I dagens mätning från Ipsos får Socialdemokraterna 28.9 procent, vilket är partiets bästa resultat hos Ipsos på ett år. Sverigedemokraterna får 14.7 procent, vilket ytterligare bekräftar tendensen att partiet nu stagnerat eller till och med backar i opinionen. Det är jämnt mellan de båda blocken - de rödgröna får 41.3 procent och Alliansen 41.0 procent.
Ur de rödgröna partiernas perspektiv är mätningen från Ipsos ett gott tecken. Det är vanligt att oppositionen skaffar sig ett övertag i opinionen mitt under mandatperioden. Sittande rödgröna regering är parlamentariskt svag och fick första året regera på Alliansens budget. Sverige tog under 2015 emot fler flyktingar än någonsin tidigare, och flykting- och asylpolitiken dominerade den politiska debatten. Det är onekligen ett svaghetstecken för Alliansen att man inte lyckats utnyttja de svårigheter som regeringen sedan valet 2014 ställts inför till att rycka ifrån i opinionen.
En del menar att de nya, hårda åtgärderna i flyktingpolitiken bidragit till att Socialdemokraternas ställning i opinionen under de senaste månaderna stärkts något. Åtgärderna har säkert spelat roll. Men det är också så att den politiska dagordningen under de senaste månaderna har förändrats. Regeringen har fått möjlighet att diskutera traditionella vänster-högerfrågor, inte minst innehållet i den svenska modellen och borgerliga partiers krav på införande av låglönejobb och risken för sänkta löner på delar av arbetsmarknaden. Samtidigt går ekonomin mycket bra, BNP växer så det knakar, och arbetslösheten minskar.
Den förändrade dagordningen har förstås delvis sin grund i att antalet flyktingar som söker sig till Sverige har minskat kraftigt. Men vi vet inte hur mycket av denna minskning som är en konsekvens av regeringens beslut om åtgärder eller beror på andra faktorer, som till exempel vintern och de förändrade förhållandena i sydöstra Europa.
Strax kommer vårbudgeten, vilket åtminstone tillfälligt lär förstärka de traditionella vänster-högerfrågornas plats på den politiska agendan. Sakpolitiskt önskar jag ideologiskt färgade reformer, med bäring även för integrationspolitiken. Det är nu regeringen kan lägga den sakpolitiska grunden inför valrörelsen. Det gäller att vilja och kunna - och våga! - utnyttja denna möjlighet.
7 kommentarer:
Verkar som att en era i svensk politik går mot sitt slut. M och S går tillbaka till en mer restriktiv migrationspolitik. Mänskliga rättigheter-perspektivet får stå tillbaka för medborgar-perspektivet. Och kan man hoppas på att motsättningen mellan arbete och kapital gör comeback som mobiliserande kraft?
Den allra främsta anledningen till Sossarnas uppgång är naturligtvis att de blev tvingade att ta tag i flyktingfrågan.
Alliansen och SD missade en historisk möjlighet att vara de som tog initiativet , men Alliansens splittring och avståndstagande till SD har onekligen spelat Sossarna i händerna.
Alliansens önskan om ett låglönesamhälle kommer säkert att än mer stärka Sossarnas position.
Det som krävs nu efter tillnyktringen , är att regeringen fattar beslut om integration och invandring som känns förnuftig och att de för gott överger den flumpolitik som försatte landet i en ohållbar situation.
Om det var att man införde gränskontroller på Öresundsbron som låg bakom så borde uppgången kommit innan jul, istället såg vi en kraftig nedgång. Att det är en uppgång nu har nog med att göra att Löfven börjat prata om den svenska modellen och att man inte tänker acceptera Alliansens lönesänkarpolitik.
De som tycker att minskad invandring är den viktigaste frågan kommer alltid att ha SD som det främsta alternativet. Det går inte att locka över väljare därifrån genom att anamma deras politik, det gör bara att SD kan alltid flytta fram positionerna ett steg till, de kan alltid vara lite mer extrema. Därför är allt snack om att försöka "fiska i de bruna vattnen" hopplöst.
