA anser viktigast. Den var trist för att politikerna mest kastade skit på varandra, medvetet missförstod och inte svarade på frågor. Problemet var att programledarna inte lyckades hålla politikerna på mattan. Samtidigt förstår jag att Ulf som aktiv politiker själv vill kunna sätta agendan. Som väljare föredrar jag att ha journalister snarare än politiker som ombud, tom de på Svt. Av någon anledning kommer jag att tänka på en debattartikel i dagens GP även om det kan tyckas långsökt
http://www.gp.se/nyheter/debatt/f%C3%B6rakt-av-trumps-v%C3%A4ljare-%C3%A4r-att-kasta-sten-i-glashus-1.3980951
Klas Bengtsson
Att mediernas makt minskar, är ju både Trump och Brexit ett bevis på.
Naturligtvis ska politikerna lyssna på folket och inte låta sig styras av en PK-media.
Effekterna av migrationspolitiken är ju ett exempel på hur medias inflytande har försatt landet i den situation det befinner sig i och värre lär det bli.
Även Moderaterna tycks nu ha insett att det är bättre att lyssna på folket, än på en PK-media som aldrig behöver ta ansvar för vad den ställer till med.
Detta kommer säkert att bli förödande för Sossarna, som med hänsyn till MP, måste fortsätta bedriva en politik som behagar media.
I "partiledardebatten" diskuterar borgarna Stefan Löfven. Man har missfötstått rubriken. Döp om det till sakpolitisk debatt.
Jag har i och för sig aldrig förstått varför vi nödvändigtvis skulle lita på journalister. Vore ändå bra med en enda tidning där journalister bara redovisar vad som hänt och inget annat, och låter läsarna dra sina egna slutsatser. Men nästan alla journalister fastnar i fällan att redovisa vad de själva tycker.
Kan tänka mig ytterligare en variant. Slumpmässigt utvalda medborgare får ställa frgor/följdfrågor till partiledarna någon gång då och då.Någon gång med alla partiledare. Någon gång med enskilda partiledare.
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar