Fredrik Reinfeldts val att utse Elisabeth Svantesson till ny arbetsmarknadsminister har väckt starka känslor. Är det lämpligt att en person med religiös tillhörighet i Livets Ord och med bakgrund i Ja till livet sitter i regeringen? När jag följer debatten får jag en märklig känsla att det ofta är samma personer som påstår att religion och politik skall hållas isär och att religion skall vara en privatsak som nu med emfas påstår att Elisabeth Svantessons religiösa övertygelse diskvalificerar henne från en ministerpost.
Själv menar jag ju att religion och politik inte kan hållas isär. Staten skall vara sekulär, men samhället kan aldrig vara sekulärt. Min kristna tro är något jag alltid bär med mig och som präglar hur jag
beter mig mot alla de människor jag möter. Så är det
för de allra flesta troende människor. Därför finns tron alltid
närvarande i samhället, i mänskliga möten och i mänsklig verksamhet. På samma sätt är det fullständigt naturligt att människor med en ateistisk livssyn låter sin övertygelse sätta spår i hur du ser på många viktiga frågor och hur de väljer att leva sina liv.
Jag har därför inga problem med Elisabeth Svantessons hemvist i kretsarna kring Livets Ord. Om hon däremot agerar politiskt mot till exempel fri abort eller samkönade äktenskap så är det en annan sak. Men då är det en strid som skall utkämpas med politiska medel, inom de ramar demokratin erbjuder.
Debatten kring utnämningen av Elisabeth Svantesson har en del likheter med den debatt som följde efter Omar Mustafas inval i Socialdemokraternas partistyrelse i våras. (Jodå, det finns ett par skillnader också. Omar Mustafa fick kritik för att han vid några tillfällen inbjudit personer med en antisemitisk agenda och det anfördes att hans ordförandeskap i Islamiska Förbundet var svårt att förena med en plats i partistyrelsen. Men Omar Mustafa begick självkritik för sina olämpliga inbjudningar och erbjöd sig också att lämna sitt uppdrag som ordförande i Islamiska Förbundet.)
Däremot hade han ingen möjlighet att värja sig mot det mediedrev och den källkritiska kollaps som kännetecknade viktiga delar av mediebevakningen. TT spred felaktiga uppgifter om att Islamiska Förbundet hade en kvinnoförtryckande "familjestadga", Omar Mustafa beskylldes felaktigt för att ha uttalat sig antisemitiskt och han påstods i en stort uppslagen Expressen-artikel felaktigt ha hemliga miljoninkomster. Omar Mustafa pressades också hårt på sin åsikt om samkönade äktenskap. Till sist vek partiet ner sig för mediestormen och Omar Mustafa fick gå.
Om ingen ny information tillstöter tror jag att Elisabeth Svantesson rider ut stormen och sitter kvar. Det tycker jag i så fall är bra. Däremot är jag inte lika säker på att hon hade kunnat sitta kvar om hon haft samma åsikter men varit muslim. Mäter vi människor med olika måttstockar beroende på om de är muslimer eller kristna? Min osäkerhet i den frågan lämnar en fadd eftersmak.
Läs gärna Anna Ardin i samma ämne.
20 kommentarer:
Ett klokt inlägg i en debatt som visat att vad om är betraktat som normalt i Sverige ryms inom ett mycket smalt område. Att människor har olika infallsvinklar på etiskt komplexa frågor borde inte förvåna någon. Ej heller att de religiösa övertygelserna, eller avsaknaden av sådana, varierar. Vill vi ha ett pluralistiskt samhälle får vi också finna oss i att detta kännetecknar de människor som sitter i våra beslutande församlingar.
Den stora skillnaden mellan Elisabeth Svantesson och Omar Mustafa är att den förra har åsikter som ryms i det demokratiska rummet medan den senare har tvingats ta avstånd från en förening som bjudit in antisemitiska föreläsare.
Jämförelsen mellan dessa två är missvisande och inadekvat även om Aftonbladet förmedlat motsatt åsikt.
Jag håller med dej Ulf.
Jag tycker det vore mer rakryggat om hon talade om för journalisterna att hon nu är medlem i Kristet center i Örebro och att hon deklarera vad hon tro på nu. Det pinsamma var att hon nu ville lägga det bakom sig. Tidningen Dagen vill få det till ”Detta är en form av mobbning”
Hon hon har varit medlem i ” Ja till Livet” och Livets ord. Att hon tillsammans med flera andra riksdagsledamöter i ”Forum för familj och människovärde” försökte förhala beslutet att tillåta samkönade äktenskap genom att stoppa utredningen som pågick. Att hon fram till nyligen varit ordföranden i Samfundet Sverige-Israel.
Obs ! Jag lägger inga värderingar om hennes tidigare ageranden och medlemskap men våga stå för det. Att stå upp rak och uppriktig för sin tro och sina åsikter i övrigt brukar respekteras. Hon håller sej nu undan journalisternas frågor och det förvärrar hennes problem.
Under pressträffen sa Svantesson att hon stödjer svensk abortpolitik. – Jag står bakom svensk abortlagstiftning. Men har hon övergett vad ” Ja till Livet” står för?
För mig är det uteslutet att man är en företrädare för ett demokratiskt parti och samtidigt anförtror sig till en kyrka som föraktar jämlikhet. Att du försvarar Elisabeth Svantessons position är förkastligt, precis som du försvarade Omar Mustafa som vid sin presskonferens fick frågan om han ansåg sig vara islamist men han ansåg att han inte kunde svara på den frågan. Du har förmodligen lik i din garderob med eftersom som du tar fundamentalister i försvar. Mår genuint illa över detta, och jag tycker det är avskyvärt att fundamentalister och dess försvarare finns både inom partiet (S) som i det demokratiska rummet överhuvudtaget.
