Det känns viktigt att lyfta fram de universella principer och värderingar som lagt grunden för det samhälle vi har kommit att ta för givet i det öppna välfärdslandet Sverige. Det är inte ofta jag citerar Jacob Wallenberg på denna blogg, men denna gång gör jag det med glädje. Wallenbergfamiljen har oftast agerat i enlighet med Marcus Wallenbergs valspråk Esse non videri (ungefär: att vara, utan att synas), men denna gång skräder Jacob Wallenberg inte orden. I intervjun i Svenska Dagbladet markerar hans starkt mot främlingsfientlighet och konspirationsteorier: Den intolerans och misstänksamhet som vi ser runt omkring oss bekymrar oss djupt. Jag tror ingen kan känna sig oberörd, säger han.
Jacob Wallenbergs uttalanden blir en symbol för det förändrade debattklimatet och hur flyktingfrågan på kort tid övergått från att kretsa kring om vi skall ta emot fler flyktingar till att handla om hur vi bäst skall ta emot dem och hur hela EU-området kan göra mer för att hjälpa. Det är i grunden en sund inställning och det gäller nu att bejaka svenska folkets engagemang och försöka skapa institutionella former som skapar förutsättningar att göra engagemanget beständigt.
Det är bra att Stefan Löfven bjudit in till partiöverläggningar i frågan. Partierna har olika uppfattningar i frågan om hur vi bäst tar hand om de som kommer hit. Antingen går det att hitta en blocköverskridande lösning, och då är mycket vunnet. Eller så är skillnaderna mellan partierna för stora, och då får medborgarna möjlighet att förhålla sig till dessa skillnader. (Sverigedemokraterna är förstås inte inbjudna - partiet avstår ju medvetet från att ta ställning i frågor om hur vi bäst tar hand om de som kommer.)
Frågan om flyktingmottagning är förstås inte bara humanitär, utan också politisk. Själv tycker jag till exempel att det är en självklarhet att alla svenska kommuner borde ha en skyldighet att hjälpas åt med flyktingmottagningen. Noterade att Anna Kinberg Batra i dag tog avstånd från den tanken. Hoppas att Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna tänker annorlunda.
I morgon reser Stefan Löfven till Tyskland för samtal med Angela Merkel. Om jag fick bestämma skulle han åtminstone driva följande krav: EU - inklusive Sverige - skall öka antalet kvotflyktingar, åtminstone temporärt frångå Dublinförordningens krav på att asyl måste sökas i första ankomstland samt avveckla det så kallade transportörsansvaret som tillåter flygbolag att vägra ta med resenärer som saknar inresetillstånd och visum. Transportörsansvaret är en av anledningarna till att så många människor tar den riskfyllda vägen över Medelhavet i stället.
Mina förväntningar på Löfvens samtal med Merkel är inte skyhöga. Men jag gläds över att vinden just nu i alla fall blåser i den mellanmänskliga solidaritetens riktning, och lämnar trångsynthet och egoism bakom sig.
9 kommentarer:
Jag tror inte luftbro mellan Sverige och Syrien är lösningen på flyktingproblematiken i Syrien.
Känns liksom inte rätt att en del tar flyget hit och får PUT , medan andra ska stanna kvar i flyktinglägren i misären. Vem ska göra urvalet ?
Finns absolut ingen anledning att tro att övriga EU-länder egentligen skulle vara speciellt intresserade av att ta emot någon större mängd asylsökande. Löfven kan ”kräva” hur mycket han vill, andra länders politiker lär knappast lyda.
