I dag skriver jag i Sydsvenskan om hur valet av Jonas Sjöstedt till partiledare för Vänsterpartiet kan komma att gynna hela den rödgröna oppositionen, förutsatt att ett vitaliserat Vänsterparti kan bidra till att förändra den politiska dagordningen. Nedan återfinns ett utdrag ur artikeln. Hela texten kan läsas här.
I helgen valdes Jonas Sjöstedt med mycket god marginal till partiledare för Vänsterpartiet. Sjöstedt tar över ett parti i desperat behov av nya väljare. Vilka är då förutsättningarna för att Jonas Sjöstedt kommer att kunna vända partiets negativa utveckling i väljaropinionen? Kommer hans ordförandeskap att innebära nya bekymmer för en socialdemokrati som fruktar ytterligare väljarförluster, denna gång åt vänster?
Förväntningarna är nu skyhöga på Jonas Sjöstedt. Han uppfattas som en valvinnare. I valet till Europaparlamentet 2004 fick Sjöstedt hela 175 000 personkryss vilket var flest av alla politiker i hela landet, oavsett parti. Han är populär i breda kretsar och i pläderingarna för honom på V-kongressen framställdes han som inte bara Vänsterpartiets utan hela världens frälsare. Valberedningen lyfte fram den karisma som skymtades i hans ”blå ögon”. En talare uppmanade: ”Bidra till att rädda världen. Välj Jonas Sjöstedt”. En annan förklarade att partiet borde välja Jonas Sjöstedt eftersom han var en ”fin människa”. Hallelujah-stämning spred sig i församlingen.
Sakpolitiskt är det emellertid svårt att se några avgörande skillnader mellan Jonas Sjöstedt och hans företrädare Lars Ohly eller hans konkurrent om partiledarposten Rossana Dinamarca. Skillnaden består snarare, som statsvetaren Katarina Barrling påpekat, i att Jonas Sjöstedt uppfattas som en politiker som prioriterar pragmatism och valframgångar medan Ohly och Dinamarca uppfattas som politiker som prioriterar ideologisk rättrogenhet. Här kan det bli ett bekymmer för Jonas Sjöstedt. Ohly hade internt stor ideologisk trovärdighet när han drev igenom sina kompromisser. Sjöstedts kompromisser kommer däremot att granskas med ideologiskt förstoringsglas av en orolig partistyrelse.
Vad innebär då Sjöstedt tillträde för Socialdemokraterna? Riskerar Håkan Juholt nu ytterligare väljarförluster då besvikna socialdemokrater som ogillat Ohly plötsligt får ett mer behagligt alternativ i form av ett moderniserat Vänsterparti?
Det ligger en hel del i dessa farhågor, åtminstone på kort sikt. Men om vi vidgar perspektivet fram till valet 2014 tror jag ändå att Jonas Sjöstedt som ordförande för Vänsterpartiet blir positivt för den samlade rödgröna oppositionen och även för Socialdemokraterna. Svenska väljare präglas fortfarande av ett starkt motstånd mot privatiseringar av offentlig sektor, mot växande inkomstskillnader och mot utförsäljning av statlig egendom. Som ordföranden för S-studenter Magnus Nilsson påpekat kan ett förstärkt Vänsterparti bidra till att flytta den politiska dagordningen från frågor om RUT och skattesatser till frågor om arbetstidsförkortning, statlig bostadspolitik och social rättvisa.
9 kommentarer:
"Som ordföranden för S-studenter Magnus Nilsson påpekat kan ett förstärkt Vänsterparti bidra till att flytta den politiska dagordningen från frågor om RUT och skattesatser till frågor om arbetstidsförkortning, statlig bostadspolitik och social rättvisa."
Jag säger bara, dream on. Socialistiska tankegångar är inte intressanta för stockholmare och göteborgare i allmänhet som utgör en stor del av valmanskåren.
Det har bl.a. nu Luciano Astudillo insett när han börjat tala om timavdrag för RUT-tjänster.
Nej med Jonas Sjöstedt kommer kannibalismen inom vänsterblocket bara att ta ytterligare fart.
Att Jonas Sjostedt som partiledare for Vansterpartiet ocksa kommer att innebara nagot bra for Socialdemokraterna ar ganska sakert. Just fragor som bl.a. ror privatiseringarna kommer med all sakerhet att fa ett okat fokus , vilket kommer att gynna vanstern. Om folk bor i Stockholm , Goteborg eller nagon annanstans, sa vill de ha en vard och omsorg som ar anstandig och en skola dar eleverna ar det viktigaste och inte vinstintressen.
