Filmen Innocence of Muslims smädar profeten Muhammed och har följts av upplopp i delar av den muslimska världen. Lars Vilks rondellhundar och karikatyrteckningarna i Jyllands-Posten smädade profeten Muhammed och följdes av upplopp i delar av den muslimska världen.
I fallen med rondellhundarna och karikatyrteckningarna präglades svensk debatt av kraftfulla försvar av Lars Vilks och Jyllands-Postens yttrande- och tryckfrihet. De som kritiserade Vilks och Jyllands-Postens publiceringar anklagades för att inte ta yttrande- och tryckfriheten på allvar.
I fallet med filmen "Innocence of Muslims" har jag inte uppfattat någon svensk röst som kraftfullt argumenterar för värnandet av upphovsmannens yttrandefrihet. (Jag kan förstås ha missat någon.)
Varför behandlas filmen "Innocence of Muslims" så annorlunda än Lars Vilks rondellhundar och Jyllands-postens karikatyrteckningar? Samtliga tre kulturyttringar har ju skapats i syfte att smäda Muhammed. En möjlighet är förstås att "Innocence of Muslims" är en amerikansk produkt och den svenska debatten har lättare att försvara nordiska fenomen som Vilks och Jyllands-Posten. Men den förklaringen tycker jag är en aning långsökt.
I stället tror jag att Lars Vilks rondellhundar och Jyllands-Postens karikatyrer uppfattas som mer "seriösa" konstuttryck är filmen "Innocence of Muslims". För mig är det inget gilitigt argument. Dålig kultur eller filmer som enbart syftar till att provocera måste förstås skyddas av samma yttrandefrihet som "seriös" kultur. Det sägs att skådespelarna i filmen "Innocence of Muslims" lurades att tro att de spelade in en helt annan film och att filmprojektet därför var omoraliskt. Men Anna Odells uppmärksammade examensarbete från Konstfack där hon simulerade psykos och självmordsbenägenhet lurade också enskilda människor till att bli en del av hennes konstverk.
Kanske är det så att vinden i debatten till sist har vänt. I dag kan man kritisera Lars Vilks rondellhundar och Jyllands-Postens karikatyrteckningar utan att kritiken uppfattas som ett angrepp på yttrande- och tryckfriheten. En sådan utveckling ser jag som ett sundhetstecken i svensk debatt.
22 kommentarer:
Jag anser att yttrandefrihet är något så fint att vi alla tar ansvar för att få behålla den.
Det innebär att vill jag kritisera eller väcka frågor kring ett ämne så väljer jag att göra det utan att äventyra den.
Jag anser att det går att väcka frågor och debatt om Islam och religion och politik på alla upptänkliga sätt utan att göra det på ett så billigt sätt som bla Vilks framhärdar i att göra.
Jag är själv konstnär och vill även jag väcka frågor i olika ämnen, men man behöver inte gå över lik för att göra det.
Islam har blivit de fattiga människornas religion. Om man bortser från det blir reaktionerna i Nordafrika och Mellanöstern obegripliga för oss rika västerlänningar. För oss har religionen blivit symbolisk och världsfrånvänd; för de förtryckta ger Islam hopp om en dräglig vardag; ett värdigt liv på jorden för deras barn.
Det blir därmed osmakligt när enstaka bortskämda "konstnärer" i yttrandefrihetens namn pissar på de människor, som genom sin fattigdom försett samma "konstnärer" med deras lyxiga levnadsstandard.
Och jag tycker precis tvärtom. Att INTE ta stark ställning för yttrandefrihet är ett sjukdomstecken, en oroande svaghet.
Varför använder du ett religiöst vokabulär, Ulf? Är du muslim? Vad för handling anser du "smädar" Muhammed?
Vad anser du om filmerna Life of Brian (Monty Pythons komedi) och Kristi sista frestelese. Smädade de Jesus? Dessa två filmer orsakade uppståndelse i den kristna världen. Dock inte alls av samma proportioner.
Ska vi alltså döma muslimer efter en annan måttstock än kristna? De har mindre förstånd och förmåga till kritiskt tänkande än de kristna västerlänningar som upprörts av sådant som "Piss Christ" och som uppmanats att inte ta det så allvarligt?