Mer erfarna och ansvarsfulla politiker inser naturligtvis att det inte är någon bra idé att låta sig styras av tillfälliga känslostormar, vare sig egna eller bland befolkningen, då risken är överhängande att det kommer en rejäl baksmälla. Det är ju väldigt lätt att säga sig vara ”generös, solidarisk och human” när det inte kostar i princip något eller man tror att ”några andra” betalar. Men när ens egen skatt höjs, de egna välfärdsförmånerna dras ner och man personligen får bevittna ”integrationsproblemen” runt den egna husknuten är det plötsligt inte lika lajbans längre…
Andra länders politiker kan ju lätt slippa dessa kostnader och problem bara genom att skeppa alla asylsökande vidare till Sverige och Tyskland. Varför skulle de inte göra det? Dessa länder har ju deklarerat att de mer än gärna tar emot alla som söker sig dit och de finns ju ingen övre gräns, ju fler desto bättre! Här kan vi nog hoppas på en rejält ökad tillströmning om man slopar transportörkravet enligt Bjerelds förslag. Mångdubbelt fler har naturligvis råd och lust att investera i en bekväm enkelresa med lågprisjet än de som har råd och lust att betala dyrt för en livsfarlig färd över medelhavet. Risken att asylsökande frivilligt i slutändan skulle söka sig till andra destinationer inom EU än Sverige och Tyskland, om de själva får välja var de skall söka asyl (och de skall de enligt Bjereld), får nog anses ringa då övriga länder tyvärr inte alls erbjuder samma sociala förmåner eller ens permanenta uppehållstillstånd.
En Sifoundersökning i dagens SvD visar en statistiskt säker ökning av de som vill ta emot fler flyktingar från 17% till 25%. Men fler, 29% vill ta emot färre. Detta är naturligtvis ett resultat av de senaste dagarnas massiva publicitet i massmedia. Nu har ju regeringen inte brytt sig om opinionen hittills och lär väl inte göra det för som Berthold Brecht sa (ungefär): eftersom folket förbrukar regeringen förtroende bör regeringen välja ett nytt folk. Jag har vid flera tillfällen frågat Ulf om ungefär hur många han anser vi bör ta emot utan att få något svar. Nu vill han ta bort tranportörsansvaret som hindrar personer att ta sig in i Sverige utan giltigt visum. Detta avvisar naturligtvis Löfven eftersom det skulle leda till en kraftig ökning av antalet asylsökande till Sverige. Och den Dublinförordning som Ulf kritiserar har ju sedan länge satt ur spel av Italien, Grekland m fl.
I så dagens tal sa Löfven att Europa inte skulle bygga murar. På måndagen sa han att vi skulle ha säkra gränser. Vad gäller idag?
Jag tycker att vi ska ha en generös flyktingpolitik. 2014 var den tre gånger generösare än Tyskland. Och Tyskland som åberopas som det stora föredömet med Merkel som hjälte var faktiskt inte generösare än t ex Danmark. En Tyskland som igår deklarerade att att dagsersättninen sänks och anhöriginvandringen stoppas. Måttet på generositet är ju inte absoluta tal utan i relation till befolkningens storlek. Särskilt generösa är vi när det gäller ensamkommande flyktingbarn där vi med 2% av Europas befolkning tar emot 30% av alla ensamkommande. Detta är inte utan komplikationer vilket den skandal som avslöjades av SVT Väst igår visar. Idag läser jag också att FN halverat biståndet till flyktingar i närbelägna flyktingläger pga brist på pengar. Jag tycker att det är ett stort problem att debatten i Sverige domineras av antingen-eller, svart eller vitt, en polarisering som Ulf bidrar till. Ulf avslutar: "Men jag gläds över att vinden just nu i alla fall blåser i den mellanmänskliga solidaritetens riktning, och lämnar trångsynthet och egoism bakom sig." Antingen mellanmänsklighet och solidaritet eller också trångsynthet och egoism. Men som Ulfs kollega statsvetaren Björn Östbring skriver finns det många blinda fläckar i flyktingfrågan, en beskrivning av verkliga dilemman lång bortom slagordens tomma retorik.
https://bjornostbring.wordpress.com/2015/09/05/de-blinda-flackarna-i-flyktingfragan/
Så jag upprepar min fråga till Ulf: finns det överhuvud taget någon gräns för hur många vi klarar att ta emot? Tycker du som Mats Svegfors på DN debatt att en miljon är möjligt med motiveringen att vi har gott obebyggd mark, kan bygga snabbt och billigt och har god tillgång på dricksvatten? Ser fram emot ditt svar.
