I morgon är det julafton! Jag passar på att redan i kväll överlämna mina julklappar till våra kära partiledare. Förhoppningsvis kan klapparna komma till både nytta och nöje.
Jonas Sjöstedt: Vänsterpartiet ratades som regeringspartner av Stefan Löfven efter valet 2014. Partiet avstod den blocköverskridande uppgörelsen om migrationspolitiken och kan nu fritt kritisera den rödgröna regeringen - men till priset av att man saknar inflytande över migrationspolitiken. Jonas Sjöstedt får Freddy Mercurys singel från 1985: Living on my own.
Stefan Löfven: Socialdemokraterna gör anspråk på att vara Sveriges öppna och moderna framtidsparti. Självklart måste ledaren för ett sådant parti vara närvarande på alla de platser och plattformar där medborgarna finns. Stefan Löfven får ett av många efterlängtat twitterkonto.
Åsa Romson och Gustav Fridolin: Det kostar på att regera. Miljöpartiet har tvingats till många och svåra eftergifter, lite väl många tycker en del. Åsa Romson och Gustav Fridolin får varsitt exemplar av Faust, Goethes drama om mannen som sålde sin själ till Djävulen. Faust räddas emellertid i sista akten av en himmelsk änglaskara som för hans själ till himlen. Vi får väl se hur det går för Åsa Romson och Gustav Fridolin...
Anna Kinberg Batra: Moderatledaren har fått mycket kritik av journalister för att hon inte svarar på frågor. Anna Kinberg Batra får samma present som Stefan Löfven fick förra året, det vill säga ett bibelord (Matt 5:37): Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.
Jan Björklund: Så här i juletid skadar det inte att besöka de platser där Jesus levde och verkade. Jan Björklund får en plats i Sveriges kristna råds ekumeniska följeslagarprogram i Palestina och Israel. En följeslagare skall genom sin ickevåldsliga närvaro vidga handlingsutrymmet för
utsatta grupper och ge hopp och stöd åt människor som verkar för fred
och försoning.
Annie Lööf: Centerledaren hymlar knappast med att hon har ambitionen att bli ledare för Alliansen. Hon får en av mina absoluta favoriter ur världslitteraturen, William Shakespeares Macbeth. Risken är emellertid stor att hon redan har läst den.
Ebba Busch Thor: Kristdemokraternas nya partiledare förlorade striden om Decemberöverenskommelsen, och Ebba Busch Thor har vid flera tillfällen uttalat sig på sätt som fått Anna Kinberg Batra att ropa på rättning i alliansleden. Håller Alliansen verkligen ihop fram till valet 2018? Ebba Busch Thor får ett exemplar av Birger Sjöbergs bok Kvartetten som sprängdes.
Jimmie Åkesson: Sverigedemokraterna är förtjusta i svensk kulturhistoria. Vad passar då bättre än Vilhelm Mobergs romansvit om Karl-Oskar Nilsson och hans hustru Kristina som lämnade nöden i Sverige för att söka sin lycka i ett annat land. Kanske kan läsningen hjälpa Jimmie Åkesson att se sig själv även i den andre.
Bloggens alla läsare skall också få en julklapp. Ni får fantastiska Sissel Kyrkjebø och O, Helga Natt. Med versraderna Ty frälsar’n krossat våra tunga bojor, vår jord är fri, himlen öppen nu är. Uti din slav du ser en älskad broder, och se, din ovän blir dig kär önskar jag er alla en riktigt God Jul.
9 kommentarer:
Du var ju rolig! Tycker annars inte om S-märkta statsvetare.... men God Jul på dig!
/rudmark
God Jul, Ulf!
Av mig får du Magnus Norells Kalifatets återkomst.
(Detta är också islam.)
God Jul Ulf och alla ni andra! *<:-)
God jul själv!
För en månad sedan beställde jag en bok, som utkommer i januari, om krisen i Mellanöstern, "Chaos and Caliphate" av Patrick Cockburn, vars artiklar publiceras i The Independent, kanske också på andra håll. Ska bli mycket intressant att läsa.
Den tror jag skulle vara mycket nyttig för samtliga svenska partiledare, även Den Onämnbare.
2014 utgav Patrick Cockburn "The Jihadis Return, ISIS and the New Sunni Uprising". Eftersom jag har läst den är Cockburns nya bok ett absolut måste.
@Qrion 77
Instämmer Den första är översatt till svenska: Jihadisternas återkomst
Klas Bengtsson
Att veta något om staten i dessa tider,
är outgrundligt, och i bästa fall spekulativt
Att väga samman dessa Polls, som ju genomförs och bekostas,
i opiionsdrivande syfte, är ytterligt riskfyllt.
Ett fel, hypotetiskt, statsvetare, föståsigpåarna liksom
alla vi gemener, är ngt universellt, vi drar de slutsatser som hjärnan
måste göra, för att få ihop sin egen föreställning,
Så opinionsinstituten gör mätningar, och så får vi för oss att opinionen
korrelrar mot de senaste dagsaktuella utfästelserna eller proklamationerna,
så kanske inte riktigt människor fungerar (på riktigt), dvs människors uppfattning påverkas med större fördröjning, och av fler orsaker, därför
gör man sin egen hjärna rättvisa om man sammanställer opinionen med tre månaders släpande medelvärde, så kan man lyfta blicken och slippa beblanda sig med de
senaste dagsaktuella sländorna.
