Regeringens åtstramning av flyktingpolitiken (ID-kontroller, tillfälliga uppehållstillstånd, skärpta krav för anhöriginvandring etc) har fått en och annan att tro att Sverigedemokraterna nu jublar eftersom de till sist fått gehör för sin politik.
Ingenting kunde vara mer felaktigt. Sverigedemokraterna jublar inte och har sannerligen inga skäl att jubla. Partiet är det här decenniets stora sakpolitiska förlorare. I partiets enda viktiga fråga - invandringspolitiken - har utvecklingen år efter år gått i helt motsatt riktning än vad partiet önskat och eftersträvat. Trots att partiet vuxit kraftigt i opinionen har partiet grovt misslyckats med att utnyttja det ökade väljarstödet till att påverka politiken.
Ända sedan sin tillkomst har Sverigedemokraterna hävdat att vi måste sätta stopp för "massinvandringen" och kraftigt minska antalet invandrare som kommer till Sverige. Det har inte spelat någon roll om antalet flyktingar som sökt sig till Sverige ett år varit 10 000 eller 150 000. I Sverigedemokraternas värld spelar volymer faktiskt ingen roll - oavsett hur många som kommer så är det för många.
De senaste decennierna har Sverige beviljat uppehållstillstånd till ungefär 650 000 flyktingar, inklusive deras anhöriga. Då är 2015 års siffror ändå inte inräknade. För varje år som Sverigedemokraterna suttit i riksdagen har antalet flyktingar som beviljats uppehållstillstånd i Sverige ökat.
Flyktingmottagningen har tillsammans med övrig invandring stöpt om Sverige i grunden. Sverige är i dag ett annorlunda och betydligt mer mångkulturellt samhälle än vad Sverige var under större delen av 1900-talet. De människor som kommit hit och stannat kvar bidrar till att omforma det svenska samhället på ett sätt som inte går att rulla tillbaka. Mångkulturalismen har kommit för att stanna och Sverigedemokraterna är ur det perspektivet historiens förlorare. De har inga skäl att jubla alls.
Under det senaste året har Sverige tagit emot fler flyktingar per capita än något annat EU-land. Aldrig någonsin tidigare har Sverige tagit emot så många flyktingar. Den nya skärpta flyktingpolitiken (som jag vid flera tillfällen kritiserat, t ex här och här och här) kommer möjligen att bidra till att minska antalet människor som söker asyl i Sverige, men det finns fortsatt goda möjligheter till att asylmottagningen framöver kommer att ligga kvar på en visserligen lägre, men ändå hög nivå.
Det bästa vore förstås om människor slapp fly från sina hem. Men där är vi tyvärr inte ännu. Tills vi når dit hoppas och tror jag att Sverige kommer att vara ett land som många vill söka sig till och ett land som gör sitt allra bästa för att ge dem skydd och ett nytt hem.
Nu börjar nästa fas. Bygga bostäder, bygga ut skolor och öka antalet lärare, ökade resurser till sjukvården, skapa fler jobb. Det är en spännande resa som väntar!
Denna bloggpost har inspirerats av en Facebookuppdatering av min akademiske kollega, sociologen Mikael Carleheden.
9 kommentarer:
Det är nog rätt på sitt sätt. Men ta Annie Lööf som exempel. Hon tjänar väl ca 150000 i månaden, och minsrarna i Regeringen tjänar väl också bra, antar jag i alla fall. Min poäng är att(i exemplet) Annie Lööf skulle leva ett gott liv på halva lönen, låt säga 75 000 kr i månaden.
Om man nu propagerar för mer invandring, så skulle trovärdigheten öka om Annie Lööf, minstearna, riksdagsmän m.fl. bevuserligen gav bort , låt säga hälften, av sina inkomster för att hjälpa flyktingar. Gå t.ex. till organisationen "welcome refugees", och ge dem hälften av pengarna varje månad, och under kontrollerade former. Då kan jag nästan lova att inställningen till invandringen skulle ändras i mer positiv riktning.
Folk i allmänhet uppfattar att det är alla andra som skall göra uppoffringar, inte politikerna själva.