Mitt fn orealistiska förslag är att Europa verkligen stänger sina yttre gränser och övergår till att ta emot kvotflyktingar (direkt från flyktinglägren) på en mångdubbelt högre nivå än idag där Sverige fortfarande är bland de mest generösa. Då skulle de mest behövande komma i första rummet och inte de som har råd att betala flyktingsmugglare. För även med den av Ulf föreslagna politiken kommer vi att få se fler drunknade barn i Medelhavet.
PS Jag är inte särskilt imponerad av Wallenbergs eller hundra kändisars "solidaritet". De har med sina miljarder eller miljoner alltid sitt på det torra. Deras vilja att betala skatt till samhället är i regel inte imponerande. För som Willy Kyrklund skrev: alla ord när handling fattas äro dåraktiga och tomma. DS
Klas Bengtsson
"Det är i grunden en sund inställning och det gäller nu att bejaka svenska folkets engagemang och försöka skapa institutionella former som skapar förutsättningar att göra engagemanget beständigt."
"Svenska folkets" engagemang? Jag tillhör det svenska folket och är inte det minsta engagerad för att "hjälpa flyktingar", och jag är inte ensam där. Vad jag vet finns det två opinioner i frågan; en flyktinggenerös och en flyktingrestriktiv, där den senare alltid varit klart större än den förra. Det råder nu inget tvivel om att den flyktinggenerösa opinionens företrädare, med hela det politiska, mediala, akademiska, kyrkliga etc. etablissemanget i spetsen gör allt för att mobilisera denna till max. Sedan är det upp till SD att försöka mobilisera den flyktingrestriktiva ytterligare. Och det lär inte bli särskilt svårt när notan för Sveriges "generositet" skickas till skattebetalare och vanligt folk där ute i verkligheten. Överlag är det ju så att SD är starkt i kommuner som tagit emot många asylsökande och mycket svagt där man knappt tagit emot någon. Om sossarna får igenom sin linje om att alla kommuner ska ta emot asylsökande kan vi alltså få ett SD som är starkt i de flesta kommuner.
Lars 12:18 fm:
"Vad jag vet finns det två opinioner i frågan; en flyktinggenerös och en flyktingrestriktiv, där den senare alltid varit klart större än den förra."
Nej så är det bevisligen inte alls, tvärt om: i de senaste mätningarna får SD < 20%, d.v.s. de flyktingfientliga är som högst en femtedel av folket. Den stora majoriteten av svenskarna tycker det är bra att vi hjälper utsatta människor i nöd. Det är den typiskt historiskt Svenska solidariska attityden som SD tycker så illa om. Det kommer inte att hindra SD och högerextremister att fortsätta driva opinion och försöka att sprida villfarelser dock.
@Anonym 5:55
Du kan inte jämställa SDs väljarstöd med opinionen för restriktiv invandringspolitik. Många kritiker röstar inte på SD. Titta istället på de undersökningar som Sifo gjort den senaste tiden om folk vill öka eller minska invandringen t.ex. Sen är förstås inte Sifo något jättebra OI men det ger en fingervisning åtminstone.
@Anonym 9:48 fm
Okej, men även om man tittar på de senaste attitydundersökningarna från Sifo så är en klar majoritet för att vi ska ta emot lika många eller fler flyktingar än vad vi gör idag. Att påstå att de "flyktingrestriktiva" är i majoritet är helt felaktigt.
@anonym 2:24 em
Ja, det har du rätt i. Sen tror jag att siffrorna är något missvisande på samma sätt som det var svårt att få korrekt siffror på SD inför val.
Lars 12:18 fm:
"Överlag är det ju så att SD är starkt i kommuner som tagit emot många asylsökande och mycket svagt där man knappt tagit emot någon."
Detta är bevisligen inte heller sant.
Riktiga statistiker får blunda nu, eller rätta mig, för jag har tagit fram lite "soff"-statistik själv baserat på data från SCB och Val.se för 2014. Jag kan inte se någon korrelation alls mellan andel "utrikes födda" eller "utländsk bakgrund" i en kommun och SD:s framgångar i senaste valet.
Om något så kan man se en viss korrelation mellan stöd för SD och kommunens medelålder, könsfördelning, samt folkmängd. Det verkar som stödet för SD är större i små orter med hög medelålder och stor andel män.
Skicka en kommentar