Själv har jag inte haft TV sedan 1987 och dagstidningar köpes emellanåt,
(tex dagens DN maa DÖ) För att se klart över tid, måste man göra sig fri från bruset. Det är sannolikt lika dant med alla som är inne i bruset, bruset tar udden av det som faktiskt är avgörande för politikens inriktning.
Ta bara detta med DÖ, det var bara förlorare, tills det uppenbara sprack, men långt fram i juni, höll sig m benhårt fast i en uppgörelse som garanterat hade ändat med en halvering av rösterna, med spill till SD, så det korrigerade sig.
Till siffrorna (nedan översiktlig sammanställning av
samtliga polls med släpande medelvärde, per kvartal,
(ska tas med en nypa salt, men spana trenden)
För alla som inte är statsvetare, det behövs
hälften av rösterna i den demokrati för att bilda
majoritet :-) 175 mandat eller ca 50 %, politiken
mejslas fram i utskotten, som fått en resenärens, det är
demokratiskt väldigt bra. (för medborgarnas makt, och
sannolikt mindre bra för partimyglarna. Som det ser
ut för S just nu, den soppa man sitter i med mp, är
detta väldigt bra, fortsätt så, så kanske vinden vänder.
S.W
Borgarna kan ju bilda en regeringen nästa val, men måste
inte hålla samman under den där naiva barnsliga anskrämliga
allians-symbolen, som faktiskt var talande, det var små barn
som hittade på att politik ska vara för sandlådan, så är det,
men det är ingen väljarna uppskattar i längden.
q1 q2 q3 q4
SD+M 38,6 40,1 42,2 42,6
SD+M+Fp 43,5 45,1 47,1 47,8
SD+M+Kd 42,8 43,9 45,8 46,3
Jaha, sakta sakta, går trenden mot att flera olika kombinationer
kan få majoritet för ett visst förslag, precis det som demokrati
är bra för. Nyliberalerna är de varmaste förespråkarna för DÖ
och sandlådepolitik, dvs polarisering, dvs svart vitt tänkande.
Så det finns två uppenbara sätt (för oss utan fördomar), dvs
vi cyniker som räknar på siffror och ger fasiken i vad människor
tutar i luren om, och som inte tror det hänt någonting sedan Machiavelli.
SDMFpKd 47,6 48,8 50,5 51,5
Tuuuuuuuuuuuut, majoritet, som dessutom följer en trend,
men den andra sidan då?
SD+S 44,9 43,9 44,6 45,7
hm, alltså svagt positivt (även om det skapar ångest hos känslomänniskorna)
SD+S+C 51,0 50,5 51,7 53,0
Majoritet? Ja visst, centerpartiet är ett gammalt parti i centern,
som har en tradition att göra upp med S. Nu har C parkerat sig ute
i en extrem, och det kan nog bara gå på ett sätt, men majoritet, kan
bildas, endera S+SD+C eller S+SD+mp
Tänk vad demokrati kan vara dynamisk.
m 24,1 24,3 23,6 22,2
5,0 5,0 4,8 5,2
4,1 3,8 3,6 3,7
c 6,1 6,6 7,1 7,4
Borg 39,3 39,6 39,1 38,5
Småborg 15,2 15,4 15,5 16,3
sd 14,4 15,7 18,6 20,4
mp 6,6 6,6 6,6 6,3
marginal 21,1 22,3 25,2 26,6
marg+öv 24,2 25,7 28,3 29,6
S 30,5 28,2 26,0 25,3
6,1 6,5 6,5 6,5
s+v 36,5 34,7 32,5 31,9
svmp 43,2 41,3 39,1 38,1
svmpfi 45,4 43,6 41,3 40,2
S.W
Avslutningsvis:
hur ser det ut för s att bygga en majoriet
med c+fp+kd?
sfpckd 45,6 43,4 41,5 41,5
Trenden ser inte helt stabil ut
avslutningvis2
Det finns människor som påstår att dessa kombinationer inte går,
men då ahr man missuppfattat poängen, poängen är inte att någon
partigängar står och skriker för full hals, poängen är att
se iskallt på vad siffrorna säger, det är sas underlaget, för ibland
är det så att patier bildar opinion, och ibland är det så att opinionen
styr partierna, det handlar egentligen bara om huruvida vilken sida man är,
de flesta människor är numera inte med i partier. Det kan vara så att väljarna
är trötta på ord ord ord, blame blame blame, bortföklring bortförkling bortförkling, kanske är politik på riktigt, staten.
Avslutningsvis 3
partier eller organisationer finns egentligen inte, det är blott en abstraktion.
Människor finns på riktigt, liksom partigängare, liksom väljare, liksom arbetare, liksom riksdagsmän. Ibland kan det vara värt att tänka på det, att människor finns på riktigt, och att partier blott är beteckning/egennamn, ungefär som häst eller spade, frågan är mer vilken häst man ska satsa på, eller vilken spade som duger att gräva med. Begreppsomfånget finns på riktigt, begreppsintentionen, om den nu fanns avs våra partier, är numera högst dagsaktuell. Det har väljarna noterat, mitt i bruset, eftersom de som är inne i bunkern, i politikens fabrik, kanske är så upptagna av sig själva, att de inte märker hur uppdragsgivaren, dvs valmanskåren har det på riktig.
God fortsättning
S.W
Skicka en kommentar