Kjell Eriksson
Det är sannerligen inte lätt att veta vad sverigedemokraterna skulle jubla över. Men om de verkligen ville ha mindre invandring till Sverige borde de fundera över varför människor invandrar och t.ex
- mobilisera för att få bort de WTO-regler som förbjuder fattiga länder att uppmuntra industrialisering på sådana sätt som de nu rika länderna använde, se t.ex. Ha-Joon Chang: Kicking away the ladder, http://www.ilocarib.org.tt/trade/documents/economic_policies/SRtrade2003.pdf. Om man kan få en god försörjning hemma emigrerar man inte.
- mobilisera för ett stopp för Natos (och Sveriges) inblandning i och bombningar av de länder som folk flyr från.
- delta i miljörörelsen för att få ett stopp för temperaturhöjningen som gör det svårare att leva i torra länder.
Jag misstänker att SD egentligen tycker att det är bra med stor invandring, då kan de själva posera som motståndare till detta utan att egentligen behöva göra så mycket åt saken. Lite prat i media, lite hets mot muslimer, men inget som gör det lättare att leva i Asien och Afrika.
Varför skulle resan vara spännande? Vi vet ju vad som väntar eftersom integrationen inte har fungerat sedan vi gick från arbetskraftsinvandring till en humanitär asylinvandring. Nämligen höjda skatter och kraftig försämrad välfärd, och det ironiska är att det är en S-regering som kommer att administrera nedmonteringen av välfärdsstaten.
Politik går ut på att inte svara på frågor, speciellt om svaren skulle rendera i förlorade röster
Det är sant att SD inte längre äger en ringhärna för sig själv. Dock har några släppt in dem i ringen, och inflödet till Sverite av människor på flykt är alltjämt mycket högt, och klinar av nu under vintern lite.
Vad som är problemet är emellertid att vi nu ahr ett pop-parti i Sverige, och att det finns en massa utmaningar som inte längre är enkla att lösa, (som inte har att göra med flyktingar primärt), utan med globalsiering, bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik och en stökig omvärld. Därtill sannolikt höjda räntor nästa år, och därmed är politikens och statsmaktens uppdrag att klara av uppdraget tre svåra nya utmaningar rikare:
1. SD är vågmästare
2. Ekonomin går inte riktigt nätt upp (underskott ska betals tillbaka)
3. Globalisering och EU gör politik svårare
4. Den så kallade basplattan, (jmfr försvrsdebatt) som kan översättas till
kommunala basfrågor, och här
5. Arbetsmarknad, i vilka sektorer ska nya arbetstillfällen tillkomma? (se 2+3)
Av detta följer dessutom att mp, oavsätt vad s tycker, är ett skadeskjutet parti med stor intern debatt att vänta, så man kan nästan ana att suget att regera 2018 kanske inte är väldigt stort, om inget magikst händer, och det mer sannolika är att alltså att det händer något negativt på bostadsmarknaden, som en funktion av något som händer på de störra finansiella marknaderna.
Av detta följer att även om inte andra politikområden är specifikt SDs så finns risken att om de inte fungerar, så kan SD vinna poäng, som populärpartier pläger göra, fram till att någon gör som med mp, ber dem ta ansvar och regera, och då är det inte lika skojigt längre. S.W
1980-2013 och har svenska myndigheter beviljat 1757 000 individer uppehålls-tillstånd i Sverige. Vad jag vet har folket aldrig tillfrågats om vi ställer oss bakom en sådan enorm demografisk omvandling. Endast 94 000 har befunnits var så mycket flyktingar att de fått flyktingstatus. Drygt en miljon har bestått av skyddsbe hövande och deras anhöriga. Av dessa kan kanske hälften försörja sig efter ett decennium i Sverige. Från 2011 har vi haft fri invandring, i praktiken. Vem som
helst med avvisningsbeslut kan stanna, för polisen räcker inte till. Den
invandrarrelaterade brottsligheten blomstrar liksom kostnaderna för rättsväsendet,
vaktbolag och andra i samma bransch. Vi måste ha medborgarinitiativ även i Sverige! F ö: reproduktionstalet är idag över 2. Vi behöver inte invandring.