Klas Bengtsson
Socialdemokrater kan ha vitt divergerande åsikter. Jämför t ex Ulfs kommentarer till opinionsmätningen med socialdemokraten Widar Anderssons:
"...Sverigedemokraterna har givetvis en egen och ganska stadig krets av väljare. Det är svårt att veta hur stor den kärnan är. Kanske handlar det om ett spann mellan fem procent och det senaste valresultatet på cirka 12 procent. Att SD därutöver knaprat åt sig ett betydande opinionsstöd beror naturligtvis på att Jimmie Åkesson och hans mannar har varit det enda parti som stått upp för en reglerad och restriktiv invandringspolitik. Vilket fått väldigt många S- och M-väljare att lacka ur och svara "SD" när opinionsföretagen ringt. Vilket inte är det minsta konstigt i en samtid där 70 procent av väljarna anser att invandring är den viktigaste frågan och där 70 procent av väljarna applåderar den totala omsvängning i politiken som Stefan Löfven genomfört.
Ska Socialdemokraterna dra nytta av politikförvandlingen och vinna ökat stöd ute bland medborgarna så vill det nu till att långsiktigt hålla linjen utan minsta tvekan. Regeringen ska uppträda som ett kollektiv. Miljöpartiets statsråd ska sluta snacka skit om regeringens politik. Och centrala företrädare som partisekreteraren Carin Jämtin ska inte - som hon gjorde i Aftonbladet nyligen - förklara en opinionsframgång med att "Stefan Löfven (S) på sistone tagit strid för den svenska modellen."
Det där tror ingen på. Bättre att hålla linjen och säga som det är: "Det går bättre nu därför att vi har lagt om invandringspolitiken."
(Om Karl Perssons tes att de som tycker att invandringen är den viktigaste frågan röstar på SD skulle de få runt 70%.)
Det förvånar väl inte att mina åsikter ligger närmast Widars.
Men det finns ingen opinionsmätning som tyder på att SD inte blir vågmästare även efter 2018. I ett sådant läge tror jag det är uteslutet att den rödgröna regeringen kan fortsätta. et kommer de borgerliga väljarna aldrig att acceptera. Det kan öppna upp för nya konstellationer. förhoppningsvis med dragning mot den politiska mitten där vänsterns postmodernistiska identitetspolitik och högerns nyliberalism får litet inflytande.
Och i en Novus mätning idag ligger plötslig SD på 19,6 %. Det är verkligen dagsnoteringar! Slutsatsen är att väljarna är flexibla och att inga säkra slutsatser kan dras.
Kjell Eriksson
Elliottwave delar in en uppgång i fem vågor. SD visar ett klassiskt elliotwave mönster, där de nu är i våg 4 ner och har 5:an upp kvar.
Våg tre är från maj 2014 till juli 2015 för den som frågar. Våg tre är den kraftigste vågen.
Högsta medelvärde är 21,4. Bryts 21,4 så kommer vi förmodligen se över 30 i medelvärde.
Medelvärdet hittar man bl a på status.st som har med alla opinionsudersökningar på SD.
För både S och M finns en viktig, kanske avgörande Akilleshäl: Avtalet mellan EU och Turkiet är inte hållbart. Det strider mot internationell rätt, och kritiseras eller underkänns av rättsexperter och av organ inom FN. Turkiet är inte ett "säkert land" för flyktingar, och Turkiet är långt ifrån ett demokratiskt land i den mening som avses i EU:s grundläggande principer. Dessutom är landet i detta avseende på ytterligare väg åt fel håll. Att detta avtal har kunnat slutas beror primärt på Turkiets geografiska läge och strömmen av flyktingar från Syrien, Irak och andra länder, som ser Turkiet som vägen till Grekland. Avtalet öppnar vidare för att förhandlingar mellan Turkiet och EU-topparna om medlemskap skall återupptas, men vill medborgare i EU-länderna se Turkiet som ett medlemsland?
Vart går svenska väljare som anser att både S och M genom Turkiet-avtalet sviker internationella regler för rättssäkerheten? Till SD, som är ännu värre? Kanske hellre till V eller C, som är de enda som motsatt sig Turkiet-avtalet. Eller betraktar svenska väljare denna fråga som så fjärran, att den saknar betydelse för hur vi bör rösta?
Skicka en kommentar