En debatt har utbrutit med anledning av att populärhistorikern och journalisten Herman Lindqvist låtit sig intervjuas av den högerextrema sajten Nationell.nu. Herman Lindqvist kritiseras för att genom sin medverkan bidra till att legitimera en sajt som publicerar grovt antisemitiskt och rasistiskt material.
Själv har jag mindre problem med att Herman Lindqvist låter sig intervjuas av Nationell.nu än med det han faktiskt säger. Jag skulle nog låta mig intervjuas av Djävulen själv, i hopp om att åtminstone någon av hans smådjävlar skulle komma på bättre tankar. I fallet Nationell.nu skulle jag formulera mina svar på ett sätt som ifrågasatte den världsbild som präglar sajten, dess läsare och dess skribenter.
Men Herman Lindqvist ifrågasätter ingenting. I stället stryker han medhårs i sina svar. Den svenska stormaktstiden var en tid av imponerande kraftprov, sammanhållning och uthållighet hos hela folket. På en fråga om olika folkgrupper slår han fast att Självklart finns det etniska svenskar. Han tror inte att vi alla kommer att bli muslimer inom några decennier - den faran kommer att tonas ned om några år. Idén om "skapandet av en nordisk republik i syfte att ena och stärka de nordiska folken inför framtida prövningar" tycker han låter bra på papperet, men tyvärr går den inte att genomföra. Lindqvist traskar sorglös omkring i det språkbruk och den tankevärld som präglar den högerextrema och främlingsfientliga sajten.
Det är knappast någon slump att det är just Herman Lindqvist som ny hyllas på Nationell.nu. I en kolumn i Aftonbladet den 8 februari 1998 kom Herman Lindqvist ut som en varm anhängare av dödsstraffet. Jag tror på dödsstraff, skrev han, och den lista över brott som bara kan ha ett enda straff blev lång: grova, noga planerade våldsbrott mot barn och åldringar, spioneri, förräderi, brott mot mänskligheten, folkmord, krigsförbrytelser, brott som leder till civila oskyldiga människors död och förintelse. Herman Lindqvist gav i artikeln inga argument för dödsstraffet, bara att det måste vara så. En aning ges i artikelns sista, uppgivna mening: Själva står vi försvarslösa mot Ondskan, när kriget kommer.
Den dagen slutade jag läsa Herman Lindqvist. Jag tänker inte börja igen.
23 kommentarer:
Jag tycker det är hedervärt att Herman Lindqvist vågar stå upp för det svenska och hylla det när vänstereliten har satt agendan för var som är rätt och fel.
Nationaldagen har blivit en hyllning åt förnedrandet av svenskarna. Det brukar i pressen heta att det finns inget som är svensk kultur "vad är svensk kultur?" eller som senast etniska svenskar "vem är etniskt svensk?".
Det Herman gör är hedervärt och beror säkert på att han själv varit mycket utomlands och har kunnan se igenom vänsterpropagandan.
All heder åt Herman Lindqvist
Hm, nationell.nu med folk som länkar till rasisten David Duke...har just tittat dit första och enda gången. Samma som nazisterna på flashback och gotiska klubben?
Man kanske ska vara stolt över att en av tokarna där dissar min signatur på Newsmill i kommentarerna? :)
Herman Lindqvist har ju en del problematiskt bagage somliga av oss har kritiserat för ett dussin år sedan men som föll för döva öron, bl.a. uppmärksammat av Henrik Bachner, vilket gör att Nationell.nu kanske har en del gemensamt med Lindqvist, en predisposition att singla ut israeler som ondskefulla rasister med judisk makt bakom ryggen. Hur många sympatiserade inte med Herman Lindqvists märkliga attacker mot Israel när det begav sig?:
"Anti-Jewish stereotypes in Swedish public discourse - Henrik Bachner"
http://www.engageonline.org.uk/journal/index.php?journal_id=16&article_id=62
"...A typical example of the kind of mythology described above can be found in the writings of Herman Lindqvist, one of Sweden’s most well known journalists and an author of best-selling popular history books. In an article in Aftonbladet in late 2000, Lindqvist claimed that most Swedish journalists visiting Israel are ”shocked by the Israeli arrogance and racism towards the Arabs”. This, however, is never reported to the Swedish public, he continued, the reason being that few dared to write about it, knowing that those who did ”immediately become sprayed with poison by powerful and influential pro-Israeli lobby groups”. (28) As always in articles repeating this theme the ”influential lobby groups” remain anonymous..."
