Den så kallade tårtaffären där kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth var med och skar upp en tårta som föreställde en svart kvinna, schabloniserad enligt klassiska rasistiska stereotyper, har väckt stor uppmärksamhet, såväl nationellt som internationellt. Afrosvenskarnas riksförbund kräver kulturministerns avgång och European Network Against Racism (ENAR) vill att Fredrik Reinfeldt tar avstånd för den "rasistiska incidenten". Internationella media som BBC, Al Jazeera och The Guardian har uppmärksammat händelsen.
Jag blir inte upprörd. Makode Lindes konstverk är entydigt anti-rasistiskt och utgör en opinionsyttring mot kvinnoförtryck. Provocerande, men tydligt i sitt budskap. Lena Adelsohn Liljeroths bekymmer var att hon genom att skära upp tårtan och skrattande mata den skrikande, karikerade svarta kvinnan med en tårtbit blev en del av konstverket, av installationen. Kulturministern fick illustrera den aningslöshet som ofta ligger till grund för förtrycket.
Lena Adelsohn Liljeroth känner sig uppenbart i efterhand lurad och lite dum av det inträffade. Med facit i hand borde hon avstått från att skära upp tårtan. Lika stort värde vi tillskriver den konstnärliga friheten måste vi tillskriva individens - i det här fallet ministerns - rätt att avstå från att bli en del av ett konstverk. Men ministern blev överrumplad och lyckades inte läsa situationen rätt. Det är mänskligt och jag är inte helt säker på hur jag själv hade lyckats hantera situationen.
12 kommentarer:
OBS! Någon postade en kommentar (anonym) i dag lördag vid 15-tiden. När jag skulle publicera den tryckte jag av misstag på fel knapp och lyckades radera den. :( Sänd den gärna igen.
Konstverket är i sig bara ett objekt, men fyllt med kulturell och historisk symbolik.
Det är reaktionerna och handlandet som objektet lockar fram i den kontext den är placerad som är intressant.
Hade det varit i svart marmor och eller ebenholtz och alla hade kastat sig över det för att skära sönder det - det skulle vara alltför tydligt socialt oacceptabelt för avslöja liknöjdheten och känslokylan. Att utnyttja en sådan kontext som spektaklet på MM ändå är för att försöka utforska och blottlägga avsaknaden på analys, integritet och humanism är smart av konstnären.(OM det är vad han avsåg)
Lena AL framstår iallafall inte som en person som man vill se i ansvarig ställning eller politiker.
1. En person som har en sådan människosyn att hon inte ser det uppenbart nedsättande i att delta i en rituell slaktning av en människa - en kvinnokropp, och dessutom en svart kvinnokropp vilket i sig är belastat av med ytterligare attitydproblem; är det en människa vi vill ska fatta avgörande beslut som påverkar våra barns framtid?
2. En människa som OM hon uppfattade det speciella i situationen, ändå inte hade ryggrad att stå emot grupptrycket och ha integritet nog att ifrågasätta; är det en person som man vill ska leda och ta beslut?
3. ...och ska det vara en politiker OCH dessutom kulturpolitiker? En person som godvilligt låter sig ledas in med resten av fårskocken och utan ifrågasättande delta i en sådan aktivitet utan att se den potentiella möjligheten att genom att stå upp och säga nej, dels för att det naturligtvis ÄR osmaklig, dels för att man lika väl genom som att delta i den rituella slakten som att vägra göra det ändå ingår i installationen men framförallt som centralt placerad politiker, inte uppfatta vilken BRA media det skulle bli om hon ställt sig på tvären!
Min slutsats är att detta är definitivt fel person på fel plats.
JG
Trots att du hade tid för reflexion hamnar du i samma läge som kulturministern och även du misslyckas att lösa situationen ärofyllt.
” Makode Lindes konstverk är entydigt anti-rasistiskt och utgör en opinionsyttring mot kvinnoförtryck” Därför att DU säger det? I egenskap av vit? Man? Svensk? Ickerasist? Vad får dig och tro och känna att du kan utan några som helst argument till din tes, bestämma att det entydligt är på det viset?