Vad är det som ska styra - de religiösas upplevelse av att vara kränkta för att den föreställning de har om en mytisk figur som de tror på har blivit "skändad", eller är det en uppfattning att även heliga fantasiskapelser ska kunna ifrågasättas?
Är det inte dags för oss i väst att bli upprörda över att muslimer inte erkänner de värderingar som vi anser vara universella? FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är inte ens erkänd av muslimska länder. De har skrivit en egen version som det tandlösa FN gått med på.
Religion och andra vanföreställningar är det största hindret för den mänskliga artens utveckling.
Carl Johan: Min poäng är att vi måste förmå att kombinera försvaret för yttrandefriheten med rätten att kritisera det som yttras. Där tycker jag att debatten kring Vilks länge brast, men att det är bättre nu.
Det här handlar inte om "finare" konst eller att Jyllands-posten är "bättre" än tokstollen som gjort filmen, det handlar om rädsla för aggressiviteten och det totalt hämningslösa våld som sprider sig allt mer. Icke muslimska medborgare världen över är rädda! Man vågar inte ta ställning längre. Som i Malmö t.ex.
Att jamsa med för att inte "kränka" är ingen yttrandefrihet, men det är dit vi går tyvärr.
Man får heller inte glömma den självcensur gentemot islam och muslimer som en del konstutställare ägnat sig åt när de valt att inte ställa ut Lars Vilks verk pga en helt befogad rädsla för muslimska våldsdåd.
Det är dags att den civiliserade världen kraftfullt fördömer muslimers reaktioner på upplevda kränkningar istället för att på ett kolonialt sätt behandla upploppen som förståeliga i en efterbliven kultur.
Yttrande och tryckfriheten måste vara absolut i ett globalt perspektiv.
Att man sedan kan ha synpunkter på det konstnärliga värdet i den aktuella filmen och i Vilks verk är en helt annan sak.
Låt oss se Lars Wiks & Co, som smädar i yttrandefrihetens och konstens namn,göra sig lustiga över låt oss saäga Auschwitz.
Enig med Ulf, självklart måste man kunna kritisera konst och samtidigt i ännu högre grad kritisera de som med hjälp av hot och terror hotar yttrandefriheten.
På samma sätt måste man kunna kritisera torftiga politiska argument och samtidigt försvara rätten att framföra dem (även om de bygger på direkta felaktigheter) utan att utsättas för hot.
Att driva med den industriella utrotningen av en hel etnicitet är väl en helt annan sak än att häda en religion och dess profeter, eller?
Bjereld och Widen skriver i mina ögon mycket märkligt och mycket olustigt. Har Upplysningstiden och dess betydelse för västerländsk kultur och demokrati gått er totalt förbi? Jag undrar dessutom vilken konstvetenskaplig kunskap Bjereld besitter som i tidigare inlägg i sin blogg (?) eller möjligen på twitter bedömt/förkastat speciellt Wilks och möjligen också Jyllandspostens tecknares alster? Jag finner det vidare olustigt att Widen tar sin egen hållning och konstnärliga gärning som någon form av moraliskt exempel.
Hur kan ni undgå att kritiskt granska era egna ståndpunkter? Hur kan ni prioritera era personliga aversioner/tillkortakommande mot de människor, som använt sin yttrandefrihet, utan att nämna det oproportionerliga lidande, de hot, de förföljelser och det våld, som bland många andra (sic!) de, Salman Rushdie och senast en amerikansk diplomat utsatts för? Dessa gärningar har måhända utförts av samma kategorier "marginaliserade människor/företrädesvis män" som i Sverige röstar på SD? Ser ni lika överslätande på SDs ideologi, enskilda SD-företrädares makabra uttalande och deras våldsyttringar? Anklagar ni analogt Expo för att SD-sympatisörer "överreagerat" mot deras verksamhet?
Jag försvarar Er och alla andras yttrandefrihet, men kritiserar era, såsom jag uppfattar dem, fega personliga hållningar och argumentationsförsök.
B.
För att förtydliga mitt tidigare inlägg: När det kommer till känsliga frågor som dessa är det, enligt min mening, viktigt att vara tydlig.
Självklart måste man kunna kritisera Vilks liksom man måste kunna kritisera de nyligen frigivna journalisterna i Etiopien, Persson och Schibbye, utan att för den sakens skull anklagas för att tycka att det är helt ok att hota Vilks till livet eller att fängsla Persson och Schibbye.