Myten om mäktiga israellobbyn/judelobbyn som sprider gift...
Tycker det är skrämmande att Herman Lindqvist anser att det finns etniska svenskar! Svenskar är enbart ett multikulturellt projekt enligt min mening och alla som säger att det finns etniska svenskar är i grunden rasister!
Nä tacka vet jag palestinier, kroater afghaner, iranier, kineser, argentinare mm. Dom är riktiga folkslag, inte som oss värdelösa svennebananer!
Där vandrade Herman in i mörkret, tack för dina lektioner på nedtonad finlandssvenska men numera finns det trovärdigare duktigare berättare som inte har några baktankar med sina historier.
Det spelar ing3en roll vad den som intervjuar har för åsikter. Så länge frågorna är legitima och svaren lika så, har inget fel begåtts.
Man märker att ett drev verkligen har försökt sättas igång emot honom. Men jag tror en absolut majoritet av befolkningen rycker på axlarna.
Journalisterna kan ju försöka försämra sitt anseende hos befolkningen - om det nu är möjligt=)
Fridens Liljor!
Jag har inte läst intervjun med Lindqvist, men jag googlade fram nationell.nu och kunde ju snabbt notera att det var en ganska fruktansvärd sajt med många nazistiska och antisemitiska skribenter.
Dock har ju din kollega Johansson Heinö, som f ö finns på din blogglista, ett inlägg (15 maj) med rubriken: "Etniska svenskar, visst finns dom!", vad jag vet utan att du anser att man skall sluta läsa vad han skriver.
Uppenbarligen kan man mena olika saker med detta begrepp så man kanske trots allt skall vara lite försiktig med att tillskriva folk alltför extrema åsikter baserat på sådana formuleringar.
Ruggigt med Herman Lindqvists ståndpunkter, men jag måste ändå fråga. Om du slutade läsa karln den 8 februari 1998, hur kan du då veta vad han sa i intervju med Nationell.nu?
Nils Lundgren
Även om de faktiska olika folken som finns, som har olika etniska särskiljande kännetecken som de alla själva kan se och identifiera sig själva med, såväl som identifieras av andra genom, inte påtalas som ideologi, eller som koncept, eller ens som någonting betydelsefullt i sig, så är det ett faktum att människor i sina vardagliga liv påverkas och präglas i sina identitetsuppfattningar och självbilder OCKSÅ av hudfärg och andra “synliga och mätbara” specifika etniska skillnader och kännetecken. För de flesta tillhör och ingår dessa fysiska s.k. etniska specifikheter, som en del av dem själva i sina självidentifieringar –detta är jag, och –detta är vi, osv.
De synliga skillnader som finns mellan olika folkslag runt jordklotet, och som kan ses med blotta ögat av den minsta baby, det som händelsevis har identifierats med orden “ras”, eller “etniska olikheter”, (alltså biologiska och därmed synliga skillnader), är en variationsrikedom i människosläktet. ATT de flesta människor identifiera sig själva, och också kan identifiera andra med hjälp av dessa yttre synbara specifika specifikheter och särskiljbara skillnader, är inte i sig själv någon ”rasism”.
Forts.
Att människor kanske alltid har påverkats av synliga och mätbara skillnader i fysiska framtoningar t ex vad gäller olika grader av skönhet, tjockhet, långhet, korthet, smalhet et cetera, är ju ett faktum som man verkligen inte kan förneka. Att olika personligheter och karaktärer har olika dragningskraft är ju också en verklighet. Däremot kan man inte säga att olika mätbara nivåer av IQ med någon slags automatik skapar den ena eller den andra ”karaktären” eller ”personligheten”. Det kan finnas mycket intelligenta personer som samtidigt är mycket oattraktiva och osympatiska ”karaktärer” och ”personligheter”.