Ingen organisation som sammansluter svarta eller anti-rasister eller enskilda svarta konstnärer eller kvinnoorganisation delar din uppfattning om tårtans anti-rasistiska karaktär.
Men en kompakt känsla av kränkhet från det svarta samfundet rubbar inte din övertygelse eftersom de verkar sakna insikt i vad som gagnar deras sak bäst. Men det vet du och höjer, utan att bli upprörd, din klara stämma och tar dig rätten att ha tolkningsföreträde i frågan och upplyser dem hur det ligger till.
Sorgligt. Pinsamt.
Du har också blivitt en del av konstverket ”som illustrerar med enorm tydlighet den aningslöshet som ofta ligger till grund för förtrycket”.
Alejandra Ezpeleta
Det verkar som om det är min tidigare kommentar som nu har försvunnit. Jag vill då gärna upprepa den, och andemeningen där var att jag tycker det är nästan obegripligt att en vanligtvis diskuterande och reflekterande person som UB utan närmare spisning säger att detta s k konstverk är "entydigt anti-rasistiskt och och utgör en opinionsyttring mot kvinnoförtryck". Det är ju i själva verket precis tvärtom. Detta ÄR verkligen rasism i sin mest osmakliga och nakna form, och det gör direkt ont att se dessa flabbande damer skära i den svarta förnedrade kroppen och tycka att det är kul värre. Inklusive en tydligen helt okritisk minister. Upprörande och pinsamt är det minsta man kan kalla detta. I Afrika tycker man förstås detta är lika JÄTTEKUL.
Liksom flera andra läsare reagerar jag på påståendet att detta verk inte är rasistiskt. Jag tycker att både verket och diskussionen i Sverige blev ganska ointressanta, som kommentaren på Aftonbladets ledarsida. Det finns en stor komplexitet, jag tänker t.ex. på postkoloniala forskare, som Gayatri C. Spivak, som diskuterar problemet med att ANDRA talar åt de som är ”subaltern” (underordnade, de som står utanför hegemonin). Personligen tycker jag att konstnären slår in öppna dörrar, i Sverige är ”alla” emot könsstympning, och de allra flesta är emot rasism (he plays it safe).
På den här bloggen hörs många upprörda röster om verket: http://www.shakesville.com/2012/04/people-are-arguing-about-this.html
“Because the ‘performance artist’ is himself black, there are people (mostly white people, naturally) arguing that the cake/stunt can't possibly be racist. That is, of course, not accurate. Marginalized people internalize the narratives of our oppression as thoroughly as the privileged people who use those narratives to their own advantage, and we are eminently capable of conveying the rhetorical bars of our metaphorical cages.”
“He also should know as a performance artist that men imitating women has a history and is strongly associated with mocking-- especially when you pair it with a cartoon cake and minstrel makeup-- so if he's going to do this in a way that isn't making fun of African women he's got a difficult road ahead.“
Och här (FGC=female genital cutting):
"the question I keep coming back to is 'Would I be more okay with the artistic statement and intent of awareness if the performer was female?'"
In my estimation, if the performer were a black African woman who had survived FGC, thus making the message, "This is how I feel I am viewed," that would be a very different message indeed. I would still find it troubling, to be honest, but many of my concerns would be diminished.
Thing is, it wasn't a black African woman who survived FGC who did this, so it's really a moot point -- except insomuch as, to my knowledge, none of the millions of black African women who have survived FGC have ever chosen this particular method of expressing their experience, which is surely not incidental.
Här är en diskussion med många olika röster på Al Jazeera:
http://stream.aljazeera.com/story/sweden-firestorm-over-cake-art-installation-0022178
Dordi Westerlund
"An Open Letter from African women to the Minister of Culture: The Venus Hottentot Cake" (Black feminists UK, med skarp kritik mot bade ministern och konstnären, och oss?):
http://blackfeminists.org/2012/04/20/an-open-letter-from-african-women-to-the-minister-of-culture-the-venus-hottentot-cak/
Perhaps some reflection is required on what this might be saying about the people who were participating, and who saw nothing wrong in what will surely go down as a deeply disturbing episode and blight in Sweden’s history...