"Mäter vi människor med olika måttstockar beroende på om de är muslimer eller kristna?"
Eller är frågan istället om skillnaden mellan hur S och M hanterar religiösa? M har Abdirizak Waberi och Elisabeth Svantesson.
Har vänstern något mer än religiofobi?
Till förtret för den anonyme 7:24 har nu Expo och SKMA grävt fram en föreläsare hos KCÖ som kommit med vad som bedömts som antisemitiska uttalanden.
I en intervju i Metro vill företrädare för församlingen inte heller dementera påståendet att församlingen är av åsikten att judar bör förmås att flytta till Israel för att skynda på den yttersta dag.
Jag är personligen mer orolig om vi har en företrädare i regeringen som väger in sådana perspektiv när utrikespolitiken ska utformas och tycker ett klargörande från Svantesson i denna fråga är mer angelägen.
Till Anonym apropå det där med antisemitiska föreläsare... http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17502612.ab
En skillnad mellan reaktionerna mot Omar Mostafa och Elisabeth Svantesson är att det med automatik talas om islamofobi men inte om kristofobi.
Enoxon: När en kvinna ikläder sig en ministerpost talar du om en oacceptabel syn på jämlikhet.
Nu verkar det dessutom som om ministerns församling också bjudit in en man med antisemitiska åsikter. Fallen är mer lika än man först kan tro - men uppenbarligen med olika utgång.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17502612.ab
En sak som är bra med "Elisabeth Svantesson affären" är att den har påmint proffstyckarna att den svenska kristenheten INTE bara är Svenska Kyrkan (statskyrkan).
Frikyrkligheten glömms alltid annars bort.
En bra artikel av en klok man, det är trist att en kristen el muslim inte ska kunna vara politisk aktiv utan att man ifrågasätter religionen som om det vore något konspiration. Alla vet ju vad kristendom och islam har för värdegrunder, man är ju inte med något okänd sekt. Så låt människor med tro vara ifred och bedöm dem efter deras insatser inom politiken.
En muslim sosse.
Bland allt som läggs den nya arbetsmarknadsministern till last finns även på den här bloggen att hon varit ordförande i Samfundet Sverige-Israel SAMT att "ministerns församling också bjudit in en man med antisemitiska åsikter". Det ska fan vara departementschef, för att nu låna från Ett resande teatersällskap.
Riktigt roligt blir det när en signatur på bloggen invänder mot att vi fått en minister - kvinnlig - som är emot jämställdhet! Där ligger till och med Blanche i lä med sin komedi.
Är det ingen mer än jag som skulle vilja ta del av statsministerns syn på den turbulens som uppstår, eller kan uppstå, när en person med mycket tydliga åsikter och ställningstaganden i religiösa frågor befordras till statsråd? Varje sådan utnämning måste väl rutinmässigt föregås av en koll av vederbörandes religiösa/politiska bagage, och en bedömning av vilka frågor som utnämningen kan väcka. Såvitt jag har sett har Fredrik Reinfeldt inte fått någon fråga i samband med utnämningen av Elisabeth Svantesson.
@Orion, Du har två frågeställningar i samma fråga: statsministerns syn på "den turbulens som uppstår" och personens "ställningstaganden i religiösa frågor".
Av debatten får man lätt intrycket att Fredrik Reinfeldt är i minoritet när det gäller förmågan eller viljan att skilja på de frågorna.
ZAV
Om hon hade varit muslim och man hade gjort samma kritiska granskning hade det kallats för rasism och främlingsfientlighet. Men media har valt att behandla islam annorlunda än t ex Livets ord och Kristet center.
Tänk om hon hade varit katolik istället. Då hade mediarapporteringen troligtvis inte sett likadan ut. Katolska kyrkan har liknande syn på abort och homosexualitet som Livets ord och Kristet center. Katolska kyrkan har en del sektliknande drag. De har en del regler som man måste följa. Om man inte följer deras regler kan man bli utesluten. Men media behandlar olika samfund på olika vis.
Man kan också undra hur media reagerat om hon varit troende jude och aktiv i någon judisk församling. Judendomen gillar heller inte homosexualitet. Gamla testamentet tar tydligt avstånd från homosexualitet.
Tror knappast du hittar någon troende muslim som ej är emot homosexualitet eller abort. Troligen likadant med troende judar och katoliker.
Det finns faktiskt troende muslimer, judar(tror jag), katoliker som är aktiva som politiker i sverige, kanske inte på regeringsnivå men..
Kanske man ska börja granska alla med någon sorts trosuppfattning med tillhörande värderingar. Kan man vara politiker om man är troende katolik? muslim? jude? sikh? hindu? buddist? ateist? wiccan? asatroende?
Vilket slags samhälle får vi då?
Kristet center verkar ju också ha en stående inbjudan till en amerikansk kristen fundamentalist tillika antisemit. Skillnaden mot Svantesson minskar - men visst, hon är ju kristen.
Jag tycker inlägget av UB är bra men håller inte med om att en aktivist mot mänskliga rättigheter ska sitta kvar i en svensk regering. I så fall har en ödesdiger gräns passerat.
Argumentet om en aktivist mot mänskliga rättigheter vore möjligen trovärdigt, om det inte band knut på sig självt med hänvisning just till de mänskliga rättigheter som den kritiserade förvägras.
Skicka en kommentar