Alliansregeringen vann oväntat dagens prestigefyllda omröstning i riksdagen om brytpunkten för den statliga inkomstskatten. Röstsiffrorna blev 154-153. Mandatfördelningen i riksdagen är sådan att Alliansens minoritetsregering har 173 mandat medan oppostionen i form av de rödgröna partierna och Sverigedemokraterna har 176 mandat. Det innebär att om Sverigedemokraterna väljer att stödja de rödgröna partiernas förslag så förlorar Alliansrgeringen omröstningen. Det händer sällan, eftersom Sverigedemokraterna om de måste välja nästan alltid stödjer Alliansregeringens förslag eller lägger ned sina röster.
Men inför dagens omröstning hade Sverigedemokraterna klargjort att de tänkte rösta emot Alliansregeringens förslag. Ändå vann regeringen omröstningen. I skrivande stund är det lite oklart varför det blev så, men det tycks som att de rödgröna partierna på något sätt misslyckats med kvittningen (det vill säga att man "kvittar ut" ledamöter som har gilitgt skäl att frånvara på ett sätt att majoritetsförhållandena inför en omröstning inte påverkas).
Utfallet av omröstningen är en stor prestigeförlust för de rödgröna partierna. Redan före omröstningen hade de rödgröna partierna - och särskilt Socialdemokraterna - kritiserats för att de "samarbetade" med Sverigedemokraterna i frågan om brytpunkt för statlig skatt. Nu kan kritikerna lägga till att de rödgrönas schabblande med kvittningen visar på dålig organisationsförmåga och ger negativa föraningar om hur en socialdemokratisk minoritetsregering skulle lyckas hantera riksdagsarbetet.
Jag har tidigare argumenterat för att den rödgröna oppositionen måste ha som princip att lägga sina
förslag på saklig grund. Får de stöd av Sverigedemokraterna så går
förslagen igenom, får de inte stöd så avslås förslagen. Visst kan man
påstå att Sverigedemokraterna den vägen ges ett visst inflytande. Men
alla andra alternativ är sämre. Oppositionen kan inte gärna avstå från
att bedriva oppositionspolitik och lägga förslag. De rödgröna skall
naturligtvis inte heller inleda ett samarbete med Sverigedemokraterna. Fredrik Reinfeldt tenderar också att glömma
att han leder en minoritetsregering. Det är alltid regeringen - och inte oppositionen - som har ansvaret för att skapa en majoritet i riksdagen för regeringens politik.
Utfallet av dagens omröstning visar på den osäkerhet som präglar riksdagsarbetet under en minoritetsregering. Med tanke på all den prestige som kringgärdat just denna omröstning blev utfallet extra snöpligt för de rödgröna. Om orsaken var brister i kvittningssystemet måste dessa åtgärdas omedelbart. Den skadeglädje som just nu florerar i sociala medier kring de rödgrönas misslyckande bör föranleda eftertanke. Inte nödvändigtvis i sakfrågan, (där tycker jag fortfarande att de rödgröna handlade rätt), men kring allvaret i att inte bjuda alliansregeringen på fördelar i onödan. Detta var ingen bra dag på jobbet för de rödgröna riksdagsledamöterna.
11 kommentarer:
Du anser därmed inte de rödgröna var på väg att bryta mot ramverket. Däremot finns det jurister som anser det med klar tydlighet.
Läs gärna http://www.dn.se/nyheter/politik/expert-oppositionen-bryter-mot-reglerna/
Juristen heter Fredrik Sterzel och har varit domare i Högsta domstolen och kom i våras ut med boken ”Finansmakten i författningen” där han skärskådar den svenska budgetprocessen. Hans slutsatser är entydiga: oppositionens försök att stoppa en höjning av brytpunkten för statlig skatt är regelvidriga.
Är du ändå helt säker på att de rödgröna gör rätt i sitt agerande frånsett röstningsproblemen?
Och dessa partier, förutom SD, vill bilda regering.
Det blir isåfall samma ordning som i en modern grundskoleklass.
Att det just är Mikael Damberg som uteblev i röstningen talar för att det kan vara en annan orsak än att han "missade voteringen". S kanske egentligen inte var så pigga på att driva det här med stöd av SD och hade hoppas att Alliansen skulle dra tillbaka den här skattesänkningen innan det gick till omröstning.
Nu sitter de borgerliga partierna och firar en seger för att de sänkt skatten för välavlönade, med inkomster över 430 000 kr. Övriga skattesänkningar har de fått igenom med stöd från SD.
S kan vända det här om de är skickliga, och lägga ansvaret på Reinfeldt som hellre gör allt för att genomföra sänkta skatter för välavlönade framför att satsa på skolan. Reinfeldt och Anders Borg har tydligt sagt att de ändå kommer att strunta i resultatet av omröstningen om Alliansen hade förlorat.
Som riksdagsledamot kan man glädja den egna plånboken genom att komma lite för sent ibland...
Det borde ju vara en självklarhet att alla ledamöter är på alla omröstningar. Dom tjänar nästan 60 000 i månaden kan tycka dom borde kunna klara av en så enkel del av sitt jobb.
Frågan är: Vad var det som var viktigare för repr. från V och s än att delta i omröstningen? Sånt där beteende bäddar för politikerförakt och gynnar Sd.
Beslutet att behålla generösa pensionsregler för sittande riksdagslelamöter var kanske så viktigt att många tog en tidigare buss för att säkert komma i tid till omröstningen? Om detta spär på politikerföraktet? Om detta gynnar SD? För egen del svarar jag ja på båda frågorna.
De gamla hästhandlarna på sin tid kunde ifrågasättas för mycket. Men en sak höll de för heligt: Handslaget. Att glida ur sitt åtagande efter "det slår vi på" var det samma som att man straffat ut sig.
Mindre spektakurlärt är det för svenska toppolitiker - med uttalad ambition att bilda regering - att flagrant och ogenerat bryta mot den vedertagna sentensen pacta sunt servanda, avtal skall hållas.
Lever inte Sveriges största parti upp till den basala nivå av pålitlighet som var självklar hos dåtidens hästhandlare, då är det riktigt illa med etiken och moralen hos "den hederliga arbetarens" representanter.
Hans G Eriksson
Jag tror att kommentaren nr 3, kl 8:50, kan ha funnit orsaken till det "fatala sjabblet" vid voteringen: S-ledamöterna ville inte vinna voteringen, med eller utan hjälp av SD. Och detta kunde ordnas enkelt, utan högtravande motiveringar, genom att utebli från Kammaren.
Ulf, en helt annan fråga: Hur låter kommentarerna i Washington till de senaste faserna i den allt värre NSA-affären, där avlyssningen av ett stort antal betydelsefulla regeringschefer rullas upp? Det senaste: Att president Obama själv ska ha godkänt verksamheten?
Ulf
Är du vetenskapsman eller politiker? När Du uttrycker att oppositionens agerande var bra (i och för sig inom () uttalar Du en politisk värdering som jag anser att samhällskritska forkare inte ska uttrycka. Du gör Dig själv och vetenskapen en otjänst.
Skicka en kommentar