Lena Adelsohn Liljeroth och problemet med att bli en del av ett konstverk

Den så kallade tårtaffären där kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth var med och skar upp en tårta som föreställde en svart kvinna, schabloniserad enligt klassiska rasistiska stereotyper, har väckt stor uppmärksamhet, såväl nationellt som internationellt. Afrosvenskarnas riksförbund kräver kulturministerns avgång och European Network Against Racism (ENAR) vill att Fredrik Reinfeldt tar avstånd för den "rasistiska incidenten". Internationella media som BBC, Al Jazeera och The Guardian har uppmärksammat händelsen.

Jag blir inte upprörd. Makode Lindes konstverk är entydigt anti-rasistiskt och utgör en opinionsyttring mot kvinnoförtryck. Provocerande, men tydligt i sitt budskap. Lena Adelsohn Liljeroths bekymmer var att hon genom att skära upp tårtan och skrattande mata den skrikande, karikerade svarta kvinnan med en tårtbit blev en del av konstverket, av installationen. Kulturministern fick illustrera den aningslöshet som ofta ligger till grund för förtrycket.

Lena Adelsohn Liljeroth känner sig uppenbart i efterhand lurad och lite dum av det inträffade. Med facit i hand borde hon avstått från att skära upp tårtan. Lika stort värde vi tillskriver den konstnärliga friheten måste vi tillskriva individens - i det här fallet ministerns - rätt att avstå från att bli en del av ett konstverk. Men ministern blev överrumplad och lyckades inte läsa situationen rätt. Det är mänskligt och jag är inte helt säker på hur jag själv hade lyckats hantera situationen.