/Anders Nilsson
Nej, ingen som vill värna den svenska välfärden har anledning att jubla. Vår migrationspolitik gick in i väggen. Några kommer aldrig att inse det. Ulf Bjereld är en men han är långt ifrån ensam. Tredje kvartalet i år hade vi tre gånger så många asylsökande per capita som Tyskland, ett mönster som bestått under flera år. Nu är det bara en tidsfråga till Merkel får vika sig för det interna trycket trots att Tyskland både tagit emot väsentligt färre än vi och dessutom är klart bättre på integration. Att vi tagit emot över 30 000 sk ensamkommande hittills i år, dubbelt så många som övriga Europa leder inte ens till lyfta ögonbryn för de utan gränser. Jag håller med Ulf om att det redan före årets extrema volym stöpt om Sverige från grunden. När jag kom till Göteborg i början av 60-talet hade Göteborg inga no-go-zoner, segregationen var väsentligt mindre och hade inga etniska förtecken. Gangsterkrigen lyste med sin frånvaro. Ulf tycker att vi går en spännande tid till mötes. Spännande är inget lyckat ordval, men nog väntar oss "utmaningar" så det räcker. Bostadskrisen är redan akut. Regeringen vill att det byggs 250 000 lägenheter under samma tid som boverket bedömer att behovet är drygt 400 000, en bedömning som gjordes innan årets kraftiga ökning inträffat. Sjukvården behöver mer resurser. Men Sahlgrenska minskar personalen med 400 och läkarna på NÄL protesterar mot neddragningar. Folktandvården prioriterar flyktingars inte sällan dåliga tandstatus och pensionärer får vänta. I Blekinge skjuts förebyggande cancerkontroller upp. Mer resurser? Socialsekreterare flyr yrket pga överbelastning. Vi har brist på behöriga lärare och bedrövliga PISA-resultat, särskilt för utrikes födda. Arbetslösheten bland utrikes födda är över 21%. Över en tredjedel av asylsökande har inte ens grundskola. Och långtidsutredningen slår fast att den låga sysselsättning bland utrikes födda (7 år efter beviljat uppehållstillstånd har bara hälften sysselsättning, dessutom till väsentligt lägre löner än för inrikes födda) framför allt beror på deras låga kompetens (humankapital). Sverige kommer inte att gå under, men jag tycker nog att situationen snarare är skrämmande än spännande. Det vore välkommet om de som tycker att vi ska fortsätta med den politik som Reinfeldt och miljöpartiet etablerade 2010 någon gång framförde sakargument för sin stångpunkt och inte bara sin högtstående moral. Man kan i den verkliga världen inte både ha kakan och ärta upp den.
Klas Bengtsson
Framtiden är inte alls bara spännande, den gör mig skräckslagen. Hade jag kunnat ångra alla mina röster på S genom att bita av mig armen så hade jag gladeligen gjort det. /Pelle
Det behöver göras nysatsningar på välfärden, och byggas nya bostäder den saken är klar. Tyvärr har vi haft många långa år utav borgerlig politik med nedskärningar, privatiseringar och skattesänkningar som har lett till att välfärden och infrastruktur fungerar dåligt. I Malmö funkar inte vården längre för att man försöker tvinga igenom privatisering med katastrofala följder. Det går inte att få tid till läkare längre, väntetiden till vårdcentralen är över en månad!
Sverige ligger på 3:e plats när det gäller antal läkare per capita, och samtidigt ligger vi på mindre än hälften av EU-genomsnittet vad gäller antal läkarbesök per person och år. Hur får man ihop det? Danmark har 30 procent fler vårdplatser per capita än Sverige och har kortare vårdtider! (Och, nej, det är inte på grund av invandringen för det var så innan det blev några större skillnader i invandringspolitiken.)
Varför går det inte att åka tåg i Sverige utan att bli flera timmar försenad, att sköta tågtrafiken är inte kärnfysik precis och i andra länder lyckas man med konststycket att få tågen att gå i tid? (Och nej, då tänker jag inte på id-kontrollerna på Öresundsbron).
Svenska skolan är också skit numera, man byter betygssystem vart och var anat år (som om det var det som var felet), man har väldigt lite lärartid per elev och lärare har blivit ett lågstatus och låglönejobb.
Nog finns det gott om problem, men inte är det på grund av flyktingarna inte. Det är inte som om någon här svälter för att det inte finns nog med mat. Det finns resurser, det som saknas är vilja hos politiker att göra de satsningar som krävs.
Skicka en kommentar