Swedin skriver i Aftonbladet att Sjöstedt inte vinna över den stora (största) väljarström av oberoende väljare för vilka valet i huvudsak handlar om ifall socialdemokraterna eller moderaterna ska få styra Sverige. Det kan bara en uppryckning inom socialdemokraterna göra.
Men skulle det bli fråga om något mer organiserat samarbete mellan S, MP och V som i det senaste valet så kan Sjöstedt ändå indirekt vara ett något mindre rött skynke för många än vad kommunisten Lars Ohly var. Många mittenväljare valde nog alliansen pga Ohly och några av dem kan nog också hitta tillbaka till S i ett rödgrönt samarbete där Ohly har ersatts av Sjöstedt.
Men framför allt bör väl Sjöstedt diskuteras för vad han kan göra för sitt eget parti. Och där kan han nog sjtäla vänsterröster både från S och MP och bryta partiets nedåtgående trend, lite beroende på hur han lyckas hålla tokvänsterfalangen inom partiet i shack.
Hur långt Sjöstedts personliga förtroendekaptial sträcker sig återstår att se men en god chans till överlevnad har man i varje fall. Hade man röstat fram Rossana Dinamarca i stället så hade man nog kunnat ta ned skylten och avregistrera partiet efter valet 2014.
Men problemet för de röd-gröna kvarstår att att (V) ENDAST kan ta väljare från (S) och möjligen (MP). Det blir bara en omfördelning av röster inom de röd-gröna. (V) kan inte ta väljare från alliansen.
Jojo. Vi såg ju attraktiva socialisterna var i Stockholm och Göteborg 2010, Jan Holm
En annan möjlighet är att Sjöstedt stjäl så mångare väljare från S att Juholts situation till slut blir ohållbar.
Avgår Juholt får nog socialdemokratin sägas gynnas.
Är det detta scenario som du hoppas på innerst inne?
Tjorven
Anonym: "Socialistiska tankegångar är inte intressanta för stockholmare och göteborgare i allmänhet som utgör en stor del av valmanskåren."
Du vet väl att det är betydligt fler i Stockholm som tjänar under 15,000 i månaden än vad som tjänar över 40,000 i månaden?
De som på ledarsidorna framställs som "storstadsväljare" är i själva verket i minoritet i storstäderna. De flesta av oss som bor här bor i förorterna, vi har vanliga jobb och vanliga problem. Jag bor i Stockholm och känner ingen person som använt RUT eller som tycker att det är viktigare med sänkt skatt än stärkt välfärd. Du lever i en bubbla.
Lars M Hermansson: Varför skulle inte Vänsterpartiet kunna ta väljare från Alliansen?
De flesta borgerliga väljare är ju inet fisförnäma överklassnobbar eller dogmatiska nyliberaler. De flesta är tämligen vanliga människor, arbetare och tjänstemän. Varför skulle inte de kunna rösta på Vänsterpartiet?
Rent värderingsmässigt står de flesta svenskar en bra bit till vänster. Också i sakfrågorna finns det många även bland borgerliga väljare som har vänsteruppfattningar. En rätt stor majoritet av de borgerliga väljarna är emot vinster i välfärden t.ex. Många är väldigt skeptiska mot euron. Många anser att Alliansen inte tar miljöfrågorna på allvar. Många upplever att samhället blivit mer otryggt och att skyddsnäten inte fungerar som de ska. Många är upprörda över att äldrevården inte får de resurser som den behöver osv.
Jag är säker på att det finns väldigt många borgerliga väljare som såväl ideologiskt som i sakfrågor står närmare vänster än höger men som känner en osäkerhet inför vänstern, de vet inte om de kan lita på en rödgrön regering. Därför håller de sig till Alliansen. Men om Vänsterpartiet under Sjöstedt nu framstår som tryggt, pragmatiskt och pålitligt - vad säger då att de inte kan tänka sig att ge Vänsterpartiet en röst?
Som sagt, borgerliga väljare är inte av ett särskilt slag. De flesta är inte faktiska borgare som har makt, privilegier och resurser att beveka mot jämlikhetssträvare. De flesta är ungefär samma slags folk som röstar på MP, S eller V. De kan mycket väl förmås att byta sida.
Kolla valresultatet 2010 i Stockholm och Göteborg för att bilda dig en uppfattning om hur attraktiv socialismen var i storstäderna Sara S.
Den borgerliga dominansen där var sannerligen ingen bubbla.
Att tro att en ny socialist som Jonas Sjöstedt skulle kunna vända den trenden är nog mer att leva i en bubbla.
Socialismen är på utdöende.
Sovjets fall signalerade ett globalt paradigmskifte.
Men drömma kan man ju alltid.
Skicka en kommentar