Olika kulturella seder och traditioner, språk, social rang eller ekonomisk ställning, klädstilar och yrken är också identitetsmarkörer för människor själva, och också för andra, som också identifierar sina medmänniskor utifrån dessa identifikationsmarkörer.
Forts.
Nationalitetsidentiteter finns, och de flesta nationer har en historia, har ett dominerande språk, har en dominerande etnisk profil osv. De flesta nationer vill också hylla sina länder med flaggor och sånger på olika sätt. Många nationer säger: ”God bless our country”, osv., och där finns ofta en självklar vilja till patriotism och till ”självdyrkan” av nationen som sådan, dock anses det av många som varande någonting ”fult” att vilja göra just det i Sverige…
Ett problem idag, i bildmedias tid, och inte minst tv-media, samt filmmedia, reklammedia osv., är att alltmer fokus sätts på människors utseenden. Det medför naturligtvis att också de s.k. ”rasliga” specifika olikheter som finns, som också tillhör den synliga, yttre och mätbara verkligheten, blir alltmer viktig, eftersom människor alltmer verkar bry sig om just ytan?
Alla människor och alla olika folkgrupper ingår ju som självklara ”delar” av hela den ”mänskliga familjen”, eller den ”mänskliga arten”, men vad som också är ganska vanligt förekommande som självklarheter är att de allra flesta människor präglas av dem som de är uppväxta med, och också i det land som de lever.
forts.
Oftast är det människor som liknar dem själva, och som de flesta därmed därför också oftast känner störst samhörighet med, och identifierar sig själva med, både etniskt, språkligt, socialt och kulturellt.
Detta fenomen är absolut ingenting som automatiskt och utan anledning medför någon fientlighet mot ”de andra” som inte är ”lika”, eller som inte uppvisar de ideala karaktärerna, eller etniska skönhetsidealen som råkar finnas inom en nation. Alltså de som inte så enkelt eller lätt kan identifieras som tillhörande den egna ”folkgrupperingen”, eller den ”etniska profilen”, med de kulturella, språkliga, hyllade karaktärsdrag och etniska skönhetsideal som finns i en nation.
Olikheter behöver inte ses som sämre med någon automatik bara för att man kan konstatera att etniska olikheter finns, som då har fått benämningen ”rasliga olikheter”. De flesta olika folkgrupper är präglade sedan barnsben att känna tillhörighet till och hylla just det ”skönhetsideal” som just råkar finnas inom deras specifika folkgrupp och inom den nation där de är uppväxta.
Jag har aldrig läst Herman Lindqvist, just för hans nationalistiska attityder.
Dessa olikheter anses inte nödvändigtvis som lägre stående bara för att man kan konstatera att etniska olikheter finns, som då har fått benämningen ”rasliga olikheter”. De flesta olika folkgrupper är präglade sedan barnsben att känna tillhörighet till och hylla just det ”skönhetsideal” som just råkar finnas inom deras specifika folkgrupp. Det är ju inte så lätt för varken kineser, indianer, japaner, eller över huvud taget asiater, afrikaner eller orientaler, (som ju alla oftast är mörkhåriga), att ha ”ljushårighet, blondhet, eller blåögdhet” som ”ideal”? På samma sätt som det kan vara svårt för de ”ljushyade, ljushåriga och blåögda folken” att t ex ha svarthårighet och mörk hy osv., som ”skönhetsideal” Dels är man inte präglad på dessa etniska specifikheter och dels är det i stort sett omöjligt att ändra hudfärg, eller ändra etnicitet, s.k. ”ras”.
Att vilja försöka förneka sådana grundläggande inklinationer i identifieringsprocesser av olika slag, både självidentifieringar och identifieringar av andra, samt av präglingar som gör att alla olika människor känner sig mest ”hemma” med det sammanhang och de människotyper som präglat dem, och som därför påverkar deras livsstilar och livsval, är inte människovänligt att göra.
Likhetskänslor och samhörigheter av olika slag kan ju finnas på flera olika områden och nivåer, inte minst då livsstilar och kulturella nivåer, som kan överskrida de specifika ”etniska ideal”, som någon är präglad på, men grundprinciperna för de flesta vänskapsrelationer av olika slag bygger på att det finns ”likheter” som människor kan känna igen hos varandra. Det är ”lika gillar lika” som är grundprincipen. Eller som det heter ”lika barn leker bäst”. Det är den ”sociala och existentiella princip” som oftast ligger som bakgrund och bas för olika vänskapsbildningar och särskilt för familjebildningar.
fort.
