Fortfarande finns inom allianspartierna ett motstånd mot Decemberöverenskommelsen. Men överenskommelsens kritiker har i dag en brantare uppförsbacke än tidigare. Den politiska verkligheten har i åtminstone två avseenden utvecklats på ett sätt som gör det ytterst osannolikt att Decemberöverenskommelsen inte skulle överleva åtminstone fram till och med valet 2018.
För det första är allianspartiernas intresse av ett extra val om möjligt än mindre än tidigare. Sverigedemokraterna har ökat i opinionen. De rödgröna partierna har i de flesta opinionsmätningar ett litet övertag över allianspartierna. Kristdemokraterna skulle återigen riskera att hamna under fyraprocentsspärren. Anna Kinberg Batra har fått en tuff start som partiledare och det är en bra bit kvar innan hon framstår som den självklara alliansledaren. Framför allt talar inget för att ett extra val skulle förändra det parlamentariska läget på ett sätt som gör det lättare för en minoritetsregering att få igenom sin budget.
För det andra är allianspartiernas intresse av att, i ett läge där de rödgröna partierna är större än Alliansen, regera med stöd av Sverigedemokraterna också mindre än tidigare. Givet flyktingsituationen i världen är det svårt att se hur allianspartierna och Sverigedemokraterna skulle kunna samverka om regeringspolitiken. När Sverigedemokraterna bröt praxis och i december 2014 utlöste en regeringskris genom att inte lägga ned sina röster i den avgörande budgetomröstningen avbröts också den "normaliseringsprocess" som partiet hade möjlighet att gå vidare i. Det är möjligt att Sverigedemokraterna åtminstone kortsiktigt kunde inkassera opinionsvinster genom sitt agerande. Men partiet gjorde sig samtidigt omöjligt som tänkbar samarbetspartner i riksdagen och avsade sig därför också möjligheterna till politiskt inflytande. I dag är det politiskt omöjligt för allianspartierna att utnyttja den parlamentariska situationen till att avsätta den rödgröna regeringen och själva bilda regering. Det vet förstås allianspartierna om, och de försöker därför heller inte.
Så Decemberöverenskommelsen lever. Det mesta i dag tyder på att den kommer att leva ett bra tag till.
*
Tillsammans med Karin Eriksson och Jonas Hinnfors arbetar jag med en bok om Decemberöverenskommelsen. Boken kommer ut våren 2016. Syftet är att beskriva, förklara och se konsekvenserna av Decemberöverenskommelsen utifrån demokratiska, maktpolitiska och konstitutionella perspektiv. Ligger det något i kritiken att Decemberöverenskommelsen skulle vara odemokratisk, och i så fall vad? Vilka blev de sakpolitiska och strategiska vinsterna och förlusterna för respektive parti? Hur förhåller sig Decemberöverenskommelsen till grundtankarna bakom Sveriges författning? Sammantaget vill vi bidra till en diskussion om svensk demokrati givet nya politiska förutsättningar.
Har ni några ord på vägen kring bokprojektet är ni välkomna att höra av er.
8 kommentarer:
Det är sant att Kinberg Batra har en bit kvar innan hon blir en given alliansledare. Hennes förtroendesiffror är till skillnad från Lööfs extremt låga, tom lägre än Löfvens som ju är katastrofala för en regeringschef. Så något nyval är inte i sikte. som Ulf skriver. Kinberg Batra deklarerade i veckan att hon aldrig kommer att sätta sig i en regering som är beroende av SD. Om inte något helt oväntat inträffar kommer inget av blocken att få egen majoritet 2018. Om alliansen blir större än de rödgröna är "problemet löst". Då måste s rimligen hedra den DÖ som gjort att de fått regera och lämna över makten till AKB. Men om alliansen blir störst tror jag inte att DÖ håller. De borgerliga väljarna kommer inte att finna sig i att två inom var sitt område extrema partier som mp och v får ett fortsatt avgörande inflytande över politiken och AKB tvingas avgå om hon inte anpassar sig. Det skulle kunna öppna upp för en regering där s skulle samarbeta med borgerliga partier och förpassa både SD och v till läktaren, något jag skulle uppskatta. Att SD skulle minska kraftigt fram till valet förefaller osannolikt med hänsyn till migrationspolitiken och dess dåliga förankring bland medborgarna. För övrigt tycker jag att DÖ är en odemokratisk lösning oavsett vilka spetsfundigheter statsvetare hittar på. Det fundamentala för demokratin är inte dess form utan dess innehåll. Att då låta en minoritet som är beroende av ett extremt vänsterparti mot folkets flertal kan inte vara demokrati i egentlig mening.