We are horrified as we try to make sense of this artist’s actions and we are perplexed by his explanation of the art as an awareness raising piece …
We echo Shailja Patel in stating: “What makes the cake episode so deeply offensive is the appropriation, by both artist and his audience, of African women’s bodies and experiences, while completely excluding real African women from the discourse. It is a pornography of violence.”
Jag önskar att den här händelsen hade gett upphov till en mer fördjupad debatt, jag har väntat på att någon (med större kunskaper och mer tid än jag) skulle skriva debattartiklar m.m. om detta, men jag har inte hittat mycket.
Dordi Westerlund
För den som fortfarande vill hävda att tårtspektaklet på Moderna Museét var anti-rasistiskt och inte kvinnoförnedrande rekommenderas en text av kolumnisten Jenny Nordberg i SvD häromdagen. Hon skriver från sitt USA-perspektiv bra och klart om hur urdumt och direkt PINSAMT detta var. Mycket läsvärt.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/daligt-och-dumt-ar-inte-alltid-fri-konst_7076875.svd
Tack för synpunkter! Men jag måste erkänna att jag fortfarande ser verket som anti-rasistiskt och att jag inte kan identifiera det bärande argumentet för motsatsen. Karikatyren på en svart kvinna var ju avsedd att visa hur tafatta vi "vita" män och kvinnor är när vi oförhappandes konfronteras med en rasistisk diskurs. Där tycker jag konstnären var högst lyckosam.
Det är verkligen synd att du inte förstår.
Det bärande argumentet för att detta var ett i högsta grad rasistiskt och kvinnoförnedrande påhitt är följande: Under historiens gång har svarta utsatts för en hänsynslös exploatering, förnedring och diskriminering. I mångt och mycket finns dessa stämningar kvar; svarta är längst ner på samhällsstegen. Detta är en realitet, och knappast något man kan skratta åt.
Att då gå ut och göra en karikatyr av en svart kvinnokropp och inbjuda gäster att med skarp kniv skära i denna kropp och äta upp bitarna, är att befästa den vita rasens överhöghet och de vitas rättigheter att fortsätta denna förnedrande behandling av den svarta rasen. Det är mycket mycket okänsligt av "konstnären" att göra en event av detta, och särskilt när man skall inbjudas att skratta åt det hela.
För människor med svart hudfärg är detta oerhört stötande. Ja, direkt kränkande. Även för oss som inte är svarta, men som har känselspröten ute. Jag har flera vänner i Afrika som hört av sig med mycket upprörda kommentare när man sett bilder från tårtbeskärningen. De känner sig trampade på, utnyttjade, förlöjligade - ännu en gång. De undrar hur det är möjligt att ett land som Sverige - genom en ministers närvaro och deltagande - kan understödja ett sådant grovt rasistiskt påhitt.
Förstår du nu??
Anonym 2:00 Jag ser konstverket på ett annat sätt än vad du gör. Just genom att framkalla de publikreaktioner som nu uppstod bidrog konstverket till att synliggöra/avslöja en latent/kvarvarande rasistisk diskurs i samhället.
Om jag bara kunde förstå vad "latent/kvarvarande rasistisk diskurs i samhället" betyder... Närmast obegripligt. Kunde man få en förklaring av författaren skulle det vara till stor hjälp.
Anonym 2:22 Antar att det är ordet "diskurs" du syftar på. Man skulle kunna säga att diskurs är en tankestruktur och/eller en samtalsstruktur som ramar in det offentliga samtalet - ibland dolt och ibland mera öppet. Ibland är det en diskurs som dominerar, ibland är det rivaliserande diskurser. Befinner man sig i en diskurs är det svårt att tänka/tala utanför den.
Skicka en kommentar