Dock är det lämpligt att då man framför sådan kritik vara väldigt tydlig med att man anser att hoten och fängslandet naturligtvis är betydligt värre handlingar.
Smädande av religioner (trots att jag starkt ogillar det) eller journalister som tar sig olovandes över gränser är trots allt inte speciellt stora problem i ett globalt perspektiv, medan hot, våld och korrupta rättssystem är just det.
Jag vill liksom Olof förtydliga mig.
Den "kritik" av konst, litteratur och journalistik som saknar teoretisk analys och som inte kan sätta sådana alster i ett sammanhang eller bedöma huruvida de är nyskapande, den "kritik" som inskränker sig till att använda ord som bra eller dåligt, den "kritik" som förlöjligar verk genom att likna dem vid barnteckningar eller kallar dem puerilt överdrivna och provocerande politiserande/gränsöverskridande/lagöverträdande handlingar, är i mina ögon inte kritik utan enbart simpla kränkande, smädande ord och personliga angrepp och tyckande, som ofta har sin grund i grumliga emotioner, elakhet, avundsjuka och okunskap.
B.
Anonym 9:45:
"...Att driva med den industriella utrotningen av en hel etnicitet är väl en helt annan sak än att häda en religion och dess profeter, eller?..."
Antar att detta var en respions till Anonym 7:15.
Håller med till 100 %. Att förlöjliga folkmord är på samma nivå som att häda Moses, Buddha, Jesus eller Muhamed?
Lars Vilks har redan publicerat en grovt antisemitisk bild, en så kallad "judesugga".
I jämförelse med den hysteri som gällde Bildas famösa utställning, så har jag inte hört någon kritik riktas mot Vilks för detta.
Det är skillnad på konst å konst...
"I jämförelse med den hysteri som gällde Bildas famösa utställning, så har jag inte hört någon kritik riktas mot Vilks för detta"
Och heller inga upplopp och ambassadbränningar i Israel eller av judar i andra länder.
Re 1:11:
Hysteri att motsätta sig att en grupp som Bilda, en kristen grupp som ska arbeta för det goda, trasslar in sig i politiska budskap till den milda grad att det resulterar i folkförakt?
När Elisabeths-Ohlsson-Wallin, utställning Ecce homo visades stod prästerna förtjust och klappade i händerna, medans övriga kristna pinsamt höll igen med en tystnad som var mer än lovligt pinsam. När nu återigen Muhammed har skändats drar muslimerna åter ut på sitt "korståg", finns det bara en
slutsats man dra av det hela och som inte är inte svår att räkna ut.
Självklart ska vi värna om yttrandefriheten, men var går och finns det nån gräns för moraliskt förkastliga handlingar?
Roth, detta har vi nyligen avhandlade utförligt på en annan blogg, där det slutade med att du inte hade lust att diskutera själva sakfrågan längre.
Du hade din chans - jag har inga behov av att dra detta en gång till hos Ulf.
Du har skrivit en mängd inlägg där du går till storms mot Bilda genom dina högst personliga och fantasifulla tolkningar.
När Lars Vilks målade sin öppet antisemitiska judesugga var både syfte och mål glasklara – detta har du sagt ett pip om.
End of discussion.
Guardian, nonsens. Ingentiung avklarat utom i din fantasi.
Den enda adekvata reaktionen på de av jihadister styrda upploppen i arabvärlden är att översvämma press, tv och internet med massor av bilder och filmer som upplevs som kränkande av islamister.
Då kommer till slut den muslimska kränkningsindustrin att bli mättad och till slut bara reagera med ett jaså enligt samma princip som psykologins KBT.
Varför är det så svårbegripligt att både Vilks och jag skulle ha yttrandefrihet? Vilks har frihet att prata skit, och jag har frihet att säga att Vilks pratar skit.
Upphängningen är en del av något större. Så fort jag säger att t.ex. det är för mycket bilar på våra gator dyker det upp idioter som tror att jag är ute efter förbud. Förbud är allt de kan tänka på. Att jag kan vilja uppnå mina mål via t.ex. en fri debatt är något som övergår deras horisont.
Skicka en kommentar