Dock har jag inga illusioner om att Bjereld och Hinnfors kommer till samma slutsats.
Klas Bengtsson
Du tycker det är odemokratiskt att ha en minoritetsregering? Eller är det att de andra partierna inte vill samarbeta med ett högerextremt parti?
Varför är du då inte upprörd över att moderaterna inte vill samarbeta med V? Eller att FP och C inte ville samarbeta med S?
De borgerliga föredrar S-regering framför att vara beroende av SD, liksom de rödgröna föredrar M-regering framför SD. Så enkelt är det, det behövs inte någon statsvetare för att förklara det.
Bjereld, Eriksson, Hinnfors kan säkert hitta många andra intressanta vinklar på det hela dock.
Rättelse: Men om alliansen INTE blir störst tror jag inte att DÖ håller. Ska det naturligtvis vara
Klas Bengtsson
@ anonym 2:16 fm
En minoritetsregering är naturligtvis inte odemokratisk i sig. Det har ju varit regel i Sverige, oftast med s som regerat med stöd av kommunister. Det odemokratiska är DÖ som inte har stöd bland borgerliga väljare och som i praktiken ger vänsterpartiet vetorätt över den ekonomiska politiken (vilket är syftet från de borgerliga för att förpassa s till läktaren efter nästa val).
Klas Bengtsson
Jeg er dansk og har ikke alle detaljerne præsent, med var det ikke sådan at Sverigedemokraterne og Scialdemokaterne tilsammen bræd praxis i 2013 ved at nedstemme en forhøjelse af brydpunkten - altså topsakttegrænsen og dermed etablerede en ny praxis???
Annonym2
Instämmer med Klas Bengtsson. DÖ är en anmärkningsvärd konstruktion som bäddar för än större frustration hos en mycket stor del av väljarkåren. Risken är mycket stor att SD tack vare DÖ stärks ytterligare och möjligen blir Sveriges största parti nästa val. Flertalet sansade borgerliga väljare har med DÖ fått se hur mardrömmen V och extremistpatiet MP fått direkt regeringsinflytande.
Frågan man något skämtsamt ställer sig är om DÖ rent av är att betrakta som en svensk version av statskupp light...?
Från "odemokratiskt" till "statskupp", börjar det inte bli lite löjligt nu?
DÖ är förstås frustrerande för de som sympatiserar med Sverigedemokraterna, poängen är ju att förhindra SD från att kunna utpressa de övriga partierna och spela ut dem mot varandra.
Det är faktiskt fortfarande så att för en majoritet av borgerliga väljare är en rödgrön regering en mindre dålig situation än att behöva samarbeta med ett fascistiskt parti som Sverigedemokraterna, det vore en verklig mardrömssituation.
Till Anonym 3:41... Att en stor del av väljarna ställer sig bakom SD är mycket oroande och ett klart underbetyg till landets politiska elit som uppenbart inte har förmåga att uppfatta folklig opinion... Att inte ta denna breda folkliga negativa inställning till flyktingar på stort allvar är politiskt farligt. Det är högst oroande att valresultatet helt enkelt sätts ur spel i en parlamentarisk demokrati som Sverige.
Det är ingen seger att DÖ trixat till valresultatet, det är ingen seger att DÖ gjort SD tandlöst i riksdagen, det är ingen seger att DÖ finns. Politik i en parlamantarisk demokrati ska känna och tjäna sina väljare. Frågan är varför Sverige inte har ett regelverk som skyddar parlamentarismen bättre.
Skicka en kommentar