Debattlandskapet i svenska medier förändras i snabbt tempo. För några år sedan skrev jag en bloggtext med rubriken Är DN Debatts storhetstid över?, där jag bl a diskuterade hur digitaliseringen påverkat förutsättningarna för samhällsdebatten. Uppmanad av min vän och kollega Andreas Johansson Heinö presenterar jag nu en uppföljning av den analys jag gjorde då.
Under många år var DN Debatt den överlägset starkaste enskilda publiceringsplattformen för den skribent som ville göra avtryck i samhällsdebatten. Övriga media följde närmast rutinmässigt upp vad som skrevs på DN Debatt. (Jag vet, jag har publicerat mig på DN Debatt närmare 60 gånger...).
Men DN Debatt förstod alltför sent vad det var som hände när digitaliseringen slog igenom, och sidan förlorade momentum. Visst, DN Debatt är fortfarande den enskilt starkaste publiceringsplattformen. Men andra medieplattformar har närmat sig och konkurrenssituationen är helt annorlunda.
Tempot och mångfalden är betydligt högre i dag. Debatttredaktören kan inte på samma sätt som tidigare ligga på artiklar för att publicera dem om och när tillfälle ges. Tillfället gör tjuven, passar bättre in på dagens situation. Det avgörande är att vara flexibel och snabbt kunna förhålla sig till de debatter som pågår på andra ställen. Tdigare var det övriga medier som fick följa upp de debatter som påbörjades på DN Debatt. I dag är DN Debatt en spelare bland många andra.
Själv publicerar jag mig i dag lika gärna på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt som på DN Debatt. Brännpunkt publicerar fler artiklar digitalt än vad DN Debatt gör, vilket underlättar snabba publiceringsbeslut och möjligheten att vinna momentum. DN Debatts liggtider är längre vilket gör att texten riskerar att publiceras för sent. Brännpunkt har i sin publiceringsstrategi den snabbhet och den flexibilitet som den tyngre plattformen DN Debatt saknar, och Brännpunkt utnyttjar denna relativa fördel mycket skickligt.
Om Expressens Sidan Fyra skrev jag förra gången att den ofta hade "skruvade ämnen och skruvade rubriker" men att artiklarna i allmänhet var läsvärda och tog upp principiellt intressanta ämnen. I dag är sidans ämnen och rubriker inte längre skruvade, däremot fortsatt ofta läsvärda och principiellt intressanta. Artiklarna är oftare beställda av redaktören än vad som är fallet för DN Debatt och Svenska Dagbladet. Expressen ger sig inte in i racet mellan DN Debatt och SvD Brännpunkt. Sidan håller sig på sin kant och gör det ganska bra.
Aftonbladet debatt har piggat upp sig en del sedan senast, men har fortfarande en bit kvar. Göteborgs-Posten och Sydsvenskan gör sällan eller aldrig avtryck utanför sina regionala områden.
Om vi lämnar Fat Cat Media (som jag kallade "gammelmedia" i min tidigare text) och söker digitala utmanare var ju Newsmill först ut. Newsmill var en innovation i det att portalen blandade kända och mindre kända debattörer och samarbetade med Dangens Nyheter som regelbundet följde upp de mest intressanta inläggen. Men Newsmill gick aldrig med vinst och redaktörerna lät under alltför många år kommentatorsfälten haverera till en tummelplats för främlingsfientliga och en uppfinnarverkstad för nya invektiv. Flera personer jag känner väljer av princip att inte skriva där. Nu lämnar Sakine Madon sitt uppdrag som redaktionschef och det sägs att ägarna funderar över vad som skall hända med portalen. I sin nuvarande form har Newsmill ingen framtid.
Plus sätter jag för det så hårt kritiserade TV-programmet SVT Debatts digitala debattsida, vilken är snabb, lyhörd och opretentiös.
Spaning: DN Debatts försprång i förhållande till övriga publiceringsplattformar kommer att minska ytterligare och kanske till och med försvinna. Spridning av debattexter via sociala media, främst Facebook och Twitter, blir allt viktigare för genomslag, oavsett publiceringsplattform.
Överhuvudtaget kommer publiceringsplattformarna att förändras på ett sätt som vi i dag har svårt att föreställa oss. Olika publiceringssätt kommer att växa ihop, eller kanske snarare mixas ihop i Swedish House Mafias anda. Och vilket ledande medieföretag blir först med att på ett seriöst sätt erbjuda pod-resurser till debattredaktionen?
4 kommentarer:
Jag kan dela det mesta som skrivs, förutom det positiva om SvT Debatt. Det är möjligt att man kan kalla den sidan "oprententiös" om man vill vara vänlig. Själv tycker jag nog att antalet foliehattar som publiceras där är något för många för att tillhöra en seriös aktör.
Intressnta noteringar. Säkert minskar DN Debatt i betydelse. Mycket beror ju på att det varit ett forum för etablissemanget. Sidan bjuder sällan på det annorlunda och det oväntade.
Men DN Debatt når trots allt ut till många fler läsare än bloggar, sociala medier och annat på nätet. Detta är ett försprång som redaktionen skulle kunna utnyttra mer om den gjorde en bättre sida.
Om redaktionen tyckte att jobbet var roligt, helt enkelt.
Jag tror du har fel gällande Newsmills nedstängning av kommentarerna. Berodde nog mer på att artikelskrivarna ofta effektivt avkläddes sina argument i kommentatorsinläggen därav motviljan mot att skriva artiklar plus latheten eller oförmågan mot att själv bemöta inläggen.
Momentum heter rörelsemängd på svenska. Jag skulle gissa att du menar "inflytande över debatten" när du skriver "momentum", men jag insåg att jag faktiskt inte kunde vara helt säker eftersom den engelska termen mer beskriver om processer som stannar av än inflytande som avmattas.
Vad gäller själva ämnet skulle jag säga att det blir intressant att se hur de sociala nätverksoperatörerna kommer försöka utnyttja sin position för egen vinning. Kommer twitter stoppa in sponsrade länkar från Timbro om man söker efter #arbetslös? Kommer youtube föreslå reklamfilmer från socialdemokraterna som "relaterade" om man tittar på filmer från spelet "Red Alert"?
I vilket fall tror jag att sluttillståndet är en splittrad debattmiljö, där gammelmedia får rollen som sammanfattare av debatten.
Den här gissningen bygger jag i princip på min uppfattning av vad som hände med populärmusiken musikkanalerna på tv dog. I början (läs 95) fanns Mtv och Z-tv, och det var där populärmusiken slos om uppmärksamhet. Av någon anledning slutade sedan dessa kanaler att spela enbart musik, sedan mestadels musik och slutligen spelade dom inte någon musik alls. Nu för tiden finns det inte riktigt kvar något stort och självklart musikcentrum, utan det är upp till var och en att söka sig fram på youtube, myspace och itunes. Kanske finns det någon blogg att följa, och sen kan man ju alltid beakta på vad DNs recensenter eller p3s reportrar tycker...
Skicka en kommentar