Lindqvist har iofs uppmärksammat många tokroliga egenheter hos svenskarna ute i världen, lätt identifierade som svenskar, klompandes fram på flygplatserna i trätofflor bärandes domusplastpåsar och kommandes iklädda jeans, T-shirts och förstås trätofflor på ambassaders fester ute i världen, detta under de värsta trätoffelprolerariets åren. Numera har proletariatet och deras barn gått och blitt bourgeoisie förstås.
Det skulle enligt Herman Lindqvist finnas en osynlig gräns nånstans kring Belgien och folk som bor norrom skulle ha det svårt samsas om notan på krogen till den grad att det räknades på ettöringarna vad man var skyldig och servitriserna blev vettskrämda och trodde nåt var fel.
Herregud vad aningslösa folk är "man kan låta sig intervjuas av vilken media som helst" - ja, det kan man ju göra. Men då stödjer man också publikationen i fråga. Särskilt om det är frågan om en marginell tidning och man själv är en rikskändis.
Ifall publikationen är nynazistisk stödjer man nynazister.
Hejja vad bra!
Nils: Jag läste intervjun med honom, inte något han skrivit själv. Tyckte det var närmast ett tjänsteåliggande att ta del av intervjun, med tanke på den debatt som bröt ut. :)
Olof: Visst kan man mena olika saker med uttrycket "etniska svenskar". Det är inte omöjligt att jag använt uttrycket själv någon gång. Men just därför är det så viktigt i vilken kontext man använder det. Jag skulle aldrig någonsin oproblematiserat använda det i en intervju i en högerextrem sajt.
Instämmer med erik andersson som påpekar att om man låter sig bli intervjuad för en marginell publikation, visar man på samma gång sitt stöd för den publikationen.
Det är bara att jämföra med många andra kända personer, som normalt är ytterst restriktiva med att ge intervjuer. Oftast väljer man ut en dagstidning eller tidskrift, för att få arbetsro.
Jag tror det är precis så enkelt som att HL faktiskt hyser åsikter som ligger åt det nationalistiska hållet.
Han vill dessutom ha lite mer medial uppmärksamhet.
/Anna
Jag är själv invandrara från Europa, kom hit universitetsutbildad och efter 4 månader arbnetat och betalt skatt till landet. genom mitt arbete träffade jag otaliga invandrare som hade studerat svenska 10 år efter anskomsten till Sverige dvs inte bidragit, men bara tog emot.Jag vet att invandrade från utomeuropeiska länder hatar svenskarna -men utnyttjar dem.
Jag är för arbetskraft invandring, men emot sådana som inget gör för landet, inte bidrar bara kräver.
Klart att det finns etniska svenskar. Varför skulle annars polis och brandkår i sina rekryteringsannonser skriva att man önskar etnisk mångfald bland de sökande?
Men kulturdebattörens Kajsa, Ekis, Ekmans deltagande som föreläsare i Kommunistiska Partiets sommarläger för barn och ungdom är givetvis inget att skriva en bloggpost om.
Lite konstigt med en universitetsutbildad som inte vet att efter punkt har man mellanslag och sedan stor bokstav. Kanske ljuger denna skribent. Antingen om sin utbildningsnivå eller om sitt invandrarskap. Kan det vara ett rasistiskt troll kanske....
Du slutar läsa honom för att du inte håller med honom politiskt.. moget.....
Som kristen borde Ulf Bjereld vara väl medveten om att Jesus sa till judarna att följa honom, och inte tillhöra Satans synagoga.
Han borde också vara medveten om Teodor Hertzl, skaparen av Sionismen i slutet av 1800-talet, och att sionister var med och utvecklade samt finansierade både kommunismen samt nazismen.
Detta finns dokumenterat, men göms av kulturmarxistisk media.
Min fråga till Ulf, står du penningen eller Gud närmast?
Skicka en kommentar